Här, med Medelhavet som granne, har den skandalomsusade agenten Lars T. Peterson startat ett nytt liv.

58-åringen, som är dömd för skatte- och bokföringsbrott och har närmare 4 miljoner kronor i skulder hos kronofogden, driver en mäklarfirma vid den spanska sydostkusten.

– I Spanien är livet annorlunda, passionerat och helt enkelt underbart, står att läsa på företagets hemsida.

Lars T. Peterson gjorde sig ett namn inom agentbranschen i början av 1990-talet, då han inledde ett samarbete med italienaren Vincenzo Morabito. Den fotbollsintresserade Norrköpingsbon drev Peterson & Peterson Financial Services AB och skulle i första hand hjälpa spelarna med ekonomiska placeringar.

Lars T. hade talets gåva och kunde snart räkna in landslagsstjärnor som Tomas Brolin, Klas Ingesson, Stefan Schwarz och Jonas Thern i kundregistret. Redan efter något års samarbete insåg dock Ingesson, då i belgiska Mechelen, att han blev lurad av sin ekonomiske rådgivare:

– Jag ville ha tre-fyra pensionsfonder med liten risk men hade i själva verket 28 fonder. För att få provision på placeringarna hade han köpt och sålt, köpt och sålt. Han hade inställningen att sno åt sig så mycket som möjligt. Det var lurendrejeri. Vi spelare var blåögda, men inte mer dumma i huvudet än att vi blev misstänksamma.

Klas Ingesson var inte den ende spelaren som kände sig utnyttjad. Stefan Schwarz fick inte ut en sign on-bonus på 2,6 miljoner kronor från Scanditalia Promotion Limited, Morabitos och Petersons bolag på Irland. Det ledde till att Stefans far, Herbert Schwarz, 1996 tog med sig två män med kopplingar till Hells Angels och sökte upp Lars T. för att få honom att skriva på ett skuldebrev.

Erkände mutor

Agenten med det redan tvivelaktiga ryktet erkände 2008 att han mutat klubbdirektörer och, genom att placera spelarnas sign on-bonusar i olika skatteparadis, lurat skattemyndigheterna på miljonbelopp.

– Jag har spelat efter spelets regler. Det var givetvis olagligt och fel, men det var så branschen fungerade, sa han till Sportbladet.

Vad ytterst få kände till var att Lars T. Peterson hade satts i personlig konkurs vid intervjutillfället. Han har kört en rad företag i botten, är dömd för bland annat skatte- bokföringsbrott och har i dagsläget en skuld på 3 712 908 kronor hos kronofogden.

Under 2011 bytte han efternamn och utvandrade till en liten stad i södra Spanien.

– Han fick en jättechans att skaffa sig ett bra liv och så gjorde han som han gjorde. Jag hoppas att han inte lurar någon annan där nere, säger Klas Ingesson.

Sportbladet kan nu berätta att Lars T. driver en mäklarfirma tillsammans med sin exfru. Paret säljer och förvaltar begagnade fastigheter och hyr ut ”riktigt lyxiga lägenheter” utmed Costa Blanca, den spanska medelhavskusten.

Tre av objekten som är till försäljning utannonseras för närvarande på Blocket, som har vänt sig till kronofogden för att få in en tidigare fordran på Lars T. Peterson.

Mäklarfirman jobbar även med rådgivning och finansiella tjänster: ”Att ta upp lån på den nyinköpta fastigheten och liknande, som bankkontakter/konto/kreditkort, kan vi hjälpa till med. Att noga planera sin skatt och sin pension är, med tanke på SINK-skatten, mycket väsentligt vid en flytt utomlands.”

Den som besöker företaget hemsida möts av en bild på en sandstrand vid Medelhavet. ”Ett nytt liv i värmen med 320 soldagar!”, lyder texten intill.

Stefan Holm

Fotnot: Sportbladets Patrik Larsson har varit i kontakt med Lars T. Peterson, som inte vill uttala sig.

SPORTBLADETS SUPERPANEL:

KARL-ERIK NILSSON
■ Ordförande i Svenska fotbollförbundet.

JOHN ALVBÅGE

■ Landslagsmeriterad målvakt i IFK Göteborg.

KENT CARLZON

■ Sportchef i Örgryte IS och före detta agent.

STEFAN LUNDIN

■ Sportdirektör i Föreningen svensk elitfotboll.

THOMAS BODSTRÖM

■ Advokat med ett förflutet i AIK.

ROBERT LAUL

■ Programledare för Bollklubben och fotbolls­reporter på Sportbladet.

JYRI BACKMAN

■ Före detta spelare och tränare som undervisar i idrottsjuridik på Malmö högskola.

Vad har du för bild av agentbranschen?

Karl-Erik Nilsson:  Min uppfattning är att det är som i alla andra branscher, att det finns bra och dåliga agenter.
Det är bra att Sportbladet granskar branschen. Vi får ta till oss frågorna och se vad vi kan göra för att säkerställa vårt system ännu bättre.
Vi måste dock följa det regelverk som beslutats inom Fifa och kan inte agera helt på egen hand.

John Alvbåge: Agenter är ett ont måste. När det gäller dem som säljer flest spelare säger magkänslan att de skulle kunna sälja sin morsa, bara pengarna trillar in. De kan vara till bra hjälp, men i slutändan jobbar de för att tjäna pengar på dig. Det är så branschen funkar. Det är bara att gilla läget.

Kent Carlzon: Människorna som utgör sig för att vara agenter i olika sammanhang är nästan fler än de seriösa, som har licens eller är advokater. Den bilden är oroande, att spelare anlitar människor som inte har licens.

Robert Laul: Man måste vara medveten om att en agent aldrig pratar eller agerar av någon annan anledning än att han själv och hans klienter ska tjäna så mycket pengar som möjligt. Så är det också agentens enda existensberättigande, i grund och botten.

Thomas Bodström: Att det finns både väldigt seriösa agenter och en del lycksökare. Det är viktigt att inte dra alla över en kam.

Jyri Backman: Jag vill inte säga att det är en smutsig eller ren bransch. Fotbollsagenter är ingen ny företeelse. Det fanns vid sekelskiftet i England och eskalerade under 1990-talet, som en konsekvens av kommersialiseringen och Bosman-domen. Det viktigaste är att spelarna, och även klubbarna, får korrekt juridisk hjälp.

Stefan Lundin: Att den är ostrukturerad. Det finns ett gäng agenter som har en seriös hållning och ser vad som är bra för fotbollen. Dem vill vi inom SEF stödja och jobba med.
Sedan finns de oseriösa, som bara är ute efter att tjäna pengar. Internationellt är det rena vilda västern. I vissa fall handlar det om rent kriminell verksamhet, så i det förhållandet är den svenska problematiken ganska begränsad.

Enligt agentföreningen verkar 10–20 förmedlare utan agentlicens i Sverige. Hur ska fotbollen komma till rätta med det problemet?

Karl-Erik Nilsson: Vi har en bra dialog med agentföreningen och ett regelverk. Om det bryts kan förbundets disciplinnämnd utdöma bestraffningar mot spelare och föreningar. Dock är det svårt för oss att gå på rykten och enskilda kommentarer. Det krävs att en anmälan görs som stöds av robust bevisning. Det måste också sägas att förbundet inte har någon rätt att bestraffa förmedlare som inte är medlemmar i någon förening. Däremot kan en sådan person anses vara olämplig för licens vid en senare licensansökan.

