Gillar ändå hur genomtänkt det visuella är. Under andra låten raseras naturligtvis skynkena.
Känns som att det här kan hålla på länge.
Från ”777” till ”999” – den senare delen av konserten är stark! Och regnig.
Nye sångaren Tony Sylvester visar upp sin stora, tatuerade kagge och får publiken att skrika.
Det låter bra också.
Vi förlåter sångaren att han sa fel namn på festivalen…
Den här garagepappa-looken är to die for.
Måste vara det finaste vemodet.
Bara sångaren håller sin Kings of Leon-look i schack.
Billy Idol. Herregud.
Shangri-La är en liten mysig park befolkad av lågmälda män och gycklare. Här spelar nykomlingen Benjamin Francis Leftwich små brittiska trudelutter.
Kön till Schulman show är bankomatkö-lång. Heja Alex och Marky!
Genial affärsidé?
Ackompanjerat av Black Sabbath-soundtrack…
Rebecka och Fiona, festivalens största scen, 16.00?
Jag kan tänka mig att det här skulle vara riktigt schysst en sen kväll när alla vill dansa, men nu ser det deppigt tomt ut.
Heder till R&F och till den publik som trots allt skiter i omständigheterna.
Hur idiotiskt känns det inte att tvingas springa mellan två av festivalens höjdpunkter – My Morning Jacket och Charles Bradley?
Dö, vidriga schemakrock!
Det jag har sett hittills har varit smärtsamt bra.
Härligt att se Dalapubliken frälsas.
