Hultsfred ställer in årets festival. Ledningen ansöker om konkurs. Biljettförsäljningen har gått för dåligt helt enkelt.

För oss som vuxit upp med festivalen är detta en sorgens dag.

Alla heta dagar, kalla nätter, vilda fester, fantastiska konserter, alla Smålandsrullar! När jag läser artister som Timbuktu och Petter twittra om hur mycket Hultsfred betytt för dem kniper det till i hjärtat.

What about lilla Hultsfred nu då? Sad, sad.

Vi är nog många som håller med Håkan Steen i dag.

Jag har drömt om det (på riktigt, alltså sovdrömt inte tankedrömt) och hoppats på det. Nu verkar det vara klart: Håkan Hellström till Way out west! Eftersom han firar 10 år som soloartist så ska han göra en Orup och spela debutskivan Känn ingen sorg för mig Göteborg. Dreams do come true alltså. Fan vad fint!

Niklas på skivbolaget Universal tipsar om en tävling där man kan vinna festivalbiljetter och backstagepass till Hultsfredsfestivalen. För att vinna ska man posta en kommentar under tävlingen.

Här är länken!

Festivalpepp!

UPPDATERING: Eftersom Hultsfred ställer in sin festival blir det alltså inga utlottade backstagepass heller… Sorgligt men sant.

Ett så kallat unikt och historiskt ögonblick på scen: Medlemmarna från Slayer, Anthrax och Megadeth gör Metallica sällskap på scenen och kör Diamond Heads ”Am I evil”. Härligt!

Så, nu är det dags för Metallica och jag lägger ner det här bloggandet för i kväll. Öppningsnummer är ”Creeping death” i alla fall. Det var ju inte helt väntat. Tack för i kväll från Tumba Metal City.

Olle Ljungström med hatt/utan hatt på Gröna Lunds Lilla scen. 19.59 klev han upp på scenen, helt utan hjälpmedel i form av käppar eller pallar. Förra årets brutna ben har läkt. Fina Olle ser ut att må bra.

Det blev ett best of-set med de flesta Olle-favoriter som ”Jag och min far”, ”Morotsman” och ”Den norrländska präriens gudinna”. När Olle tar i och rösten balanserar på gränsen till att knäckas har jag svårt att tro att Djurgården upplevt vackrare stunder än så. Längst fram står hans mamma (om jag nu såg rätt). Så fint.

Olle kör ”Jag spelar vanlig” som extranummer. Just då känns det som att väldigt få människor överhuvudtaget kan beskriva livet så exakt som honom.

Olle på Way Out West förra året:

Just nu spelande ”Raining blood” har världens bästa moshsolo, har Håkan Steen slagit fast. Gulligt av poplektorn att han försöker i alla fall, utan att rikligt förstå grejen.

Jamenvisst. Lite så här gör ju sig Slayer riktigt bra, med inte ens en sekunds tystnad mellan ”Mandatory suicide” och ”Chemical warfare”. Ljudet är fortfarande långt ifrån rakbladsvasst, men musiken desto skarpare. Intensivt kan man ju också säga.

Med tanke på att jag på grund av recensionsskrivande missade första tio minuterna på Slayer framträdande på Sweden Rock för knappt två veckor sedan så är det ju trevligt att få ta del av öppnande ”World painted blood”. Men ljudet är väl fortfarande inte så skarpt som väntat. Lite väl kaotiskt, kan man ju kalla det också. 

Och då måste jag poängtera att jag verkligen älskar Megadeth, som i mina öron ofta gör tekniskt fulländad thrash med såväl hjärta som hjärna. Det går inte fram i kväll. Och dessutom är det rätt talande att det regnar på den ganska mulne frontmannen.