Snart HIM här. På den här scenen. Där en mysig dänga, Shangri-Las ”Dressed in black”, används som introstycke.
Kollar på musikchefen Jocke Perssons rekommendation nu in Paramore. Och visst, energiknippet Hayley Williams ger ett upplivat intryck. Men musiken är lite för vän och gullig för att jag ska känna mig berättigad att stanna mer än tiotalet minuter. Men kidsen verkar gilla det i alla fall.
På tal om ingenting så sägs det att Göta Älvbron låg risigt till under In Flames framträdande här i går kväll. Enligt uppgifter så flyttade sig förbindelsen mellan Hisingen och centrala Göteborg fem centimeter under hemmasönernas framträdande, vilket inte låter otroligt om man betänker hur piren gungade under bland annat ”Only for the weak”.
Mysigt värre på stora scenen nu. 30 Seconds To Mars frontman Jared Leto, nu friserad med en cerisefärgad och hårresande mohikanfrisyr, hoppar ner i fotodiket och framför bland andra ”From yesterday” helt akustiskt med publiken nära. Solen skiner också för fullt, så det är på något sätt trevligt.
Så, då har jag gjort det. Alltså noterat att Takida spelar här. ”Curly Sue” just när jag anländer till området. Vi låter det vara så.
Galet snyggt fyrverkeri på slutet. Smällarna måste ha hörts flera mil.
Setslut med ”My sweet shadow”. Nu ska jag dra och skriva. Ses!
Publiksiffran på 23 400 trillar in precis som att piren gungar rejält under ”Only for the weak”. Här behöver man ingen alkohol för att känna sig rund under fötterna. Det kan jag lova.
”Ska man vara prins ska man ha kunglig smak”, säger Fridén och tillägnar ”Trigger” kronprinsessans nye make.
”Det här är göteborgsk jävla arbetarmetal”, säger Anders Fridén före en läcker ”Bullet ride”.