”Prison bound”, lite från ovan.
Just nu är jag mycket kär i ”Highway 101”. Bara så att ni vet.
Nu är Social Distortion igång, men ån så länge känns det lite avvaktande. Visst, Mike Ness är cool som få och nu lossnar det lite i ”Mommys littlemonster”. En mer utförlig anmälning kommer i tidningen i morgon.
Hey what’s up everyone, I’m here in Sweden for the West Coast Riot. SO I’ve decided to tell you about my top three Swedish bands.
Lets start with Raised Fist! Hear is a good example of a hardcore band that grows in a natural progression and gets better every year!
Next let’s talk about my friends in The Haunted. Here’s a band that I loved from the first time I’ve heard them. This is the way metal should be (in my opinion ) I had the great pleasure and honor to be ask by them to sing on their “Revolver” cd. To be asked by one of my favorite bands on one of their best records was incredible.
Now no list can be without mentioning the one and only Refused. You know it was some of the guys from Refused who first brought Sick Of It All here to Sweden. They went from passionate hardcore kids to passionate musical innovators. Who along with the US band Snapcse set the standered for all heavy and hard music top come.
So there you have it, my top three. There are many others I could mention, Randy and Abhinanda for example. So now discuss this and let the debates begin!
Thanks Sweden – see you again soon.
Pennywise har på en halvtimme hunnit med att spela inte mindre än två coverlåtar – av Ramones och Black Flag. Dessutom har omfångsrike gitarristen Fletcher Dragge hunnit skälla ut dem som väljer öltält framför urkalifornisk melodipunk.
Det här är backstagebaren. Det är här det händer, typ.
Sick Of It All frestar med ”Injustice system” redan som andra låt och följer upp med ”Good looking out”. Bra? Det får ni läsa i morgondagens tidning.
+++
Suicidal Tendencies
Mike Muir har lagt på sig ett par klädsamma medelålderskilon, men har en energi som övertygar och passar bra till de rappa skatecorestyckena. Old school ända ut i bandanaknuten presenteras mycket gammalt material, men även ett nytt stycke som presenteras som ”Time to come alive”. Det kan man ju uppskatta, men mest pulshöjning inträffar ändå under ”War inside my head” och ”Possessed to skate” samt när publiken tillåts komma upp på scenen och dansa i avrundningen. En så kallad arbetsseger.
Sitter backstage i en djävulsk hetta och försöker samla mig inför giget. Kroppen blir alltid lika chockad av riktig sommarvärme. Göteborg gör oss sällan besvikna på den fronten. Senast det var festivalgig under en stekande sol i Göteborg var Metaltown 2007. West Coast Riot skiljer sig inte nämnvärt I utseende, samma bajamajor som för två år sedan. Efter en paus på nästan ett helt år är man såklart överladdad. Giget i Finland förra veckan var uppvärmning, nu smäller det på allvar.
Efter giget blir det förmodligen fest. I morgon har vi en day off och ska gästa Metaltown och se Slipknot. Därefter bär det av mot Peace & Love. Ser redan fram emot det giget. Midnattsspelning, Borlänge och en förhoppningsvis jävligt laddad publik. Upplagt för urladdning.
Nätuppkopplingen verkar knasa lite, Kling blev irriterad och började tala om att “unleash the fooking fjååry”. Vi hittade en lösning på problemet så vi slipper Kling som åskväder i logen.
Nu ska jag återgå till vilan, äta lite banan och känna hjärtslagen öka i takt. 19.15 smäller det!
++++
The Gaslight Anthem
En möjlig festivalhöjdpunkt redan en kvart över två på eftermiddagen?
Jo, jag tackar jag.
Missade tyvärr New Jersey-bandet då det spelade i Sverige senast, men kan på något sätt nu dö lycklig. För framträdandet är precis så fantastskt som jag hade drömt om. The Gaslight Anthem väver ytterst förtjusande ihop hemstatens tidiga emocore med Bruce Springsteens större-än-livet-melodier och bjuder låtar så sjävklara att du kan sjunga dem efter första lyssningen.
Såväl ”The backseat” som titelspåret från senaste plattan ”The ’59 sound” låter så smått fantastiska och frontmannen Brian Fallon rör sig som i en våt dröm för alla sjömanstatuerade damer i publiken.
Fucking beautiful, som man också kan säga.