John Alvbåge: Klubbarna måste ha en dialog om agentväsendet med sina unga och mindre etablerade spelare. Det springer runt folk som säger att de är agenter utan att vara det. Då måste man som spelare vara stark och tänka till.

Kent Carlzon: Spelaren måste ta ansvar för sin rådgivare, men för oss är det inget problem eftersom Örgryte aldrig anlitar en agent som inte har licens.

Robert Laul: Förbundet påstår att de tillämpar tillsyn men det är bullshit. De låtsas som det regnar tills de drunknar i skit. Då agerar de. Om de orkar.

Thomas Bodström: En domstol kan avvisa ett ombud som inte är tillräckligt bra. Samma kontroll som finns över advokater, samma kontroll ska finnas över agenter. Spelarna är i deras händer och har en kort karriär där inget får gå fel.

Jyri Backman: Två scenarion utkristalliserar sig: Antingen skärps regelverket och tillsynen eller så släpps marknaden fri.

Stefan Lundin: Det är en moralfråga. Klubbarna och spelarna måste ta mer ansvar och säga nej till agenter som inte har licens. Det är steg nummer ett.

Hur ska fotbollen, när det gäller agenter, få till en fungerande tillsynsenhet?

Karl-Erik Nilsson: Det finns ett fungerande regelverk, där vår disciplinnämnd kan utdöma bestraffning mot såväl licensierade agenter som spelare och föreningar. Vi är dock beroende av att anmälningar görs och att robust bevisning kan säkras. Även på detta område måste rättssäkerheten värnas. Om det framkommer uppgifter om överträdelser kan förbundet också gå vidare och vidta vissa egna utredningsåtgärder. Det får i så fall prövas från fall till fall.

John Alvbåge: Det som krävs är ekonomi, så att förbundet kan tillsätta en post där en kunnig person jobbar med de här frågorna. Det fungerar inte med en chefsjurist som har granskandet som nummer fem på sin arbetslista.

Kent Carlzon: Vi måste bli bättre på att följa regelverket. Så enkelt är det. Då behövs ingen tillsynsenhet. Samtidigt borde förbundet ha större möjlighet att kontrollera saker och ting. Om jag ringer och frågar om en spelare har agent och hur deras avtal ser ut kan förbundet inte ge mig uppgifterna. Jag har aldrig förstått varför det inte finns en sådan lista.

Robert Laul: Mer öppenhet. Offentliggör alla avtal, agera när medierna rapporterar om olicensierade agenter, straffa klubbar som bryter mot reglerna hårdare.

Thomas Bodström: I den mån det går ska man verka för att det bara är licensierade agenter som får agera. I första hand måste man åstadkomma förändringen i Sverige, i andra hand jobba för en internationell överenskommelse.

Jyri Backman: Fifa får skärpa regelverket och fotbollförbunden får ta tag i det med en hårdare tillsyn. Det är det enklaste.

Stefan Lundin: Klubbarna måste ta ett större ansvar. Spelare och ledare får konstiga mejl och samtal, men ingen anmäler det till disciplinnämnden.
Det är ett stort bekymmer. Sker det oegentligheter, så anmäl det för Guds skull.

Sportbladets granskning visar att ett 50-tal licensierade agenter har intressen på den svenska spelarmarknaden. Vilket antal vore lagom för en fotbollsnation av Sveriges storlek?

Karl-Erik Nilsson: Det är nog inte landets storlek som avgör antalet utan hur många affärer man kan göra. Vi får komma ihåg att det är en fri marknad och att förbundet inte kan förhindra någon som uppfyller lagar och regler att verka här. Min bedömning, utan att vara expert, är att det i stort fungerar rätt bra även om exempel alltid pekar på det motsatta.

John Alvbåge: Det är jättesvårt att svara på. Jag har förstått att fler och fler försöker hitta guldkornen, men 50? Det är fler än jag hade gissat. Jag hoppas att de brinner för det här och jobbar seriöst, att de
inte är några skojare.

Kent Carlzon: Tre-fyra stycken räcker. Så var det när jag började 1993. Då var det jag, Roger Ljung och någon till.

Robert Laul: Ungefär hälften.

Thomas Bodström: Det ska vara så många att man kan ha en bra tillsyn.

Jyri Backman: Det går inte att begränsa på något sätt. Fotbollen är en global sport och det finns fri rörlighet inom EU. I slutändan är det marknaden som reglerar antalet.

Stefan Lundin: Det antal vi har är mycket nog. De flesta 15–17-åringar behöver ingen agent, men många har det i dag. Som spelare blir man inte bättre av att ha en agent. Vi vill att de ska gå igenom det svenska filtret, precis som Zlatan, och växa ur allsvenskan. Studier visar att det går åt helskotta för merparten av de unga spelare som flyttar utomlands tidigt.

Vem anser du ska bära huvudansvaret för unga utländska spelare som hamnar i Sverige, agenten eller klubben?

Karl-Erik Nilsson: Det besvaras bäst av klubbarna som dagligen har frågan på sitt bord, men det är ett stort åtagande att ta hit spelare från Afrika och Sydamerika. I Europa har ju fotbollen växt i alla länder. I dag måste man inte flytta från forna Östeuropa för att få ett bättre liv. Pengar finns överallt. Sedan finns det ju regler som säger att minderåriga inte får flytta utan att föräldrar kommer med. Det är när vi pratar om andra kontinenter frågan blir mer komplex.

John Alvbåge:  Spelaren är anställd av klubben men agenterna ska också ta ansvar. De måste ringa och besöka sina spelare, inte minst om det går tungt. 70 procent ska ligga på klubben, 30 procent på agenten.

Kent Carlzon: Klubben. Det ansvaret kan man inte lägga över på någon annan. Vi i Öis skulle inte leta efter afrikanska spelare utan att kunna ta hand om dem.

Robert Laul:  Huvudansvaret är förstås spelarens. Annars beror det på. I de fall agenten lockat en spelare till Sverige – agenten. I de fall föreningen sökt upp spelaren på egen hand faller ett större ansvar på klubben. Att verka som fotbollsspelare innebär att du lever i en konkurrensutsatt och tuff miljö. Förenklat kan man säga att 500 svenska fotbollsspelare har en bra chans till extremt bra ekonomisk tillvaro genom sin fotboll. I Sverige finns i dag 300 000 licensierade fotbollsspelare. Det är till de förutsättningarna agenter och klubbar plockar hit spelare.

Thomas Bodström: Det är ett gemensamt ansvar. Klubbarna har ett stort ansvar socialt, så att de utvecklas inte bara som spelare utan också som människor.

Jyri Backman: Klubben blir ju ansvarig när de anställer någon och innan det finns ett anställningsförhållande är det agenten. Myndiga personer har ju också ett ansvar själva.

Stefan Lundin: Om en klubb värvar en spelare måste klubben ta ansvar för att spelaren mår bra och spelar bra fotboll. Det ansvaret kan man aldrig lägga på agenten.

