Okommenterat.
Håkan såg Accept på Russian roulette”-turnén 1986. Han har även utnämnt gitarrsolot i ”Raining blood” till världens bästa ”moshsolo”.
Och Markus intervjuade Paul Gray 2004 då ”Slipknot var den tidens Watain, alla journalister skulle intervjua dem”.
Klockan är 04.00. I Borlänge. Mina vänner!
Rubriken kändes bättre när jag skrev den. Nu, not so much.
Anyways. Så här kan det se ut på Peace & Loves största scen Jared Leto har tjatat upp runt hundra fans till den. Eller tjatat och tjatat, sångaren behöver ju inte truga direkt. Makalöst tryck på 30 Seconds To Mars spelning nyss med säkert runt 30 000 på plats. Sjungandes. Skrikandes. Hoppandes.
Finns det någon rim och reson i detta?
Nope. 
Satan i gatan vilken trevlig inledning på Peace & Loves torsdag. Senast jag kollade Maggan här på festivalen spelade hon inför kanske 400 personer. Nu är det ett hav som kollar Sveriges älskling. Kanske 25000-30000 pers (tillräckligt många för att nätet inte ska kunna skicka en bild till den här bloggen). Välförtjänt. Dock helt orimligt att hon spelar nu och inte i kväll.
en del av kretsloppet? Ja, eller ”Här åker vi omkring med bajs.”
Sick Puppies ställer klockan på 90-tal med hiskeligt bredbent och avskyvärd rap-o-metal med extra machogrunge. Jag trodde vi enats om att begrava det decenniet och den genren för gott. Vad gick snett?!
För övrigt bär naturligtvis alla modemedvetna rockjournalister på Peace & Love midjeväska.
De där ränderna bakom Sahara Hotnight känns igen. Har de skaffat spons från Polarn o Pyret?
Pentagram-covern uteblev dock. Tyvärr.
Det står ”snabb mat” på skylten, men den här falafelrullen med pommes frites inuti faller nog snarare under kategorin skabbmat. Kolhydraterna sprutar. Ändå – älskart!
För övrigt är det så varmt här på Peace & Love att min telefon kapitulerar, viftar med vit flagga och skriker så här:
Välkommen till Borlänge.