En känd svensk hårdrocksmusiker – vi kan kalla honom Pelle Ivan – tror inte på att Michael Jackson har gått bort.
– Han heter numera Lars Jackson och bor i Billdal, är hans teori.
För övrigt gick Volbeat precis på scen, en kvart före programmets spelstart. Men av det som händer får jag se föga. Måste ladda datorn och iPhonen backstage och krångla med en nätverksuppkoppling som begick självmord redan vid lunchtid.
So, here we are in Gothenburg. I have many fond memories of this place, but this Metaltown festival is something new for me. I see lots of people enjoying the gig and the people who seem confused by the sheer speedattack also make me smile too. We played the set 10 minutes shorter than usual – now that’s playing fast. Everyone seems to appreciate the pro-peace/equality –chat too. So it has been a good day all round.
Barney.
Beslutet från vakthåll att man som besökare inte ska få ta med sig solkräm in på Metaltownområdet är obegripligt. Okej, jag förstår att man med lite god vilja, hårspray och en tändare kan ställa till med en del skada – men allvarligt. Solkräm? Vad ska du göra? Kladda ner någon?
Speciellt dumt är detta beslut med tanke på att solen bränner likt en blåslampa på huden. Och att det inte ens i sjukvårdstältet finns något skydd att tillgå. Räkna med att många kommer sova mycket oroligt i natt.
Så, kampanjen börjar: Stå upp för gott skydd.
+++
Napalm Death
De stackare som har glömt sig kvar efter Pains spelning lär ha fått sig en smärre chock då Birminghams finest ger dem en blastbeatförsedd skrevspark.
Napalm Deaths grindcore är som alltid ett kalas i sig, men firandet blir som det brukar lite avslaget när det hålls på en festivalscen. Ljudet lutar åt det kaotiska hållet, Shane Emburys bas strejkar inledningsvis och känslan av att gruppen hellre hade fått bjuda in till party i tältet är svår att skaka av sig.
++
Dead By April
Det som i studion har slipats ned till ytterst motståndslös popmetal faller på scen ihop som ett korthus. Det låter bitvis bedrövligt, speciellt då Jimmie Strimells skrikiga leverans ska övergå i en sammetslen skönsångsrefräng. Vilket den gör mest hela tiden, måste påpekas.
Sådana detaljer verkar emellertid inte bekomma den piggt unga publiken. Trots att Dead By Aprils musik inte uppenbart inbjuder till slagsmålsscener så hoppar fansen på varandra med energi som bandet självt inte kan matcha.
Kan det vara så att Deathdestruction är Metaltowns mest hypade band som inte finns – på riktigt alltså? På väg ut till Napalm Death sprang jag på Evergrey-Henrik som talade sig varm om det egna projektet. ”Alltså, det är så trist att jämföra med Pantera… Men det är lite sån känsla. En tuff fourpiece, liksom”, hälsar han innan vakterna bryskt avslutar vårt samtal.
Stöter i kön till backstageincheckningen ihop med Hammerfalls trevliga basistbuse Fredrik Larsson. Han är lite sur över att missa Dead By April, och avslöjar att det börja röra på sig för Deathdestruction, det dödsmetallband han har ihop med Dead By Aprils sångare och två medlemmar från Evergrey. ”Det är gött att bara köra på ibland”, hälsar han.
I en annan del av världen pågår nu storstora Glastonbury-festivalen. Och som det gamla Djungelordspråket lyder: När Glastonbury lever då regnar det.
På söndag spelar Blur, vem bryr sig om regn då?
Thåström spelade fantastiska ”Fanfanfan” när Markus fick beskedet om Michael Jacksons bortgång. Eloquently put.
Livet går ju vidare. Festivalerna fortsätter. Här är Håkan Steens hyllning av Thåström på Peace & love. Är dessutom avundsjuk på Klas Granström som fick träffa Nikki Sixx.
Idag är dagen P som i Peter Doherty. Kommer han?
Är helt slut och färdig nu, så någon efterfest på Parken blir det inte i natt. I stället tänkte jag passa på och paketera årets West Coast Riot och lägga den åt handlingarna.
• Måste erkänna att den största positiva överraskningen jämfört med förra året är att matutbudet har uppgraderats rejält. Det finns gott om stånd som säljer annat än det förväntade, vilket innebar att jag i dag har fått mig en högst acceptabel veganpizza och en likaledes okej thaicurry med tofu. Uppskattar verkligen att fler och fler matnasare har vegetariska alternativ. Det gör det liksom lättare att mäkta med arbetsdagar på tolv-fjorton timmar.
• Lou Koller har tagit på min dator! Lou Fucking Jävla Koller! Jag har redigerat och stavningskorrigerat Lou Kollers blogginlägg (som ändå var skrivet på amerikanska)! Det är svårt att vara sick of it all när sådant händer. Och bara för det bjuder jag på en bonusbild.
• Jag är mycket nöjd med Social Distortions huvudset. Känns som en stor uppryckning jämfört med när jag senast såg dem, på saligen saknade Studion i Stockholm 1997, men en girig jävel som jag kan inte låta bli att sakna en hel rad stycken. Så, i stället för de missbara två öppningsstyckena (vars namn jag tyvärr inte kommer på) så hade jag verkligen inte mått dåligt av ”Don’t take me for granted”, ”Angel’s wings”, ”King of fools”, ”Dear lover”, ”When the angels sing”, ”Born to lose” eller ”I wasn’t born to follow”. För att nämna några. Dock lät helt nykomponerade ”Still alive” mycket lovande, om än väldigt mycket Springsteen. Jag hoppas den landar på en skiva snart. För en sådan är det banne mig dags för.
Grämer mig å andra sidan för att logistiska missöden gjorde att jag missade en gästblogg med No Use For A Name. Och att andra åtaganden gjorde att jag inte lyckades se vare sig Gogol Bordello eller Face To Face. Nåväl, det är sånt som händer.
Nu väntar sängen och några timmars sömn. Sen drar det igång igen, första jobbet är 13.30 i dag då Dead By April kör igång Metaltown.
Sweet dreams (are made of these…)!