Likt Zlatan säger jag vare år att ”nästa år, då ska jag åka på det där jävla Glastonbury” (ok, Zlatan pratar kanske om nått annat men ni fattar) – inte en gång har jag varit på festivalen där flaggorna fortfarande vajjar framför scen. Det är sorgligt. I år kanske sorgligare på länge. Ser ni B? Jeez. Kolla in hennes min i slutet – hyfsat bra stämning därborta!

Nästa år!!

Någon som är där?

Ja, ser man på. Första festivalen i år där man kan lämna sin sydväst hemma. Firar att det inte är något regn på Where the action is (än så länge) med att dricka vatten i stället (för rimliga 30 spänn flarran). 
Annars då? Jo då. Kollat Ark som dagen till ära hade stand in på basposition, Leari fick sin andra dotter i går. Allt enligt Salo. 
Så här såg det ut när Ark gjorde sitt första av två farväl till Göteborg den här sommaren.
 
 Något spontanbloggande är det som vanligt inte tal om från området. Enligt sedvanlig festivalsed 2011 är mobilnätet överbelastat till 1993-standard. Och i morgon bär det av till Peace & Love …
Ska träna morse på resan dit i morgon. 

Rockbjörnensida på papper idag. Delar av den på internet – här. Kudos till Sikas som roddade med bild på Defiance. Superkudos till Johanna som tog bilden.

Kamrat Johan mailar in en ögonvittnesskildring efter att ha läst ovanstående krönika:

”Tja! Dr. Alban fick en flaska i skallen på Statt i Söderhamn 1997. Lämnade scenen efter två låtar. ’Spela lite Credence’, typ. Ha en fin rocksommar!”

Rimligt.

Tidigare Page of Bear – här.

”Arvika lägger ner? Oh, noooo!”. FOTO: JERKER IVARSSON.

Eller nåt sånt. En något hårdrubbad krönika finns att läsa här.

Det var länge sedan jag besökte festen i Arvikas Folkets Park. Men jag kommer ändå att sakna en av landets mest älskvärda festivaler.

Därför spelar vi i dag IAMX:s ”Think of England” och Front 242:s bodyklassiker ”Funkhadafi” och höjer gravölsglaset i riktning mot Värmland.

Hör ryktas att de spelar den här låten just nu på Glastonbury-festivalen.

Sakerna jag skulle göra för att få vara där just nu.

…här.

Så. Då har jag sett dem. Äntligen. Och de var, ungefär, så bra som jag hade förväntat och önskat. Full energi från start till mål. Tveksamt om jag varit på en konsert med så mycket fart hela vägen, någonsin. Det brukar alltid, medvetet, dippa – någon gång. Ett lugnt parti här, ett akustiskt parti där. Inte igår. Kickspark rakt i solar plexus hela vägen. Det blandat med en charmör av gigantiska mått (Grohl), en trummis (Hawkins) som hamrar sönder trummorna samtidigt som hans lilla son står bakom och trummar lika mycket med sina små fingrar, en publik som är med på varenda not och en sol som värmer oss hela kvällen. Helt enkelt: magiskt.

Några tankar:
1. Blev först förvånad när man lagt in Arlandria i spellistan, men den visade sig vara det starkaste nya spår de har. Gillar överraskningen.
2. Taylor Hawkins – måste ändå vara ett ultimat skateboard-stjärne-namn?
3. Älskar hur Foo Fighters slår död på Rock n’ roll-myten om droger, alkohol, dåligt beteende och poserande. Grohl är inget annat än en myspappa som på riktigt älskar det han gör, bandets barn springer runt i kulisserna och kikar fram då och då, i deras rider står bland annat målarbok istället för whiskey – sällan har rock känts så…mysigt.

Här skriver Jocke om konserten.

Ps: första konserten med nya kameran, INTE riktigt säker på hur man använder den ultimat som ni ser..sorry.
Kolla in klippet vid 1:25 typ, fin svensk-hyllning.

Bara jag som tycker att förstärkare är snygga?

Gäng-pepp.

Finaste Sanna hade åkt från Malmö – Love it!

De dricker Corona. Pat har en gitarr med en svensk flagga. Tydligen spelar han bara Hagström-gitarrer. Spännande.

One of these days… Osv.

Publikhavet…

Vi spelar vad ni vill, så länge ni vill! Foo Fighters är de ultimata publikfriarna. Enormt mysig och hitfull solig kväll på Stadion.