Bra eftermiddag med Future Islands i Arenatältet.

Men vad är det här för ägg?

På senare år har Roskilde satsat mycket på konst, föreläsningar, hållbarhet – att det även ska finnas en tanke bakom festivalen.

Nytt för i år är Klubb Rå, ett tält och en sandig bakgård med såväl musik som konst. Det känns litegrann som att tanken är att man ska krypa in i en rosa vagina….

Det kanske bara är min sjuka hjärna.

Hittade förresten detta inskränkta klotter på en toalett, som några tack och lov protesterat emot.

Dagen fortsatte med ett rätt trevligt Royal Blood, till relativt gles men engagerad publik.

De hade likaväl kunnat byta plats med Solange, som spelade inför ett proppfullt Arena.

Närmare än så kom vi inte…

Desto gladare var jag när discot drog igång på Arena några timmar senare. Erasure (Andy Bell och Vince Neil) hade med sig två bastanta sångerskor och en magisk glitterkostym (sorry för urkass bild).

De spelade några nya låtar, men när hitsen kom höll taket på att flyga av. ”Ship of fools”, ”Chorus”, ”Always” och inte minst ”Love to hate you”.

Kvinnor & bögar unite and take over. #rf17

Ett inlägg delat av Sandra W (@monsandy) Jun 29, 2017 kl. 12:55 PDT

Pur pop, melankoli och eufori. 

Glitterbrallor etc. #rf17

Ett inlägg delat av Sandra W (@monsandy) Jun 29, 2017 kl. 1:05 PDT

Som sagt. Jag blev glad…

Älskar detta. #rf17

Ett inlägg delat av Sandra W (@monsandy) Jun 29, 2017 kl. 2:26 PDT

Sen var det dags för fantastiska The xx på Orange stage. Romy Madley-Croft berättade att hon varit på Roskilde som ung, älskat det men blivit dumpad av sin tjej. Kanske lika bra, för nu står jag här, sa hon sen till publikens jubel.

De låter sjukt bra och Jamie xx håller uppe tempot. Den ljusshow som lyfte framträdandet förut behövs knappt längre.

Sen kom till slut regnet som vi väntat på…

Men så farligt blev det inte…

Under värsta skyfallet gömde vi oss med Viagra boys i Pavilion (intressant hur de använder saxofon för distat oljud).

Sen lite NAS på Orange och en dos Jesus and Mary Chain i Arena.

Jo, det är dem där i röken…

Skottland etc. #rf17

Ett inlägg delat av Sandra W (@monsandy) Jun 29, 2017 kl. 5:35 PDT

När Håkan Steen kallar, kommer man. Vi var i fullsmockad lada med Oskar Linnros när vi förstod att det var i gamla Teaterladan man skulle vara.

Folk grät. Charles Bradley grät.

Han var dessutom helt klädd i guld.

Markus Larsson skriver mer om konserten här.

Vad kan man annars säga om gårdagen?

Lil B juckade mot förstärkare och verkade mer intresserad av att ligga än att framföra musik.

Erasure drog in lite välbehövlig gaydisco på området. Andy Bells pipa är det inget fel på.

Första kvällens makalösa OFGWKTA i repris.

Kill people, burn shit, fuck school.

Och lite Suede!

Christoffer (googla meningen ”apor i bastkjol” så hittar du hans blogg) Röstlund bad mig gästpeppa på dagens Rockbjörnen-sida i Aftonbladet. Alltså de konserter jag ser mest fram emot i sommar.

”Kreddpajsare” var punkstollens omdöme om listan. Ok då.

PEPP

Anglofilen Sandra Wejbro, Rockbjörnen-redaktör och musikalisk misantrop, listar sommarens guld.

1. Kurt Vile & The Violators, Roskilde

– Mannen med världens bästa namn just nu dissar Sverige, men Danmark är väl något slags Skåne i koncentrerad form? Vackra melodier, deppig grunge-uppsyn, fabulöst hår: peppen är enorm.

2. Prince, Way Out West

– Tokstollar of the world! Unite! Han är extremt kort, älskar lila och är ett geni. Vad som helst kan hända när Prince kommer till Slottsskogen.

3. Erasure, Hultsfred

– Om Andy Bell sin vana trogen bär guldhotpants kommer jag inte kräva mer av livet. Någonsin.

4. Arcade Fire, Popaganda

– Det säkraste kortet. Har aldrig sett en dålig konsert med de energiska dysterkvistarna från Kanada.

5. Crystal Castles, Hultsfred

– Blod, mörker, dans. Kanadensarna sägs bjuda på spektakulära shower.

Bubblare: Morrissey (Hultsfred). Pulp, Kanye West (W.O.W.). The Strokes, PJ Harvey (Roskilde), Foo Fighters, Band of Horses (Stadion i morgon).