Jo, det är ju så ändå. Hon är fortfarande jäkligt snygg och cool den dära Chrissie. Det räcker så.
I’ll stand by you… Och några nackar. Vackert i regnet.
Miss Li spelar lite klaviatur.
Ingen skiter lika mycket i vädret som Miss Li! Het röd klänning också… För oss stavas festivalklädseln istället REGNPONCHO.
På plats i regnet, Christopher Sander har den otacksamma uppgiften att vara först ut. Jag räknar till, i allafall, 10 glada personer i publiken.
Ikväll klockan 21.45 går (eller rullar?) finaste Olle Ljungström upp på scenen på Where the action is. Egentligen är det här min favoritlåt, men den svartvita videon där han cyklar runt med en gammal gubbe har jag inte lyckats hitta.
Om ni undrar varför vi knappt nämnt kvällens stora skägg-magnet ännu, Neil Young, så lugna. Vi förväntar oss ett hostile takeover av Neil-männen hyfsat snart.
Extra nytt! Extra nytt! Smålandsrullen är tillbaka på Hultsfred!
Såhär skriver Hultsfredsfestivalen i nyligen släppt pressrelease:
Sommaren 2008 tillhörde Markus Krunegård (och som allitd, Mauro Scocco, men det hör inte hit). Jag är en vampyr spelades hela tiden, överallt, dag som natt. Inte mig emot. Men låt oss säga såhär, mitt resesällskap till och från Way out west 08 började snabbt hata både mig och Krunegård. Min paroll – den som kör bestämmer musiken – dalade i popularitet kort efter Södertälje. På lördag spelar han på WTAI. Damn right.
Roskilde 2007.
Metrologerna har kastat domedags-väder på oss alldeles för länge och igår såg det ut som att hela WTAI skulle bli ett Glastonbury-mayhem med lera och 2 meter djupa vattenpölar. Men se, vågar vi kanske hoppas?
Att jag missar Stockholm Jazzfestival känns plötsligt inte alls speciellt jobbigt.