Under 2012 har det funnits 21 spelare enbart från Sierra Leone i svenska klubblag. Ser du en fara i att mängden importer tvingar svenska talanger utomlands?

Karl-Erik Nilsson: Risken finns alltid, men på senare år ser vi ju en annan trend, att flera av våra U21-spelare dominerar i allsvenskan och superettan. Klubbarna kompletterar med ett antal spetsspelare, oftast forwards. Annars känns det som elitklubbarna allt mer arbetar med svenska talanger.

John Alvbåge: Nej, det är något jag förespråkar. Har du som ung chansen att komma utomlands tycker jag att du ska ta den. Det är inte säkert att möjligheten kommer tillbaka.

Kent Carlzon: Varje klubb får ha sin egen policy när det gäller att ta in spelare. Även om vi i Öis kommer att krydda vårt lag med en spelare som representerar en annan fart och teknik vill vi i första hand utveckla talanger som finns i närområdet. Långsiktigt får vi en stabilare förening av det och vår linje gagnar svensk fotboll.

Robert Laul: Nej. Sverige är i grunden ett exportland när det gäller fotbollsspelare. De som flyttar lämnar i regel för en ännu tuffare konkurrens utomlands.

Thomas Bodström: Nej, jag tycker att det är bra, roligt och berikande. När jag spelade fanns det nästan inga utländska spelare i allsvenskan. Det var bara några få från Norden. Som förälder måste man tänka sig för innan man skickar 15–16-åringar till andra länder, men det är en fantastisk möjlighet att lära sig spanska, franska eller något annat språk.

Jyri Backman: Det är klart att de tar plats för de unga talangerna, men har man arbets- och uppehållstillstånd i Europa är det inget att göra åt. Det är fri rörlighet och svårt att begränsa.

Stefan Lundin: Ja, om talangerna inte erbjuds kontrakt med A-truppen är det lätt att lockas utomlands. Min hållning är att klubbarna måste ha större tålamod när det gäller övergången från junior till senior. En svensk spelare är, enligt all forskning, inte fullvuxen förrän han är 21 år.

Tror du, vilket påstås, att vissa agenter har köpt eller kommit över sina licenser genom kontakter?

Karl-Erik Nilsson: När det gäller de som har fått licens av Svenska fotbollförbundet kan jag direkt säga att så inte är fallet. Alla agenter har genomgått prov och en oberoende lämplighetsprövning. Vi måste också kunna utgå från att andra Fifa-förbund hanterar detta på ett seriöst sätt.

John Alvbåge: Ja, varför skulle det inte förekomma? Alla fuskar i samhället och agenter kanske inte är de ärligaste människorna.

Kent Carlzon: Jag vill inte spekulera i det eftersom jag aldrig har hört talas om det tidigare.

Robert Laul: Om man kan köpa ett förfalskat pass är det klart att man köpa en falsk agentlicens. Det är inte unikt för agentbranschen.

Thomas Bodström: Det har jag inte hört, så jag kan inte uttala mig om det.

Jyri Backman: Inte hos S2venska fotbollförbundet. Där sköts det ”by the books”, så att säga. Vad som sker i andra delar av världen vet jag inte, men här har Fifa en viktig funktion genom att skärpa regelverket och tillsynen på de nationella förbunden.

Stefan Lundin: Ingen aning, med för att slippa en sådan ryktesspridning och diskussion är det ingen orimlig begäran att man skriver provet i det land man bor och bedriver verksamheten. Det är ett logiskt och vettigt förslag som kan vara något att driva.

Ser du ett problem i att flera personer i svensk fotboll sitter på dubbla stolar? Johan Strömberg, ordförande i AIK, hjälper Anna Pohjanens klienter. Carl Fhager, Patrick Mörks närmaste man, ingår i Göteborgs fotbollförbunds disciplinutskott. Stefan Alvén satt i förbundets besvärsnämnd när han var sportchef i Djurgården.

Karl-Erik Nilsson: Namnen du nämner kan svensk fotboll väldigt väl och gör en bra insats för sportens bästa. Jag utgår från att de följer vårt regelverk och avstår från beslut om de hamnar i jäv.
I det avseendet, att kompetent folk efterfrågas att medverka i olika roller, är det kanske ingen skillnad mellan fotbollen och andra branscher.

John Alvbåge: Det är intressanta uppgifter och bra att sådant här uppdagas. Det låter inte bra. Samtidigt är jag inte förvånad.

Kent Carlzon: Uppriktigt verkar det konstigt. Det är enklare om du har en uppdragsgivare och ett uppdrag. Jag skulle aldrig sätta mig i en situation där jag kan komma i en
intressekonflikt med mig själv.

Robert Laul: Så klart. Den som hävdar något annat ljuger. Men det går helt i linje med förbundets ”låtsas som det regnar”-attityd till de här frågorna.

Thomas Bodström: Dubbla stolar är inget problem i sig, till skillnad från dubbla intressen. Då, när det gäller intressekonflikter, gäller jävsreglerna.

Jyri Backman: Det är inte acceptabelt att sitta på dubbla stolar. Då blir det alltid tveksamheter och rykten kan uppstå. Förbundet kanske får skärpa tillsynen även där.

Stefan Lundin: Det handlar om trovärdighet. Jag känner inte Johan men har stort förtroende för Carl Fhager och Stefan Alvén, som jobbar för fotbollens bästa. Samtidigt har jag förståelse för dem som problematiserar det, som kan lyfta fram det som en besvärande situation och olägenhet.

Fifa påstår att endast 30 procent av alla övergångar sköts av licensierade agenter. Därför överväger de att
skrota agentlicensen. Är du för eller emot?

Karl-Erik Nilsson: Svenska fotbollförbundet anser att systemet bör bevaras. Släpper man det helt fritt blir det med all säkerhet fler lycksökare som kan tänka sig att kringgå regler, kanske mänskliga rättigheter, och det är inte bra för fotbollen.

John Alvbåge: Emot. Det kanske är en konstig jämförelse, men man måste ju ta körkort för att få köra bil. Utan det skulle det bli trafikkaos, och utan agentlicensen finns risken att det blir ett jävla kaos inom fotbollen.

Kent Carlzon: Med ett fungerande konstrollsystem är jag emot, med ett inte fungerande kontrollsystem är jag för.

Robert Laul: Emot. Precis som för mäklare, advokater, journalister och andra yrken behövs en övergripande instans med tillsynsansvar. I fotbollens värld är detta tyvärr mycket av en papperstiger. Det ska man rätta till.

Thomas Bodström: Jag är för agentlicensen så länge det finns agenter. Försvinner licensen blir det ännu fler som det inte finns någon tillsyn över, och det är helt fel väg att gå.

Jyri Backman: Ambitionen att försöka reglera är bra, men siffrorna kan stämma.
I flera fall kan man fråga sig varför spelarna, och i vissa fall tränarna, behöver agent. Det viktiga är att få juridisk hjälp vid behov, och man kan kontakta advokat i stället för att betala del av sin lön till agent. En konsekvens kan bli att agentlicensen försvinner. Om licensen blir kvar är det angeläget att skärpa tillsynen och sanktionerna.

Stefan Lundin: Vi är en del av en kedja med kriminalitet och otillåtna medel. Det finns mycket pengar inom fotbollen, så det tro fan att den lockar folk som inte har där att göra. Kämpa mot det, då. Upp på barrikaderna och slåss. Vi kan inte lägga ned motståndet.

Sportbladet har under sex dagar granskat agentbranschen och agenterna som agerar på den svenska spelarmarknaden.

Så här tycker några av agenterna själva om Sportbladets granskning:

JOHN THORNBERG, AGENT

”Det har varit genomgående intressant läsning och har gett en hel del matnyttigt för mig som agent. Just nu läser jag en bok som handlar om agenter i de stora amerikanske sporterna, med fokus på NFL och NBA. Agenterna målas även där delvis upp som oseriösa och pengafokuserade utan hjärta och med ett kortsiktigt arbetssätt. Det verkar som om agenters generellt sett dåliga rykte är något som gäller oavsett sport och oavsett land. Om ovanstående resonemang stämmer borde det innebära att det går att göra skillnad. Samtidigt vill man ju inte att en spelare ska välja agent på grund av att alla andra agenter på något sätt är olämpliga utan mer för att de tycker att den agenten de väljer är riktigt bra. Lite på samma sätt som att du önskar att din tjej väljer dig för att hon verkligen är förälskad i dig, inte för att hon tycker att du är minst dålig av alla killar hon kan välja mellan.”

MARTIN BACH, AGENT

”Tack för en bra serie. Att det finns aktörer utan agentlicens är en sak. Värre är det faktum att svenska elitklubbar gör affärer med personer utan licens och inte följer de regler som förbundet har satt upp. För mig som har licens och kan jobba på rätt sätt är det ett slag i ansiktet även om jag visste att jag gav mig in i en skitig bransch. Jag kan bara jobba hårt och ärligt och drivas av kärleken och passionen till fotbollen. På lång sikt är jag säker på att lyckas.”

 MALIK SESAY, TRÄNARE I IFK TRELLEBORG

”Ämnet är bra och det krävs en djupare granskning av agenter överlag. Jag tycker att Aftonbladet skulle ha varit ännu tuffare, för det är många spelare som far illa på grund av pengahungriga agenter som inte är ärliga och jobbar endast för sig själva. Det krävs ett gemensamt krafttag av Fifa och klubbarna mot detta.”

MARCO SALVATORE, AGENT

”Ni har gjort ett bra jobb och fått fram mycket information. Jag visste inte att det fanns så många personer som jobbar med fotbollen i Sverige. Många av dem har jag aldrig stött på. Däremot har jag träffat massor av fejk-agenter.”

AMOR SADKI, AGENT

”Det är bra att det har blivit en debatt. Det finns många oseriösa sportdirektörer och agenter som ordnar olika typer av överföringar till konton utomlands. De vill bara ha publicitet och pengar och kan vara mycket farliga för fotbollens framtid. Förhoppningsvis har de som fuskar bara en kort tid i den här branschen. En seriös agent som älskar sitt jobb kan inte acceptera denna verksamhet och spelarna måste vara försiktiga med vem de tecknar ett avtal. Det var därför, för att jag inte tillhör dessa kretsar, som jag lämnade Sverige. Jag har aldrig fuskat med en spelare eller med en klubb.”

AZAD DEMIR, AGENT

”Väldig bra reportageserie. Jag kan tänka mig att många är nyfikna på den vanligtvis ’hemliga’ och ’mystiska’ agentverksamheten och läsarna har fått en inblick. Tyvärr förmedlas ingen helhetsbild av agenter och deras arbetsuppgifter. För mycket fokus har lagts på vissa agenters tvivelaktiga handlingar, vilket har lett till att en agents huvudsakliga uppgifter har hamnat i skymundan. Dessutom hade jag gärna sett en intervju med en etablerad svensk fotbollsspelare som berättar om sin syn på agenter. Då hade nog den här granskningen gett en mer rättvis bild av vår verksamhet.”

NIKLAS STRAND, AGENT

”Jag välkomnar debatten. Att det finns vägar att gå runt Fifas regelverk är orättvist mot oss agenter som driver bolag och jobbar enligt reglerna. Det gör också licensen onödig, samtidigt som den är superviktig för spelaren och den seriöse agenten. Kanske borde alla scouter och tekniska rådgivare också ha en licens.”

Lars T. Peterson, som var agent och ekonomisk rådgivare åt Tomas Brolin och en rad andra landslagsspelare, erkände att han mutat klubbdirektörer och lurat skattemyndigheterna på miljonbelopp.

Nu har 58-åringen bytt efternamn och flyttat till Spanien – samtidigt som han har skulder på närmare fyra miljoner kronor hos kronofogden.

– Jag blir förbannad när jag tänker på hur han utnyttjade mig. Hoppas att han inte lurar någon annan där nere, säger Klas Ingesson.

Sommaren 1986 flyttade Vincenzo Morabito till Sverige. 25-åringen hade studerat nordiska språk i Italien och fördjupade sina kunskaper på Göteborgs universitet, där han skrev en uppsats om journalisten och författaren Stig Dagerman.

Gunnar Larsson, det förra kommunalrådet som 1982–2001 var ordförande i IFK Göteborg, kom i kontakt med den unge italienaren genom Hans Olsson, en tjänsteman i Göteborgs stad som var Morabitos kontaktman.

– Han berättade att Vincenzo gillar fotboll, att hans pappa var engagerad i Lazio och att han kunde hjälpa till när vi skulle åka till Italien. Så blev det. Varje gång vi skulle åka dit bad vi Vincenzo följa med som tolk och guide. Han åkte med i bussen och var med på ledarmiddagar, berättar Gunnar Larsson.

Lantz fick konkurrens

Vincenzo Morabito blev en del av Sveriges dominerande klubb 1987, då ”Blåvitt” mötte Inter i Uefacupen. Han lärde känna spelare efter spelare, fick liknande uppdrag av Svenska fotbollförbundet och startade 1990 Scanditalia Promotion, en enskild firma som erbjöd dubbning, översättningar och, framförallt, konsulttjänster inom idrotten.

Börje Lantz var länge Sveriges enda fotbollsagent, men plötsligt hade den cigarrökande skåningen fått en konkurrent värd namnet.

Morabito tog klient efter klient, men italienaren hade begränsade ekonomiska kunskaper och behövde en kumpan som kunde hjälpa spelarna med investeringar.

Valet föll på Lars T. Peterson från Norrköping. Han hade jobbat som försäkringsmäklare på Skandia och drev sedan 1988 Peterson & Peterson Financial Services AB med sin dåvarande fru.

Lars T. var en stor IFK Norrköping-supporter, fick 1990 nyförvärvet Tomas Brolin som kund och hittade genom honom en gräddfil in i landslaget. Snart kunde han räkna in spelare som Jonas Thern, Stefan Schwarz och Klas Ingesson i kundregistret och i flera fall var det han som skötte förhandlingarna.

Ingesson minns hur han sammanfördes med Lars T. Peterson under en landslagssamling i början av 1990-talet. En bild av en världsvan man med långt hår och ännu längre rock poppar upp i hans huvud.

