Sick Puppies ställer klockan på 90-tal med hiskeligt bredbent och avskyvärd rap-o-metal med extra machogrunge. Jag trodde vi enats om att begrava det decenniet och den genren för gott. Vad gick snett?!

För övrigt bär naturligtvis alla modemedvetna rockjournalister på Peace & Love midjeväska.

De där ränderna bakom Sahara Hotnight känns igen. Har de skaffat spons från Polarn o Pyret?

Pentagram-covern uteblev dock. Tyvärr.

Det står ”snabb mat” på skylten, men den här falafelrullen med pommes frites inuti faller nog snarare under kategorin skabbmat. Kolhydraterna sprutar. Ändå – älskart!

För övrigt är det så varmt här på Peace & Love att min telefon kapitulerar, viftar med vit flagga och skriker så här:

Välkommen till Borlänge.

I dag börjar det pyra så smått i Borlänge med Lykke Li, jj och Kings of Leon som de tänkbart största sevärdheterna på Peace and Loves första riktiga dag. Tyvärr är den mindre glada sanningen att jag måste hålla mig kvar i Stockholm en natt till för att se till att vår kära pappersupplaga fylls med något innehåll. Som en liten tröst har jag i bakhuvudet att Kings of Leon inte var så värst mycket att hurra för när jag såg dem för ett par månader sedan. Klen tröst att missa uppvärmningsdagen kanske. Men hur som helst. I morgon Veronica Maggio, då kommer jag.

Likt Zlatan säger jag vare år att ”nästa år, då ska jag åka på det där jävla Glastonbury” (ok, Zlatan pratar kanske om nått annat men ni fattar) – inte en gång har jag varit på festivalen där flaggorna fortfarande vajjar framför scen. Det är sorgligt. I år kanske sorgligare på länge. Ser ni B? Jeez. Kolla in hennes min i slutet – hyfsat bra stämning därborta!

Nästa år!!

Någon som är där?

Ja, ser man på. Första festivalen i år där man kan lämna sin sydväst hemma. Firar att det inte är något regn på Where the action is (än så länge) med att dricka vatten i stället (för rimliga 30 spänn flarran). 
Annars då? Jo då. Kollat Ark som dagen till ära hade stand in på basposition, Leari fick sin andra dotter i går. Allt enligt Salo. 
Så här såg det ut när Ark gjorde sitt första av två farväl till Göteborg den här sommaren.
 
 Något spontanbloggande är det som vanligt inte tal om från området. Enligt sedvanlig festivalsed 2011 är mobilnätet överbelastat till 1993-standard. Och i morgon bär det av till Peace & Love …
Ska träna morse på resan dit i morgon. 

Rockbjörnensida på papper idag. Delar av den på internet – här. Kudos till Sikas som roddade med bild på Defiance. Superkudos till Johanna som tog bilden.

Kamrat Johan mailar in en ögonvittnesskildring efter att ha läst ovanstående krönika:

”Tja! Dr. Alban fick en flaska i skallen på Statt i Söderhamn 1997. Lämnade scenen efter två låtar. ’Spela lite Credence’, typ. Ha en fin rocksommar!”

Rimligt.

Tidigare Page of Bear – här.

”Arvika lägger ner? Oh, noooo!”. FOTO: JERKER IVARSSON.

Eller nåt sånt. En något hårdrubbad krönika finns att läsa här.

Det var länge sedan jag besökte festen i Arvikas Folkets Park. Men jag kommer ändå att sakna en av landets mest älskvärda festivaler.

Därför spelar vi i dag IAMX:s ”Think of England” och Front 242:s bodyklassiker ”Funkhadafi” och höjer gravölsglaset i riktning mot Värmland.