Eftersom mobilbloggandet inte höll så hög kvalitet – i give you Popaganda dag 2.

Lisa Milberg och Maria Eriksson i The Concretes – så snygga, så smarta.

Hästpojken. Det finns något komiskt över deras grisiga image. Men man kan inte förneka att de kan snickra riktigt fina poplätar.

Skönaste snubben köper lakritsremmar.

Dags för några män att konstsimma.

Slipsarna på plats.

Formation i ring. Solklart.

The Sound of Arrows poserar.

Om en och en halv vecka åker jag till Manchester. Hurts gav väl inte stan nån vidare reklam när de undrade vart solen tagit vägen.

– Det här stället känns ju som Manchester.

Well, bara att lämna badbrallorna och solkrämen hemma då. 

Gillade verkligen Manchester-bandets känsla för mörka poplåtar. Dock oklart varför de kuskar runt med en operasångare i släptåg.

Hot Chip och särskilt spegelkepsen: jag älskar er.

Sammanfattningsvis: Popaganda bra. Alla köer (in på området, till toaletterna, till matstånden, till ölområdet) mindre bra.

Hot Chip, Over and over, Popaganda Stockholm 2010 from Taormina79 on Vimeo.

Först måste jag be om ursäkt för den uppfuckade bloggen – de inlägg som skickats via mobil verkar dyka upp lite när de själva känner för det…

Men herregud. Herregud. Fortfarande helt golvad av Hot Chip igår.

Senast jag såg dem var Debaser Slussen för några år sedan – då stod de bakom varsin synth och såg livrädda ut. Nu har de definitivt blommat ut. Älskar sångarens galen-outfit med spegelkeps och annars helvitt. Den dansglada keyboard-maestron. Trycket. Kärleken! Ah, en fantastisk kväll.