Jag har aldrig varit på Arvikafestivalen. Men beskedet att de ställer in årets upplaga är ändå sorgligt. Det lägger en sordin över sommarpeppen. Och var ska alla synthare ta vägen?

Aphex Twin hade man ju velat se. Några år för sent kanske, men ändå.

På Twitter sörjs det – och skämtas. Att morgondagens rubrik kommer bli:

SYNTHEN STRAFFAR SIG SJÄLV.

Uppdatering: Roskildefestivalen bjuder folk med Arvikabiljetter på inträde. Snällt av danskarna.

Hör ryktas att de spelar den här låten just nu på Glastonbury-festivalen.

Sakerna jag skulle göra för att få vara där just nu.

…här.

Så. Då har jag sett dem. Äntligen. Och de var, ungefär, så bra som jag hade förväntat och önskat. Full energi från start till mål. Tveksamt om jag varit på en konsert med så mycket fart hela vägen, någonsin. Det brukar alltid, medvetet, dippa – någon gång. Ett lugnt parti här, ett akustiskt parti där. Inte igår. Kickspark rakt i solar plexus hela vägen. Det blandat med en charmör av gigantiska mått (Grohl), en trummis (Hawkins) som hamrar sönder trummorna samtidigt som hans lilla son står bakom och trummar lika mycket med sina små fingrar, en publik som är med på varenda not och en sol som värmer oss hela kvällen. Helt enkelt: magiskt.

Några tankar:
1. Blev först förvånad när man lagt in Arlandria i spellistan, men den visade sig vara det starkaste nya spår de har. Gillar överraskningen.
2. Taylor Hawkins – måste ändå vara ett ultimat skateboard-stjärne-namn?
3. Älskar hur Foo Fighters slår död på Rock n’ roll-myten om droger, alkohol, dåligt beteende och poserande. Grohl är inget annat än en myspappa som på riktigt älskar det han gör, bandets barn springer runt i kulisserna och kikar fram då och då, i deras rider står bland annat målarbok istället för whiskey – sällan har rock känts så…mysigt.

Här skriver Jocke om konserten.

Ps: första konserten med nya kameran, INTE riktigt säker på hur man använder den ultimat som ni ser..sorry.
Kolla in klippet vid 1:25 typ, fin svensk-hyllning.

Bara jag som tycker att förstärkare är snygga?

Gäng-pepp.

Finaste Sanna hade åkt från Malmö – Love it!

De dricker Corona. Pat har en gitarr med en svensk flagga. Tydligen spelar han bara Hagström-gitarrer. Spännande.

One of these days… Osv.

Publikhavet…

Vi spelar vad ni vill, så länge ni vill! Foo Fighters är de ultimata publikfriarna. Enormt mysig och hitfull solig kväll på Stadion.

Band Of Horses spelade på Woody West i Göteborg i går, för betydligt mindre publik. Nu är det drygt 30 000 i Stadion som gäller. Just nu drog bandet sitt största jubel hittills i kväll med vackra ”Funeral”, presenterad som ”Det här är det närmaste vi kommer en hit”. 
Trevligt.

Band of Horses bra, publiken seg. Dåligt mobilnät = dålig blogg. ”Compliments” just nu. Solnedgång.

Uppdatering: Me Tarzan, you Jane.

Som alla andra som öppnar på stora arenor, givetvis. Halvfullt inne på Stadion i väntan på Foo Fighters.
Men faktum är ju att Grohls fans borde kunna få ut ett och annat av Biffy Clyros kraftiga melodirock. Och de som är här verkar gilla skottarna. Inte minst ”Bubbles” och som nu – fantastiska brottarballaden Many of horror” och ”Mountains”.