Efter några dammiga festivaldagar (torka, sol, grus – you do the math) valde vi en dag på stranden innan vi begav oss in till Fleet foxes på kvällen. Trivsamt men kanske inte superspännande.

Det var däremot fredagens huvudakt.

En Nick Cave and the bad seeds på intensivt mörkt humör, ute bland publiken och trollbindande i varje ton.

Helt ok fredag. #rf18 #nickcave

Ett inlägg delat av Sandra W (@monsandy) 6 Jul 2018 kl. 1:50 PDT

Var rätt nöjd med kvällen redan där och hade inga större förväntningar på David Byrne. Så kul det kan vara att ha fel!

Han kom in på en avskalad scen med en hjärna i handen. Jag associerade till Hamlet och hans döskalle, ingen aning om hur rimlig den liknelsen är…

Byrne visade sig vara hur pigg som helst – med sjukt svängigt band och koreografi. Grymt.

Som grädde på moset – en lysande nattspelning med Fever Ray på Arena. Magi.

Hann också med en traditionsenlig safari in på campingen…

Kombinerar drömmar tillbaka till ett stekhett och underbart Roskilde med funderingar över konserthösten. Fleet foxes (som var bra, men stämde gitarrerna för ofta) spelade fina klassikern ”Dreams (Thunder only happens when it rains)”. Vi var sena till tältspelningen och fick därmed platser närmare Helsingborg än Roskilde (lätt överdrift). Bilderna blev därefter. Men ljudet är riktigt fint.

Får mig också att fundera på om jag inte borde gå och se Fleetwood Mac ändå? 10 oktober? Vilka är på?

Kolla in detta liksom: