Jaha. Det tog några år men nu är man fast i bloggosfären. Åtminstone då och då.

Meningen är att jag ska blogga lite från Brithey Spears Europapremiär på O2 Arena i London senare i kväll. Vi får se om tekniken addar mig som kompis. Annars kommer det gå åt fanders. Och ”fanders” är tyvärr ett ställe jag gärna åker till när det gäller teknik. Jag bor oftare där än i Göteborg.

Men i vilket fall. På planet hit stötte jag på en filur som under resten av sommaren kommer gå under pseudonymen Daddy Pop. I alla fall i mina inlägg. Plus en svensk klassiker vid namn Andres Lokko. Allihop ska se Britney. Och när Lokko fick höra var mitt hotell ligger – Canary Wharf – skakade han bara på huvudet och sa:

– Det där är Södertälje för mig.

Jag förstår vad han menar. Det tog en halv eftermiddag plus tre kafferaster att ta sig hit med taxi. Och utsikten från hotellfönstret är en bergmansk depression. Men å andra sidan är hela London en av jordklotets mest överskattade städer. Shit City, om ni frågar mig.

Men först – Britney.

Om det inte dyker upp några fler rapporter här i kväll så finns recensionen i tidningen i morgon.

Cheers.