Rask och Peter i Paper är starstruck efter att ha sett Vince Clarke i Erasure. ”Han har så jävla mycket syntar!” utbrister duon glatt.

Inget regn än men det hänger i luften och är narekallt. Därav dagens outfit: kängor, linne, t-shirt från Pentagram, longsleeve, munkjacka, jeansjacka, skinnjacka. Älska lager på lager!

Thomas Öberg börjar direkt klättra på scendekoren. Allt är med andra ord som vanligt i Bob Hund-land. Öberg säger att de blivit inspirerade av Primal Scream som körde hela sin gamla skiva ”Screamadelica” igår till att köra hela sin nya singel. Från start till slut.

Se! Jag hittade en TILL hårdrockare! Bra väst, dessutom.

Är Imperial State Electric festivalens mest fashionabla och snyggaste band? Ja, det vill jag nog slå fast i bly. Delar av mitt sällskap säger att de skulle ligga med Nicke Andersson på en sekund ”om han har hatten på sig”. Jojo.

Hittar festivalens två enda punkare: Anna från Havana, och Jona från Fy Fan. Guld värt.

Slagsmålsklubben piskar upp partystämning tidigt idag. Dock avslöjar Frej att hans pappa precis gått bort och att han antagligen ställer in morgondagens spelning med Maskinen eftersom han inte mår bra. Imponerande att han ens orkar vara här idag.

Slagsmålsklubben mitt på dagen. Dans och lätt obehag. De får publiken att skandera ”Kjell Christofferson” för att sedan förklara att det var hans pappa som dog igår.

En ensam, peppad hårdrockare headbangar  furiöst till Papers skoningslösa krautattack. Vackert.

Dagens första konsert blir Paper, som jag sett 40 000 000 000 000 ggr. Alltid lika introvert, pumpande, monoton postpunkorgasm. När de mässar ”my life is going under” smälter jag som ett litet vampyrbarn i solen.