Kombinerar drömmar tillbaka till ett stekhett och underbart Roskilde med funderingar över konserthösten. Fleet foxes (som var bra, men stämde gitarrerna för ofta) spelade fina klassikern ”Dreams (Thunder only happens when it rains)”. Vi var sena till tältspelningen och fick därmed platser närmare Helsingborg än Roskilde (lätt överdrift). Bilderna blev därefter. Men ljudet är riktigt fint.

Får mig också att fundera på om jag inte borde gå och se Fleetwood Mac ändå? 10 oktober? Vilka är på?

Kolla in detta liksom:

På X2000 mot Hultsfredsfestivalen. Några sekunder att andas. Landade direkt från Roskilde hos nyhetsdesken i två dagar och har knappt hunnit smälta alla danska galenskaper. Kan konstatera att jag nog skrattat mer på fyra dagar än jag gjorde hela juni månad (kanske säger mer om mig än om Roskilde iofs), tack vare kul sällskap, finska Slipknot-fans och norska grannar med blå kroppsdelar. Sjukt mycket bra musik. Glasvegas, Fleet Foxes, Oasis (!), Peter Doherty, Coldplay, White lies, Håkan, Pet Shop Boys, NIN…

Extrem värme och en massa folk. Vill inte tänka på hur det måste ha varit att vakna upp i ett litet tält med tropisk värme, långt till vatten, svalka och ett klart sinne. Själv fick jag endast 2-3 rejäla humördippar, vanligtvis i jakt på vego-mat och/eller toalett. Sorry ni som tvingades lyssna på mina haranger om de ”j-a danskarna som bara ska äta en massa grisar hela tiden”. Jag gillar ju er egentligen (för det mesta).

Sist men inte minst de vackra sommarnätterna. Där mycket märkliga saker hände.

Här – festivalen ur en Public service-vinkel…

Roskilde är snart över. Coldplay drog överlägset största publiken (i konkurrens med Nine Inch Nails och Faith No More). Här är ”In my place”. Känn stämningen…

Vi tog en paus från konserthetsandet och softade i Roskildes skatepark. Tyvärr verkade de flesta ha gett upp efter en stekande het och intensiv helg. Men det fanns några troopers kvar.

Publiken var sjukt peppad, jag var sjukt peppad. Erlend Öye satte festivalstämningen tillsammans med sina tyskar i Whitest boy alive. Tycker det är roligt att tänka på hur tonårsbesatt jag var av Erlend en gång i tiden. ”Sudden Rush” är fortfarande en av mina favoritlåtar. Gör fler soloskivor, please.

White lies på Odeon. En av festivalens höjdpunkter. Man får inte vara 21 år gammal, från London och så bra. Det borde vara förbjudet. Här ”To lose my life”. Och sångaren. För lik Ian Curtis.

Lite märklig bokning tyckte vi – Ulf Lundell på stora scenen i Roskilde. Det hade kommit lite folk i alla fall. Och den prickiga skjortan var på.

Peter Doherty, nyktrare än vi någonsin sett honom. Har med sig ett blockljus, en blomma och ber publiken kasta upp kläder eftersom hans resväska försvann på flyget. I gengäld kastar han ut cirka 30 öl i publiken. Om det finns någon definition av söt, så är han det idag. Han skämtar, verkar trivas på Arena, och ger sin egen tribute till Michael Jackson, en Billie Jean – Pete-style.

Mitt i natten, jag gissar 03:27 cirka. Bestämmer sig Gustav Gelin för att intervjua Per Sinding Larsen backstage. Kolla in resultatet här.

Finaste gräshatten! Äntligen på bild.

Vi har det fint. ”It’s a sin” och Roskilde exploderar. Några låtar mindre än deras originalset som de körde på Cirkus i Stockholm, men bra ändå.