De ser ganska JC ut, men är mkt bättre än så.
Den kyliga Göteborgsnatten plockar fram det bästa av sina artister.

…med så mycket dans i sig.
Älskar Hot chip.

Det började illa, med en av mickarna helt ljudlös, för att bandet sedan skulle kunna skälla ut publiken som fotade dem…
Men sen kom det igång. Helt ok skönt gung i solskenet.

Efter att ha ”tvingats” genomlida festival efter festival med nån sorglig wok som enda vego-alternativ vänder nu Way out west på steken. Nu ”tvingas” besökare och artister att äta enbart vegetarisk mat på området.

Människor är upprörda. Hur ska de överleva? De tänker matstrejka.

Strejka på ni. Vem bryr sig?

Själv ser jag fram emot att dra mot Slottsskogen snart. Ni som inte har möjlighet att komma dit får gärna följa oss här – eller kolla in de konserter festivalen själva livesänder på sin sajt.

Ja, vad f-n ska man säga?

Markus Larsson levererar en hyfsad sågning av gårdagens Kanye West-konsert (även om två plus faktiskt betyder ”godkänd”). Jag håller delvis med om hans invändningar – det blir väl synd om Kanye ibland.

Jag fattar heller inte varför han inte använder dansarna mer – om han nu släpat med dem ända till Europa.

Men konsertens toppar var så sjukt höga att jag kan leva med några dalar.  Jag älskar den vita American Psycho-sinnesstörda inramningen, att allt är så himla för mycket, att Kanye är en sjuk mutherfucker.

Hans brist på självdistans kombinerat med ett uppenbart musikgeni är i mina ögon underhållande. Ja, han kanske saknar humor, men det i sig tycker jag blir humor.

Publikens explosion i ”All of the lights”:

Kanye och hans balettdansöser.

Återigen, dissade Kanye, hans harem av blondiner och ängsligt häng för allra bästa Trädgårn och Aloe Blacc. Sjukt mycket kärlek i ett litet rum.

Den finaste avslutning festivalen kunde få.

En lördag i Gbg blir man återigen frälst av en av världens skickligaste frontmän. Jarvis, en av få gubbar som kommer undan med att nästan bara sjunga om sex. Efter en rivstart med Do you remember the first time, sen Disco 2000 sänks tempot i This is hardcore men exploderar igen med Mis-Shapes och Common People.

Lovely. Check this out:

Jarvis tar en vilopaus efter att ha delat ut godis och en öl till publiken.

Gårdagen bestod av trängsel, stress, fantastiska konserter och ”var f-an ska Prince göra sitt hemliga gig ikväll?”

Först var det helt klart att det var till en klubb han skulle, sen en timme senare var det en annan som gällde. Till slut sas det att han valt att förlänga sitt gig på Way Out West i stället och skippade klubbgiget.

Ah well.

Länge spelade han. Topparna var så enormt imponerande – han spelar i en helt egen geni-liga. Men sen var det faktiskt några saggiga perioder också. Men herregud – hur många hits har mannen skapat? Han bara radade upp den.

När sen Kanye West gjorde ett inspel på scenen gick folk självklart tokbananas.

Magisk kväll.

Prince, Way Out West 2011 by thestranger79

James Blake.

Köer. trafikkaos, turbomiddag i Haga, en språngtur med fullpackad ryggsäck in på festivalområdet, en taxiresa, en stressad promenad på tre kilometer – att sen få en av de sista platserna för att sätta sig i Annedalskyrkan och lyssna på James Blake… Jag lovar, ett tag trodde jag att hans suggestiva musik skulle få Satan eller Jesus att plötsligt kliva upp ur kyrkokoret och kräva underkastelse.

Men. Så blev det inte.

Det blev en mycket fin konsert i alla fall.

LOW inledde också vackert, men kanske aningen oinspirerat.

James Blake möttes av ett öronbedövande jubel – ca 70 procent ”glada att se dig” och 30 procent ”hurra, jag överlevde Stay out wests hittills värsta kö”.

Sen blev det fortsatt fest för vissa – Warpaint och nån Timbuktu-fest – själv drog jag till nån pub i Haga där Galenskaparna och /eller After Shave hängde.

Bara i Göteborg.

LOW och den vackra kyrkan.

Sex av sex möjliga. Norska VG snålar inte med betyget efter Kanye Wests spelning i Bergen igår.

Timbuktu var också där och twittrar om det.

Peppen inför lördagens spelning på Way Out West är hyfsat enorm nu.