Och DÄR kom festen i form av 90-talslokomotivet Prodigy. Jag har inte känt ett sådant här danssug sedan.. Tja, 90-talet.
Screamadelica igen, live, 19 år senare. Största publiken. Största soul-rösterna. Men kylan och vätan förstör för oss.
Halvlek i ösregnet och dags att byta de genomblöta sockorna. Kudos för det nya paret, Nina. Lovar att du får tillbaka dem.
Vi avbryter rapporterna från syndafloden i Hultsfred för en solskenshistoria.
I vår bilaga Hårdrock! hade vi en tävling där en läsare kunde vinna en träff med Ozzy Osbourne. Överlycklig segrare blev Ellen, 17, från Skövde, som tog med sig farsgubben för att träffa The Prince of Darkness. Hon fick hans kråka – som nu förts över på hennes fot. För evigt.
En värdig vinnare, minst sagt. Kudos, Ellen.
Fin parka, Liam. Sjukt blött fortfarande, ändå impad av att folk kommer. Hejar åt låtar de inte känner igen. Inget Oasis. Man ska bara nöja sig med ett band klätt i Liams klädmärke.
En spelning som andas ”var du på plats när OFWGKTA gjorde sin första spelning på Hultsfred 2011?” SÅ bra var det!
Metal-Chrille håller med till fullo: ”Asbrutalt! TOO EXTREME!”
Tyler, the creator i OFWGKTA sitter ned pga sitt brutna ben, men spelningen är annars hård. Mycket hård. Värt att stå i ett regnväder för. Stor heder till den stora publik som tagit sig hit.
Vi avbryter rapporterna från domedagsvädret på Hultsfred, och hajpar en värd konsert i den kungliga hufvudstaden. Nu, på lördag, crust-o-motherfucking bonanza. Önskar att jag var där.
Men sen – vi fick fatt i the Drums-killarna som gjorde sitt bästa för att posera som tuffa pojkar (bortsett från lockiga Jacob Graham) trots att de egentligen var värsta snällpojkarna. De berättade bland annat att de var överväldigade av publiken.
– If it was raining like this when a band that I liked was playing, no way I would stand out there and dance, sa sångaren Jonathan Pierce.
I Hultsfred skiter man i sånt. (säger jag som sitter inne på mitt hotellrum just nu och skriver medan regnet öser ner utanför….)
Sandra och jag försöker hitta samma pose, lyckas ej och ser istället ut som jättar bredvid dessa Kali-pojks.
Och så här såg de ut på scen. Nya singeln:
Stöter på en glad Henric De La Cour som minglar på campingen. Naturligtvis hänger han med en grupp gothrockare.
Men varför har gotherna ett sådan färgglatt paraply?!