– Han såg ut som en finanshaj och kunde prata för sig. Han hade koll på allt, uppträdde som om han ägde världen. Jag var ung, hade fått en massa pengar och visste inte vad jag skulle göra med dem, säger Klas Ingesson, som hade inlett sin proffsresa i belgiska Mechelen.

”En jävla middag”

Något år senare träffades Lars T. Peterson och Ingesson med respektive i Bryssel. Rådgivaren hade bokat bord på en lyxrestaurang vid Grand Place, där sällskapet njöt av champagne och dignande skaldjursplatåer.

– Det var en jävla middag. Sedan reste han sig bara och gick därifrån med sin fru. Där satt jag med en nota på 7 000–8 000 kronor. Jag och ”Vicky” bara tittade på varandra. Hans uppträdande gjorde mig misstänksam: ”Jaha, är det så här han vill ha det, att jag ska stå för allt?” Jag var ung och naiv och trodde att han ville mitt bästa, men det sket han fullständigt i.

Misstankarna fick Klas Ingesson att be en släkting gå igenom Lars T. Petersons hantering av proffsmiljonerna. VM-bronshjälten blir fortfarande arg när han tänker på sin rådgivare och har bittert ångrat att han gav Lars T. fullmakt till sina konton.

– Jag ville ha tre-fyra pensionsfonder med liten risk men hade i själva verket 28 fonder. För att få provision på placeringarna hade han köpt och sålt, köpt och sålt. Han hade inställningen att sno åt sig så mycket som möjligt. Det var lurendrejeri. Han brydde sig inte om vad jag sa utan gjorde vad som var bra för honom. Vi spelare var blåögda, men inte mer dumma i huvudet än att vi blev misstänksamma, säger Klas Ingesson.

Krävdes på pengar

Lars T. Peterson och Vincenzo Morabito startade 1992 Scanditalia Promotion Ltd i Dublin. Irland var då ett lågskatteland, vilket förklarar varför spelarnas sign on-bonusar hamnade i bolaget. Duon tjänade stora pengar och skaffade vanor därefter. Lars T. var bilintresserad, gled runt
i en guldfärgad Mercedes SL 350 och flyttade i september 1993 efter Stefan Schwarz till portugisiska badorten Cascais, där han bodde i ett drygt år.

– Vi var många som behövde hjälp, och så lurade han oss allihop. Han levde sitt liv med våra pengar, säger Klas Ingesson.

Spelare efter spelare bröt samarbetet med Lars T. Peterson. Värst drabbades Stefan Schwarz, som inte fick ut en sign on-bonus på 2,6 miljoner kronor från bolaget på Irland. 1996, samma år som Scanditalia Promotion Ltd likviderades, tog Herbert Schwarz, Stefans far, med sig två män som visade sig ha kopplingar till Hells Angels till familjen Petersons flådiga villa vid Fregattvägen i Kolmården. Syftet med hembesöket var att få Lars T. att skriva på ett skuldebrev.

Pappan greps misstänkt för olaga hot och försök till olaglig  indrivning, men det väcktes aldrig något åtal eftersom chefsåklagaren Göran Friberg drog slutsatsen att Lars T. Peterson ljugit ihop en historia om intrång och hot.

Längst varade samarbetet med Tomas Brolin, men 2000 fick Lars T. sparken som försäljningschef på Twinnovation AB, bolaget bakom det omtalade dammsugarmunstycket.

Dömdes till skadestånd

Gunnar Jansson, som har haft styrelseuppdrag i stora företag som ABB, Borealis och finska oljebolaget Neste, satt under några år i Twinnovations styrelse och kom då i kontakt med Lars T. Peterson. Han minns att Brolins rådgivare vid ett tillfälle hyrde ett privatplan till en företagsaktivitet i Örnsköldsvik och lät bolaget ta hand om notan.

– Han arbetssätt är väldigt olikt det jag är van vid från svenska företag och styrelsearbete. Hans och hans kollegors verksamhet är inget jag vill vara engagerad i, säger Gunnar Jansson.

När Lars T. tvingades bort från Twinnovation började han jobba för en av företagets underleverantörer, som sålde dammsugarmunstycken genom Doppio International AB. Brolin och hans kumpaner anklagade företaget för att kopiera deras produkter och vann 2011 ett mål i Stockholms tingsrätt. Domen tvingade tillverkande moderbolaget Polyplug AB och Doppio International AB, där Lars T. Peterson var marknadsansvarig, att betala 2,5 miljoner kronor i skadestånd och kassera 7 000 kopior.

Inte bara spelare och affärskollegor utan även rättsväsendet har haft synpunkter på Lars T. Peterson, som förekommer under tolv avsnitt i belastningsregistret. Så sent som den 25 maj i år dömdes han av Norrköpings tingsrätt till villkorlig dom och böter för bokföringsbrott.

I förhör berättade Lars T. att han, genom enskilda firman Expensive Cars in Soderkoping, förmedlat bilar från Tyskland som han sedan sålt via Blocket. Han förnekade brott, påstod att det var en hobbyverksamhet och att han därför inte var bokföringsskyldig.

Åklagaren, å sin sida, hänvisade till en skatterevision som visar att Lars T. Peterson från den 1 januari 2005 till den 30 juni 2006 tog emot 5 146 472 kronor för bilköp och ytterligare 67 200 kronor i arvoden.

”Glad att det tog slut”

Det var inte första gången Lars T. dömdes för bokföringsbrott. Samma sak hände 2007, då han även fälldes för skattebrott.

– Jag är jävligt glad att vårt samarbete tog slut så fort som det gjorde. Det hade inte varit hälsosamt att vara med honom för länge, säger Klas Ingesson.

Han är en av ytterst få klienter som vill prata om Lars T. Peterson i dag.

”Tyvärr har jag inget att kommentera angående det ärendet”, skriver Tomas Brolin i ett sms.

– Jag har alltid haft en professionell relation till mina agenter och har svårt att uttala mig. Jag har gjort mitt på planen och de har skött sitt utanför. Jag vet inte hur de har jobbat, säger Stefan Schwarz.

Han var ju skyldig dig över två miljoner kronor.

– Det vet jag ingenting om.

* * *

Det var länge tyst om Lars T. Peterson, men i november 2008 blev han omskriven i en rad svenska tidningar. Anledningen var en kommande bok, i vilken han skulle avslöja allt om sin roll i den smutsiga agentbranschen. Författaren Marcus Birro, som är krönikör på Expressen, skulle hjälpa honom att skriva.

– Han kom fram när jag bodde i Norrköping och hade en massa historier att berätta. Jag visste
inte hur jag skulle hantera allt material och när Expressen ansåg att det inte fanns tillräckligt mycket mark under fötterna rann det ut i sanden, säger Birro fyra år senare.

Lars T. lyckades ändå skapa rubriker som ingen förlagsanställd kunde missa: ”Betalade 355 000 kronor på toaletten. Agenten om mutaffärerna: Kolsvarta pengar”, skrev Sportbladet.

Betalat ledare

Lars T. Peterson berättade att han betalat klubbledare för att de skulle ta emot spelare från hans och Morabitos stall. George Graham, Arsenals dåvarande manager, ska 1994 ha fått 30 000 pund i samband med värvningen av Stefan Schwarz. Sedelbuntarna överlämnades på en herrklubb i centrala London och Lars T. klädde minnesbilder i ord:

– På herrtoaletten började han räkna pengarna på toalettlocket. Sedan satte han in pengarna på sitt konto.

