Japp. Då var det här då. Det förbannade. Regnet. Retirerar kort till stugan för att byta kläder, men ska snart in på området igen för några möten. Och resultaten av dessa får ni snart läsa här. Så, håll de ljusblå öppna. Hmm… var la jag paraplyt nu igen?

…och så en liten bild kanske? Jajamensan. 

Så där, ja. Treat är igång med ”War is over” och ”All in” från årets starka comebackplatta. Det låter proffsigt och bra. Så klart.

Corey Taylor drar på sig en orange skyddshjälm och signalerar konsertslut för Stone Sour. Då har jag en halvtimme och vila benen innan Treat drar igång. Gott. 

Corey Taylor drar på sig en orange skyddshjälm och signalerar konsertslut för Stone Sour. Då har jag en halvtimme och vila benen innan Treat drar igång. Gott. 

Ja, då blir det hoppametal nu. Tre låtar in i giget är det dags för ”Made of scars”. Corey Taylor hälsar att han inte är någon morgonmänniska. Men, vem fan är det?
 

Ja, då blir det hoppametal nu. Tre låtar in i giget är det dags för ”Made of scars”. Corey Taylor hälsar att han inte är någon morgonmänniska. Men, vem fan är det?
 

Typiskt festivalmanér. Det är toktjockt med folk på vänsterflanken, medan högra sidan är luftig och fin. Bra. Jag kollar Stone Sour härifrån, med andra ord. 

Äntligen får jag lämna backstageområdet efter strul, strul och mer strul. Och lite skrivande så klart. Anledningen är Michael Monroe, som du säkert känner igen från Hanoi Rocks, som nyss körde igång. Hur han klarar sig utan sina vapendragare får du läsa om i papperstidningen i morgon. 

Backstage, Sweden Rock

Efter det krånglande det innebär att flyga ner till Kristianstad och därifrån ta sig till Norje via diverse nödvändiga stopp är eder Kling nu inloggad på pressområdet. Som ni ser på bilden ovan är dispositionen den samma som förra året, och till höger om mig ligger backstagebaren medan vänsterflanken just nu domineras av en munter dos piratmetal från Alestorm.

Kommer bara säga det här; efter racet förra året känner jag att det skulle vara omöjligt att toppa bevakningen i år på nätet. Men jag kommer kontinuerligt uppdatera min Twitter, som ni förhoppningsvis ser här till höger på bloggsidan. Annars går ni bara in här.

Men, frukta inte. Har en del coola grejer uppsydda som kommer göra festivalupplevelsen hemma vid datorn intressant.

Så. Häng med mig de följande fyra dygnen. Jag kör till pannan är i kaklet.

Nu ska jag skriva en krönika. Den läser du i tidningen i morgon.

Häppå’re.