Dock måste jag framhålla nedanföljande mejl. Bara som en inblick i hur det ibland kan låta. Och, ja. Det är korrekt återgivet, med allt precis som det stod, dock anonymiserat så att personen i fråga ska slippa stå där med brallorna nere och frysa om rumpan.

Är helt slut och färdig nu, så någon efterfest på Parken blir det inte i natt. I stället tänkte jag passa på och paketera årets West Coast Riot och lägga den åt handlingarna.

• Måste erkänna att den största positiva överraskningen jämfört med förra året är att matutbudet har uppgraderats rejält. Det finns gott om stånd som säljer annat än det förväntade, vilket innebar att jag i dag har fått mig en högst acceptabel veganpizza och en likaledes okej thaicurry med tofu. Uppskattar verkligen att fler och fler matnasare har vegetariska alternativ. Det gör det liksom lättare att mäkta med arbetsdagar på tolv-fjorton timmar.

• Lou Koller har tagit på min dator! Lou Fucking Jävla Koller! Jag har redigerat och stavningskorrigerat Lou Kollers blogginlägg (som ändå var skrivet på amerikanska)! Det är svårt att vara sick of it all när sådant händer. Och bara för det bjuder jag på en bonusbild.

• Jag är mycket nöjd med Social Distortions huvudset. Känns som en stor uppryckning jämfört med när jag senast såg dem, på saligen saknade Studion i Stockholm 1997, men en girig jävel som jag kan inte låta bli att sakna en hel rad stycken. Så, i stället för de missbara två öppningsstyckena (vars namn jag tyvärr inte kommer på) så hade jag verkligen inte mått dåligt av ”Don’t take me for granted”, ”Angel’s wings”, ”King of fools”, ”Dear lover”, ”When the angels sing”, ”Born to lose” eller ”I wasn’t born to follow”. För att nämna några. Dock lät helt nykomponerade ”Still alive” mycket lovande, om än väldigt mycket Springsteen. Jag hoppas den landar på en skiva snart. För en sådan är det banne mig dags för.

Grämer mig å andra sidan för att logistiska missöden gjorde att jag missade en gästblogg med No Use For A Name. Och att andra åtaganden gjorde att jag inte lyckades se vare sig Gogol Bordello eller Face To Face. Nåväl, det är sånt som händer.

Nu väntar sängen och några timmars sömn. Sen drar det igång igen, första jobbet är 13.30 i dag då Dead By April kör igång Metaltown.

Sweet dreams (are made of these…)!

Hey what’s up everyone, I’m here in Sweden for the West Coast Riot. SO I’ve decided to tell you about my top three Swedish  bands.

Lets start with Raised Fist! Hear is a good example of a hardcore band that grows in a natural progression and gets better every year!

Next let’s talk about my friends in The Haunted. Here’s a band that I loved from the first time I’ve heard them. This is the way metal should be (in my opinion ) I had the great pleasure and honor to be ask by them to sing on their “Revolver”  cd. To be asked by one of my favorite bands on one of their best records was incredible.

Now no list can be without mentioning the one and only Refused. You know it was some of the guys from Refused who first brought Sick Of It All here to Sweden.  They went from passionate hardcore kids to passionate musical innovators. Who along with the US band  Snapcse set the standered for all heavy and hard music top come.

So there you have it, my top three. There are many others I could mention, Randy and Abhinanda for example. So now discuss this and let the debates begin!

Thanks Sweden  – see you again soon.

+++

Suicidal Tendencies

Mike Muir har lagt på sig ett par klädsamma medelålderskilon, men har en energi som övertygar och passar bra till de rappa skatecorestyckena. Old school ända ut i bandanaknuten presenteras mycket gammalt material, men även ett nytt stycke som presenteras som ”Time to come alive”. Det kan man ju uppskatta, men mest pulshöjning inträffar ändå under ”War inside my head” och ”Possessed to skate” samt när publiken tillåts komma upp på scenen och dansa i avrundningen. En så kallad arbetsseger.

Sitter backstage i en djävulsk hetta och försöker samla mig inför giget. Kroppen blir alltid lika chockad av riktig sommarvärme. Göteborg gör oss sällan besvikna på den fronten. Senast det var festivalgig under en stekande sol i Göteborg var  Metaltown 2007. West Coast Riot skiljer sig inte nämnvärt I utseende, samma bajamajor som för två år sedan. Efter en paus på nästan ett helt år är man såklart överladdad. Giget i Finland förra veckan var uppvärmning, nu smäller det på allvar. 

Efter giget blir det förmodligen fest. I morgon har vi en day off och ska gästa Metaltown  och se Slipknot. Därefter bär det av mot Peace & Love. Ser redan fram emot det giget. Midnattsspelning, Borlänge och en förhoppningsvis jävligt laddad publik. Upplagt för urladdning.

Nätuppkopplingen verkar knasa lite, Kling blev irriterad och började tala om att “unleash the fooking fjååry”. Vi hittade en lösning på problemet så vi slipper Kling som åskväder i logen.

Nu ska jag återgå till vilan, äta lite banan och känna hjärtslagen öka i takt. 19.15 smäller det!

++++

The Gaslight Anthem

En möjlig festivalhöjdpunkt redan en kvart över två på eftermiddagen?

Jo, jag tackar jag.

Missade tyvärr New Jersey-bandet då det spelade i Sverige senast, men kan på något sätt nu dö lycklig. För framträdandet är precis så fantastskt som jag hade drömt om. The Gaslight Anthem väver ytterst förtjusande ihop hemstatens tidiga emocore med Bruce Springsteens större-än-livet-melodier och bjuder låtar så sjävklara att du kan sjunga dem efter första lyssningen.

Såväl ”The backseat” som titelspåret från senaste plattan ”The ’59 sound” låter så smått fantastiska och frontmannen Brian Fallon rör sig som i en våt dröm för alla sjömanstatuerade damer i publiken.

Fucking beautiful, som man också kan säga.

För att höja förväntingarna inför festivalens huvudakt, Social Distortion, rekommenderar jag följande klipp, där OC-gruppens frontman Mike Ness gästar Bruce Springsteen under ”Bad luck”:

http://www.youtube.com/watch?v=qvKCzXbEe8s

Jag måste också passa på att påminna om förfesten i kväll på etablissemanget Parken på Vasagatan 43. Kom dit, bjud mig på öl och let the good times roll till tre på morgonen.