Det orimliga musikklimatet gör att jag står och lyssnar på tre unga indiemän som pratar om att de vill se White Lies, Raised Fist, Morrissey OCH Hoffmaestro. Jag är så bortom ur led med samtiden.


Efter OFWGKTA så var lyckan total – deras energi smittade över på allt annat som kom i min väg, jag sprang runt och gillade ALLT. Till och med Prodigy som, helt ärligt, gjorde en kass spelning men hade en publik som tokdansade som om det inte fanns någon morgondag. Sen kom Brett: BRETT! Även Suede är väl sisådär live numera, men ingen kan posera och stå så ryggkrökt och ändå vara snorhet som Brett Anderson. Regn och kyla till trots: Hultsfred var fantastiskt igår.

Enda chansen att ta en bild på Tyler the creator var när han satt ner på stolen, TROTS sitt brutna ben så var han överallt hela tiden. Älska!

Publiken på Prodigy var maxad och redo för dans. Kändes som att det lika gärna kunde varit en stereo på scen – maxat tempo och feta beats, men sången och bandet i sig var kanske ingen hit. Men shit vad hits de har, hade nästan glömt det.

Och så mannen själv.

Ganska bra, uppenbarligen.

Riktigt bra musikdag i regnet igår – inte minst tack vare dessa gossar. Och OFWGKTA.

En av Sveriges mer namnkunniga hipsterbloggare – som säkert vill vara anonym men vi kan kalla honom Hipster-Kristofer – tar emot mina liverapporter, om än ofrivilligt, från Hultsfred.

Han är också känd för den här debattartikeln. Och han kommer likt alla som bor i Hägersten Hood från miljöer som inte är främmande för våld. Jag har dock sett honom iklädd ljusblåa denimshorts. Hur som helst. Det här har H.K. fått veta om Hultsfredsfestivalen 2011.

Länk.

Efterhäng i Larsson/Steen-suiten. ”Paper imorgon! Varför recenserar ni inte det, små vänner?” undrar jag. Tystnad. ”Hatar ni kraut?” Tystnad. ”Jävla krauthatare.” Tystnad.

Deppigaste som finns: slut på festival och en tom tågräls. Gah! Ge mig ett tåg nu! Eller mer Prodigy.

This is hardcore? Nja. Men väl Suede med extra skrevjuckande.

Förlåt, det var Final Exit. Inte Refused. Dock fortfarande 90-tal.

”Smack my bitch up” och Prodigy får alla att sätta sig ner. Precis som Refused i UÅHC på, tja, 90-talet.

Hur du torkar pjuck, DIY-style på Hultsfred 2011.