Kan vara detta som är Putte, långt ifrån säker. Men han är i parken och är fantastiskt populär. 

Putte i parken. Första festivalen i år där inte mobilnätet är överbelastat. Så ser det också ut så här än så länge. Visserligen sitter det lite spridd publik bakom kameran och kollar Monster Magnet, men Dave Wyndorf har haft hetare kvällar än den här. Han svarar med att leka med sina pedaler med ryggen mot publiken så ofta han kan. 

Sweden Rock, Metaltown, Peace & Love, Iron Maiden samt Big Four är avklarade. Och nu sitter jag på ett toktåg på väg till Gävle för att imorgon tackla Getaway Rock.

Här är min checklista:

Aldrig sett, måste ses! Gah! To die for:
Immortal
Youth of Today

Sett förr, måste ses igen! Gah! To die for:
Alice Cooper
Danzig

Sett förr, ser gärna igen, men kan missas:
Monster Magnet
Graveyard (inte sett sedan… eh, i fredags)
Marduk
Agnostic Front
Kreator
Opeth
Bullet
Accept
Entombed
Nifelheim
Earth Crisis (inte sett sedan jag bokade dem i UÅHC 1996)
F.K.Ü.
Enslaved

Okej, jag är sist på bollen:
Hårda Tider

Okej, ni får en chans till, sen är det finito:
Corrosion of Conformity

So last year:
Ghost

Kan ses under pistolhot:
Dr. Midnight & TMC
Hardcore Superstar
Blindside
Dia Psalma
Hammerfall

Skjut du, jag skiter i vilket bara jag slipper se:
The Darkness
Papa Roach
Sonata Arctica
The Poodles
Renegade Five

I övrigt har festivalårets absolut grövsta schemamiss anlänt. Att lägga Nifelheim och Entombed på exakt samma speltid på olika scener, är ett klockrent rättshaveri.

Två dagar har gått sedan Big Four-spektaklet. Rent allmänt är det största samtalsämnet hur extremt hårt Gary Holt dominerade i Slayer.

Idag på gymmet kör jag först hela ”Hell awaits” och sedan hela ”Bonded by blood”, och inser hur rimligt det är att hösäcken Hanneman måste bort.

Oavsett om det beror på en köttätande sjukdom eller en konflikt med Kerry King, som ryktet säger, är det helt klart att Holt representerar energi och liv, medan Hanneman står för soffpotatis och rigor mortis.

Men det jag tar med mig mest från hela helgen är Gary Holt och hans Discharge-ryggmärke. Jag ser framför mig hur fyrtiosjuåringen väljer ut ”Hear nothing see nothing say nothing”-märket i någon obskyr, punkig DIY-distro, och sedan går hem och syr på det på sin jeansjacka.

Sedan toppar han med Angel Witch.

Hjärtskärande och tårdrypande vackert.

Mellansnacket, för i helvete. Mellansnacket! Med eko!

Rockbjörnensida på papper idag. Delar av den på internet – här.

Och om du känner för att läsa nedanstående artikel, kan du göra det här. Det kostar en krona. Som hittat!

Tidigare Page of Bear – här.

Anledningen till att jag missade Megadave ser ni här. 

”What do you think about that?”

Eld, bara råa klassiker och ett jävla tryck. Ändå kan jag inte sluta stirra på stekargänget framför mig. De kommer direkt från ett FETT säljmöte och är jävligt peppade. De high-fivar, vevdansar, fyllespexar och sjunger med i texter de inte kan. Metallica är det nya Stureplan, uppenbarligen.

Det är som att bevittna en blodig bilolycka: det är hur vidrigt som helst men du kan inte motstå att titta. Fast helst av allt vill jag deportera dem till Ibiza.

Inte stekare. Möjligen idioter dock.

Lite sämre utsikt än på Anthrax. Ändå kan jag avgöra att vikarien Gary Holt regerar i Slayer. Vännen Parne sms:sar hemifrån tv-soffan:

”Jag tror fan jag skiter blod: Gary Holt på nationaltelevisionen. Alla som inte betalar sin tv-avgift ska fan dö.”

Boss Jocke lägger till ”kicka Hanneman”.

Nästan så jag håller med båda. Tur att jag betalar min licens.

Kollegorna Joacim och Mattias fotograferar till byline med Ullevi i bakgrunden. Episkt.

Otippat – de jammar loss på Sepulturas ”Refuse/Resist”. Andreas Kisser, en stabil moshvikarie.