:+++:
Syster Sol
Red Stage, Bråvalla.
Bäst: ”När vi kommer”.
Sämst: Tilltalet är oerhört reggae. Yao.
NORRKÖPING. ”Mad mad mad” vill Syster Sol ge till alla hatare som har sagt att hon, Isabel Sandblom, inte kan göra vad hon gör för att hon är blond, vit och tjej. Revanschen smäller mäktigt, över den dansvänliga reggaen, när hennes briljanta text* går vidare.
Det är den större av hennes segrar i kväll. Att hon ger ny profil till en stereotyp genre. Hon gör det med klok lyrik, stilsäker musik och extremt självsäkert, peppande scenspråk. I ”När vi kommer” och fina ”Guided” blir det extra tydligt vilken begåvad sångerska hon är.
Den mindre segern är den mot vädret. Sörjan av brun lera under svarta regnmoln är motpolen till den varmt böljande, solvarma belåtenhet som är reggaens hemtrakt. Det är blött nu, som Alina Devecerski skulle ha sagt. Ett armod som i solig baktakt motas bort.
Marcus Grahn
marcus.grahn@aftonbladet.se
* Nej, för en bra medborgare är en lam medhållare
utan att ifrågasätta makten och statens struktur
Hon är lam för borgare, hon är tam samt följare
av den senaste trenden inom klädindustrin
Hon gnäller inte över sin arbetstid
Hon hetsäter och tränar på sin givna fritid
Hon konsumerar flitigt, är snygg och frigid
Hon häller sina problems i en hushållsmaskin
(Isabel Sandblom)