Lars T. hävdade att han 1992 bearbetade Napolis klubbdirektör Giorgio Perinetti på ett liknande sätt, för att klubben skulle värva Jonas Thern från Benfica. Italienaren ska ha fått 350 000 kronor på en bensinstation utanför Göteborg. Förre IFK Norrköping-spelaren Jan Hedén, som jobbade för Lars T. 1989–1992 och sammanförde honom med Brolin, fick uppgiften att åka till den där Shell-macken och överlämna en portfölj.

– Det kan stämma, men att det var pengar inblandade tänkte jag inte på då. Jag fick ofta uppdrag att leverera papper till den och den, säger Hedén, 52.

Lurat myndigheterna

Upplevde du Lars T. Peterson som seriös?

– Ja, Lasse var kunnig, men ekonomiskt finns kryphål och på den nivån var jag aldrig inblandad.

Lars T. Peterson berättade vidare hur han och Morabito lurat skattemyndigheterna genom att placera runt 150 miljoner av spelarnas bonusar i bolaget på Irland och i andra lågskatteländer.

– Vi skickade pengarna till olika skatteparadis – tax havens. På Irland och Cypern bildade vi bolag, överallt. Därigenom slussade vi pengarna.

Agenten med det redan tvivelaktiga ryktet medgav att mutor och skattefiffel plågat hans samvete, men han var inte direkt ångerfull.

– Jag har spelat efter spelets regler. Det var givetvis olagligt och fel, men det var så branschen fungerade.

Tillgångar: 224 kr

Vad som aldrig framkom i intervjuerna var hans privata ekonomiska situation. Lars Tonny Pettersson, som var hans fullständiga namn, med firma Rådgivningsbyrån i Norrköping sattes den 4 juli 2007 i konkurs vid Norrköpings tingsrätt.

Enligt konkursbouppteckningen hade han skulder på 3 641 048 kronor. Tillgångarna uppgick till 224 kronor och 42 öre.

* * *

Vincenzo Morabito lämnade 1993 lägenheten vid Danska vägen i Göteborg och flyttade till Århus. Ett par år senare bröt han med Lars T. Peterson och började samarbeta med Roger Ljung, som tog Fifa-licens direkt efter karriären, och landsmannen Claudio Vigorelli.

Den i dag 52-årige italienaren jobbar fortfarande som agent, numera med utgång från Siena. Han startade 1997 Fimo Sport Promotion tillsammans med Vinicio Fioranelli och styrde 2005–2010 The First Artist Company, en av Europas största agentfirmor som företräder Emmanuel Adebayor och Andrej Arsjavin och skötte Fredrik Ljungbergs övergång från Chicago Fire till Celtic.

Lars T. Peterson sökte lyckan på egen hand, registrerade 1995 agent- och promotionfirman QTX Rådgivning AB och jobbade vidare med Tomas Brolin. Han tillbringade halva år 2000 i London, där han genom Twinntech Europe Ltd skulle sälja in Brolins dammsugarmunstycken på den brittiska marknaden.

3,7 miljoner i skulder

2004 var han också skriven utomlands, på en adress i Riga. I Sverige har han sedan sekelskiftet bott i Loddby Bro utanför Söderköping, i en herrgårdsflygel i Bråxvik på Vikbolandet och på åtta olika adresser i Norrköping.

– Det var flera år sedan jag träffade honom och då morsade vi bara på stan, säger Jan Hedén.

Lars T. Peterson har i dag skulder på totalt 3 712 908 kronor hos kronofogden och ytterligare två fordringsägare, Blocket och Hyresbostäder i Norrköping, har ansökt om betalningsförelägganden. Han saknar utmätningsbara tillgångar, men Klas Ingesson tror inte att det går någon större nöd på hans förre rådgivare.

”Fick en jättechans”

Lars T. bytte efternamn i augusti 2011 och utvandrade fyra månader senare till en liten stad i södra Spanien. Det sägs att han har hittat ett nytt jobb, som fastighetsmäklare. Området där han hyr en postbox har, enligt Svenska föreningens ordförande, ”väldigt fina villor och lägenhetskomplex med butiker”.

– Han fick en jättechans att skaffa sig ett bra liv och så gjorde han som han gjorde. Jag hoppas att han inte lurar någon annan där nere, säger Klas Ingesson.

Stefan Holm

Fotnot: Sportbladet har genom anhöriga, brevledes och via advokater som företrätt honom i rätten försökt att komma i kontakt med Lars T. Peterson, dock utan att lyckas.

LANDSLAGETS SPELARE VAR DERAS KUNDER

(Klienter hos Vincenzo Morabito och/eller Lars T. Peterson)

• Lasse Eriksson
• Kennet Andersson
• Jonas Thern
• Tomas Brolin
• Klas Ingesson
• Patrik Andersson
• Stefan Rehn
• Glenn Strömberg
• Jörgen Pettersson
• Christian Karlsson
• Stefan Pettersson
• Thomas Ravelli
• Roger Ljung
• Roland Nilsson
• Joachim Björklund
• Henrik Bertilsson
• Niclas Kindvall

Ingen sökande blev godkänd på Svenska fotbollförbundets senaste agentprov.

Antalet agenter fortsätter ändå att öka eftersom allt fler tar Fifa-licens utomlands.

– Det är klart som fan att flera av dem har köpt sin licens, säger en av Sveriges ledande agenter.

I ett försök att få bort svarta pengar och oseriösa aktörer från transfermarknaden införde Fifa agentlicensen 1995. Provet, som anordnas två gånger om året, är delvis skrivet på något av de fyra officiella Fifa-språken, engelska, franska, spanska eller tyska, och består av 20 frågor. För att bli godkänd krävs minst 14 rätt.

– Det är inte enkelt. Av tio-tolv som skriver provet brukar bara en eller två bli godkända, säger Göran Blomgren, ansvarig för Svenska fotbollförbundets licens- och övergångsgrupp.

Alla kuggades

Vid den senaste provskrivningen, den 27 september, kuggades samtliga elva sökanden. Antalet agenter fortsätter ändå att växa eftersom alltfler ordnar arbetstillstånd utomlands.

Sportbladets granskning visar att minst 19 agenter med utländsk licens har intressen på den svenska spelarmarknaden. Merparten av dem är bosatta i, eller har varit skrivna i Sverige.

Flera agenter som har licens via Svenska fotbollförbundet misstänker att vissa konkurrenter har kommit över sina licenser utan att skriva något prov.

”Det är glasklart”

– Minst fyra av dem med utländsk licens, kanske hälften, har köpt eller kommit över sina licenser tack vare kontakter. Det finns inga bevis, men för mig är det glasklart. Många har misslyckats med provet i Sverige. Då ska man vänta ett halvår till nästa skrivning, men redan ett par månader senare kan de ha licens från ett annat förbund. Vissa av dem ser jag som banditer, säger en av agenterna.

”Har hört ryktena”

– Jag blev förundrad när en agent som skrivit agentprovet flera gånger i Sverige och alltid blivit underkänd plötsligt fick licens från ett annat land. Provet lär ju inte vara lättare där, säger en annan agent.

