Dryga 50 minuter efter utsatt tid är då Guns N’ Roses på tid. Många i publiken tröttnade på väntetiden, men det är tjockt i alla fall. Låter? Nja. Så långt.

35 minuter efter utsatt tid är Guns N’ Roses ännu inte på scen. Enligt uppgift så anlände de till festivalen runt halv tolv. Tankarna går till kollega Markus Larsson, som ska skriva recension. Tro mig, han kommer att få in den till tidningen. Och det bevisar vilket proffs han är.

”Sweden Rock, nu är det slut på det roliga. För vi är Watain och vi har kommit för att tälja av er tänderna”. En än så länge briljant inledning av Uppsalas elakingar. 

Snart Watain. Det här kan bli rätt mäktigt. 

Vi ville ha bomber, vi fick bomber! KISS gjorde en allt annat än diskret entré. Eld och bomber, smink och platådojor, from the beginning to the boom. Tryggt.

I Love Europe.   Joey Tempest värmer upp den något ostadiga publiken. Han är i bra form. Gitarrsolon, juckdans och snart ”Final countdown”?

Party every day… En timme kvar innan KISS kliver på Stadions scen och festen har pågått ett bra tag. Ett gäng våldsamt överförfriskade unga sleazerockare har lagt sig för att vila i det kalla duggregnet. Det gäller att ge barnen en bild av vuxenlivets verklighet. I god tid.

”Jävla rockslödder”, är hälsningsfrasen. Opeths Mikael Åkerfeldt vet då sannerligen hur man charmar en publik. 

Här skulle Michael Kiskes Unisonic ha spelat just nu. Men de våldsamma kastvindarna som började ungefär samtidigt som Gary Moore fick för sig att spela blues i natt fick ljudtornet mitt emot scenen att kollapsa – och så är det med det. Lyckligtvis skadades ingen enligt uppgift i olyckan, men Rock Stage är för tillfället ur funktion. 

Tidigare nämnda Dake hör av sig med mer info, bilder och skvaller. Enligt uppgift ska Kiss nya svenska bästisar i Deathstars lagt ut närmare hundra tusen på champagne på Café Opera, och dessutom avnjutit god middag med Tommy Thayer på Grand Hotel tidigare på kvällen. Se själva på bilderna, vet jag.