Med tanke på att jag på grund av recensionsskrivande missade första tio minuterna på Slayer framträdande på Sweden Rock för knappt två veckor sedan så är det ju trevligt att få ta del av öppnande ”World painted blood”. Men ljudet är väl fortfarande inte så skarpt som väntat. Lite väl kaotiskt, kan man ju kalla det också.
Och då måste jag poängtera att jag verkligen älskar Megadeth, som i mina öron ofta gör tekniskt fulländad thrash med såväl hjärta som hjärna. Det går inte fram i kväll. Och dessutom är det rätt talande att det regnar på den ganska mulne frontmannen.
Nej, tvi vale… Mixningen av Megadeths ljud är förbluffande dåligt. Gitarrerna gnisslar och skär i öronen – och nu förstår jag hur en del kan hävda att hårdrock låter jobbigt.
Megadeth nu på scen med ”Holy wars… the punishment due”. Och liksom med Anthrax är ljudmixningen inte den bästa. Väldigt mycket gitarr och väldigt lite sång och trummor är tydligen melodin för Mustaine och kompani.
Just nu: Morotsmannen på Gröna Lund. Utan rullstol och kryckor, med mamma i publiken (om jag inte är helt ute och cyklar, vilket det händer att jag är). Olle Ljungström börjar med ”En förgiftad man”. Han låter bra! På scen en minut före utsatt tid dessutom, föredömligt.
Anthrax passar på att hylla Ronnie James Dio genom att slänga in ”Heaven & hell” i sin egna ”Indians”. Joey Belladonna fixar så klart inte sången i Black Sabbaths gamla örhänge, men gesten är fin.
En oväntad bild nedan. De gamla trätobröderna Lars Ulrich (Metallica) och Dave Mustaine (Megadeth) sida vid sida. Förvisso sitter Anthrax Scott Ian emellan dem, men för bara ett år sedan var det här mötet rätt omöjligt. Anyway. Skit i att läsa blogg nu. Showen visas på närmare 80 skärmar landet över och det är fortfarande nära 20 minuter till showtime. Så, bege dig ner till närmaste bio, bulla upp med en bytta popcorn och lite cola. Det här kan bli en riktig helkväll.
Höjden av konstighet: Åka till Tumba och kolla på Metallica, Megadeth, Slayer och Anthrax. På bio. Mosh!
Och just så här säger jag tack och hej till West Coast Riot, Metaltown och Pier Pressure för i år. Nu – skriva HIM.
Nja, får säga att än så länge imponerar inte HIM något speciellt – trots en smårolig utläggning nyss av Ville Valo om storleken på hans blåsa, evolutionen och gitarrsolon.