Magnus Erlingmark, generalsekreterare i Spelarföreningen, är inte förvånad över misstankarna.

– Jag har hört rykten om det, att man kan köpa sin licens, säger han.

Stefan Holm

SÅ BLIR MAN FIFA-AGENT

Misstankarna bygger på fördomar.

Lamine Touré, som har agentlicens via förbundet i Guinea, drar slutsatsen.

– Jag är inte chockad och blir inte upprörd. Som halvafrikan i Sverige har jag varit med om värre saker än det här, säger han.

Fifa-licensen är global och ger innehavaren rätt att jobba över hela världen. Det hindrar inte att flera svenska agenter är misstänksamma mot konkurrenter som har licens utfärdade av utländska fotbollsförbund.

Lamine Touré, från Malmö, tog sin licens via förbundet i Guinea, som är hans pappas födelseland. Lamine är själv medborgare i det västafrikanska landet och hoppas kunna bygga upp fotbollsakademier i samarbete med det nationella förbundet.

– Jag har ett förhållande till förbundet där, till skillnad från det svenska. Jag vet inte vad misstankarna bygger på, men fördomar till andra länder och kulturer är det första jag kommer att tänka på. Jag känner inte till agenterna på listan och tar ingen i försvar, men det här är bara löjligt. ”Sverige är bästa landet. Här förekommer inga dumheter, till skillnad från i andra länder. I Sverige finns ingen korruption.” My ass! Jag vet vad vissa agenter tycker om mig, men det bryr jag mig inte om, säger Lamine Touré.

”Hört samma sak”

Hasan Cetinkaya fick sin agentlicens genom det turkiska fotbollförbundet.

– Jag har anknytning till Turkiet, kan kulturen och språket och kommer lättare in i klubbarna där. Turkiet är dessutom ett stort fotbollsland med en större marknad och större pengar, säger han.

Vad har du att säga om påståendet att agenter kommer över licenser på tvivelaktiga sätt?

– Jag har hört samma sak om många svenska agenter, att de har gått den vägen. Alla snackar i den här branschen, säger Cetinkaya.

Stefan Holm

Anna Pohjanen och Katherine Salisbury.

De är inte fler än så, kvinnorna som har intressen på den svenska spelarmarknaden.

Norskan Berit Riise, mamma till John Arne och Bjørn Helge Riise, blev år 2000 Nordens första kvinnliga licensierade agent.

Sverige?

Sedan 2004 är det bara Johanna Wikblom och Helena Granberg som har skrivit licensprovet och båda blev underkända.

Det betyder dock inte att det helt saknas kvinnor som är involverade i den svenska transfermarknaden. I Stockholm verkar den amerikanska advokaten Katherine Salisbury. Tillsammans med George Friedman driver hon sedan 2009 Friedman & Salisbury Sports Management, som även har kontor i New York.

Dessutom har den förra landslagsspelaren Anna Pohjanen fungerat som rådgivare åt en rad kvinnliga fotbollsspelare sedan 2003. Det var då hon startade Anna Charlotte Consulting, som hon driver tillsammans med juristen Charlotte Fridh.

– Redan som spelare upplevde jag att det fanns ett behov. Som elitidrottare är det skönt att kunna fokusera på det idrottsliga i stället för avtalstekniska diskussioner, säger Anna Pohjanen, som inom fotbollen hjälper Lotta Schelin och tidigare har haft klienter som Victoria Svensson, Hedvig Lindahl, Malin Andersson och Caroline Seger.

Eftersom både Anna Pohjanen och Charlotte Fridh valt att inte ta Fifa-licens och således saknar förhandlingsrätt har de, när behovet uppstått, samarbetat med Johan Strömberg, advokat på Nordia Law och ordförande i AIK Fotboll AB.

– För mig är licensen inte intressant över huvud taget, bland annat eftersom övergångar inte är någon stor del av vår verksamhet. Jag tycker för övrigt att det är viktigare att sträva efter att spelarna företräds av juridiskt utbildade personer. Det är den juridiska kompetensen som är viktig, säger Pohjanen.

Tror du att branschen skulle bli mindre smutsig om det fanns fler kvinnliga agenter?

– Den skulle inte bli smutsigare, om man säger så. Jag tror att det blir fler kvinnliga agenter i framtiden, men det lär inte bli någon snabb förändring, säger Anna Pohjanen.

Stefan Holm

Han är Sveriges mest omstridde fotbollsagent, men beskriver sig själv som en kärleksfull tvåbarnsfar.

Vem är han egentligen, Oliver Cabrera?

– Jag har aldrig försökt att framstå som något helgon. Det finns ingen anledning.

Oliver Cabrera, klädd i jeans, skjorta och marinblå cardigan, tar emot på kontoret, en vindsvåning på Östermalm i Stockholm. Han hinner knappt hälsa förrän han vänder på klacken för att hämta kaffe. 49-åringen är trött och sliten och behöver koffein för att hålla sig vaken.

– Jag kom hem från Moskva i går och har bara sovit två timmar. Klubbdirektörerna i Ryssland har ju dessutom lite annorlunda vanor när det gäller vad man ska dricka och inte dricka. Innan dess var jag i Kiev, nästa vecka ska jag till Brasilien, sedan Madrid… Jag bor ofta på hotell, så det är skönt att komma hem till sin egen säng.

En fråga förändrade allt

Hans skrivbord är placerat framför fönsterpartiet och badar i ljus.

Sittgruppen består av en fåtölj och soffa i mörkt skinn och två kohudspallar. På ett bord intill står en bartenders alla basvaror, vodka, gin, rom, konjak och whisky.

Att Oliver Cabrera hamnade i agentvärlden är ytterligare ett bevis på att tillfälligheterna styr livet. Han föddes i Göteborg, flyttade som sjuåring med familjen till Spanien, återvände tio år senare, studerade på Chalmers och Handelshögskolan. Cabrera visste vad han ville, startade ett tradingbolag och pendlade mellan Stockholm och Hongkong.

Då kom frågan som förändrade allt: Vill du sitta i Hammarbys styrelse?

Du är tydligen kompis med Michael Andersson. Var det han, den förre sportchefen, som frågade?

– Nej, det var någon jag inte kände. Jag kommer inte ihåg vad han heter, men minns att han var en riktig bajare och Chelsea-fan. Det var så jag kom in i fotbollsvärlden. Jag satt i styrelsen 2001 och 2002, men det var inte min grej. Det var för mycket prestige. Av en ren slump började jag i stället jobba med brasilianska spelare.

Hur startade det?

– När jag jobbade för Hammarby fick vi besök av två killar. Den ena spelade VM för Brasilien 1998, den andre var från Karlstad men bodde i Brasilien. De drev fotbollsskolor och ville inleda ett samarbete med svenska klubbar.

Oliver Cabrera talar om Marcelo Gonçalves, 46, och affärsmannen Lars Lindell, 45. Trion startade OML Sport & Marketing och började slussa brassar till framförallt Kalmar FF.

– Lars Lindell förstod hur man tänker som svensk och Gonçalves kommenterade matcher för Globo, så scoutingen fick vi gratis. Det blev ett intressant koncept. Vi körde in oss på brassar, tjänade lite pengar och sedan rullade det på.

