Gissa vilka som är på plats på Rockbjörnen?
Alltså, shit vad jag kittat mig för ikväll. Skinnbrallor (MYCKET dåligt val en soligt varm dag), Nirvana-tischa och Converse. Dessutom Chrille som kompanjon. Kan man bli mer utstuderad? Var på väg att ta skinnjacka också men nån måtta får det va.
En inte helt orimlig tippning är att Oskar Linnros i alla fall tar hem en björn för bästa nykomling. Eller hur?
Eftersom mobilbloggandet inte höll så hög kvalitet – i give you Popaganda dag 2.
Lisa Milberg och Maria Eriksson i The Concretes – så snygga, så smarta.
Hästpojken. Det finns något komiskt över deras grisiga image. Men man kan inte förneka att de kan snickra riktigt fina poplätar.
Skönaste snubben köper lakritsremmar.
Dags för några män att konstsimma.
Slipsarna på plats.
Formation i ring. Solklart.
The Sound of Arrows poserar.
Om en och en halv vecka åker jag till Manchester. Hurts gav väl inte stan nån vidare reklam när de undrade vart solen tagit vägen.
– Det här stället känns ju som Manchester.
Well, bara att lämna badbrallorna och solkrämen hemma då.
Gillade verkligen Manchester-bandets känsla för mörka poplåtar. Dock oklart varför de kuskar runt med en operasångare i släptåg.
Hot Chip och särskilt spegelkepsen: jag älskar er.
Sammanfattningsvis: Popaganda bra. Alla köer (in på området, till toaletterna, till matstånden, till ölområdet) mindre bra.
Hot Chip, Over and over, Popaganda Stockholm 2010 from Taormina79 on Vimeo.
Först måste jag be om ursäkt för den uppfuckade bloggen – de inlägg som skickats via mobil verkar dyka upp lite när de själva känner för det…
Men herregud. Herregud. Fortfarande helt golvad av Hot Chip igår.
Senast jag såg dem var Debaser Slussen för några år sedan – då stod de bakom varsin synth och såg livrädda ut. Nu har de definitivt blommat ut. Älskar sångarens galen-outfit med spegelkeps och annars helvitt. Den dansglada keyboard-maestron. Trycket. Kärleken! Ah, en fantastisk kväll.
Shout Out Louds, för andra gången i år. Alltid bra. Jason Schwartzman sjunger The Cure-låtar, typ.
The Sound of Arrows och jag vill minnas att jag lekt hemma i källaren hos en av snubbarna. Back in stenåldern. Fin mix av brittiskt, tyskt och italienskt 80-tal ljuder över Eriksdalsbadet.
Hästpojken. Herregud. Vilken ljudnivå. Nu spelar de ”Shane MacGowan” och det är mycket roligt.
Musik på svenska: Vit Päls. Matroskläder och en frontfigur som ger allt från första tonen.
The Concretes får inleda mitt Popaganda dag 2. Nya materialet känns fint. Och lite sorgligt. Passande nog sitter en ung kille bakom ett träd på festivalområdet och blöder näsblod.
The Sound of Arrows hade släpat med en massa tjock-tv-apparater upp på scenen i tron att det skulle bli regn och att de skulle behöva pigga upp folk. Men det blev sol och vad tv-skärmarna visar är omöjligt att se. Gillar dock associationen till de glammiga 80-talsfesterna i Less Than Zero med tv-apparater som utsmyckning…