”Lever enkelt” 

Drygt tio år senare har bolaget ett 30-tal anställda runt om i världen.

– Jag har byggt upp en organisation i Ryssland, Ukraina, Portugal och Spanien och jobbar på marknader som är och kommer att vara väldigt, väldigt bra. Då pratar jag om den inhemska marknaden i Brasilien, om Ryssland, Ukraina och Kina. Jag är inte jätteberoende av den svenska marknaden.

Vem är egentligen Oliver Cabrera?

– Jag är ganska normal och behöver till exempel ingen guld-Rolex.

Vad har du för klocka då?

Han drar upp högerärmen och visar upp sitt armbandsur.

– En stål-Rolex för 30 000 kronor. Jag fick den som present.

Cabrera skrattar, men blir snart allvarlig igen.

– Ah, jag lever ganska enkelt, cyklar till jobbet och tar bara på mig kostym när jag ska prata affärer med folk jag inte känner. Jag är generös mot spelare och vänner och älskar min familj, två barn och sambo. Sedan gillar jag inte konflikter.

Gillar inte konflikter?

– Det tar bara energi. Man blir förbannad, tappar hår, blir lynnig och gråhårig. När jag kommer hem vill jag ha kul med familj och vänner, men jag är absolut inte konflikträdd. Det finns en hel del klubbar som är skyldiga mig mycket pengar. Jag ger dem en chans att betala. Sedan blir det bråk.

Har du spelat fotboll själv?

– Jag älskade fotboll som liten och spelade tills jag var 12-13 år. Jag tyckte det var kul, men hade en hård pappa som inte var sportintresserad. Det hämmade. Det var bara plugget som gällde.

Varit i blåsväder 

I dag är du en maktfaktor inom fotbollen?

– Jag?

Ja, det är väl alla agenter?

– Så har jag aldrig sett det. Jag blir förvånad när folk säger: ”Åh, här kommer Cabrera”, även om det kanske har varit lite annorlunda sedan 2010. Ha, ha, ha. Äh, det har ringt en hel del sportchefer som vill jobba åt mig.

Oliver Cabrera ger sin version av kaosets 2010, då många rubriker handlade om honom och hans arbetsmetoder. Det började med Wanderson-affären, fortsatte med Roni Porokaras tänkta övergång till israeliska Maccabi Haifa och slutade med Linus Hallenius-härvan.

Förbundets disciplinnämnd ansåg att Cabrera företrädde både Örebro och Porokara, vilket ledde till att han fick Fifa-licensen indragen.

Agenten överklagade beslutet och anlitade fotbollsadvokaten Gianpaolo Monteneri och Thomas Bodström.

– Efter tre veckor fick jag tillbaka licensen. När det gäller fotbollsfrågor av internationell karaktär är disciplinnämnden en samling analfabeter.

Varför tror du att du blev av med licensen, nu när du har haft tid att reflektera?

– Kentaro blev förbannade när Per Jonsson (Företrädde Linus Hallenius och jobbar på Northern Goals, som ingår i Kentaro-gruppen) beskyllde mig för att vara hjärnan bakom Hallenius-affären. Hur mycket pengar pumpar Kentaro in i Svenska fotbollförbundet genom tv-rättigheterna? Man behöver inte vara raketforskare för att förstå. Lagrell (Lars-Åke) var schyst mot mig under TV4:s granskning eftersom han verkar förstå på vilken nivå TV4 granskar folk. Men sedan fick jag plötsligt hela förbundet mot mig. Han kommer aldrig att erkänna det, men det är ju inte så att Kentaro inte har pratat med Lagrell.

Samma år blev du dömd till samhällstjänst för misshandel.

– Det hände mycket det året och det var en grej som kan drabba vem som helst. Jag var på ett ställe vid Norrmalmstorg med George Scott, (Daniel) Nannskog, Stephen Simmonds och några andra för att fira en tjej som fyllde år. När jag skulle gå på toaletten stod en kille utanför dörren och pratade med tre andra män. Han uppfattade att jag trängde mig, flög på mig bakifrån, lappade till mig och rev mig i nacken. När jag vände mig om kände jag att, ”Fan, fyra killar ska flyga på mig”. Jag gav snubben en eller två smällar, men slutade när jag såg att han blödde från näsan. När polisen kom var de tre killarna plötsligt inte vittnen längre.

”Lappade till”

Du gjorde en motanmälan.

– Ja, men jag hade ju inga vittnen. Det är hela historien. En snyting – en misshandelsdom. Det är sådant som händer. Ger du någon en örfil får du minst 50 timmars samhällstjänst eller en månads fängelse. Det är samma sak om du nyper någon i ansiktet. Många jag jobbar med inom finansbranschen applåderar mig mer eller mindre för att jag lappade till den här
jäveln. Han är arrogant och illa omtyckt i finansvärlden. Han ska vara glad att det var mig han hoppade på. Om det varit en gangster hade han blivit ihjälslagen.

Finns det någon svensk agent som du skulle vilja ge på käften?

– Nej. Det ingår inte i själva yrket att slå folk på käften, men det händer att man vill ge tio gånger tillbaka. Det gör jag genom att se till att deras kunder går över till mig. Det svider mer än att jag nyper någon i näsan.

Du uttalar dig sällan i media, men är ändå en av landets mest omskrivna agenter. Upplever du dig som kontroversiell?

– Inte det minsta, men samtidigt… Håller du på att ta över en marknad och konkurrenternas kunder går över till min grupp blir folk oroliga och nervösa. Kampanjen 2010 var planerad av två konkurrenter som utnyttjade sina kontakter på TV4. Det är sanningen. Tyvärr lyckades de inte. Jag har aldrig haft så mycket att göra som under den perioden. Klubbarna behöver pengar och då anlitar de mig.

Menar du att konkurrenterna ville få bort dig från marknaden?

– Ja, de tyckte att jag jobbade med metoder som de själva inte använde och tyckte att det var fel enligt deras regler. Jag har alltid jobbat med en annorlunda strategi och köper ibland loss en spelare för att han ska få lämna en klubb.

”Ingen följer reglementet”

Hur stor drivkraft ser du i pengarna?

– Alla vill tjäna pengar. Vad har du för morot? Vill du vinna Pulitzer-priset eller något sådant?

Gärna det.

– Jag uppfattar att många sportjournalister riktar in sig på skandaler och sedan går in i väggen.

Jaha.

– Massor av människor vill bli agenter, för de tror att vi tjänar hundratals miljoner. Det är klart, ibland tjänar vi bra. Tjänar spelaren stora pengar tjänar vi agenter stora pengar.

Är det en skitig bransch?

– Ja, verkligen. Det beror på möjligheten till snabba cash. En klubb kan köpa en spelare för 50 000 kronor och året därpå sälja honom för 30 miljoner. Då tror folk att alla affärer är sådana. Det finns för många outbildade människor i den här branschen.

Finns det någon agent som följer reglementet till hundra procent?

– Det tror jag inte. Alla försöker hitta en väg som gynnar ens affärer. Det gäller alla företag, inte bara inom fotbollsbranschen.

På fönsterbrädet bakom skrivbordet finns en bild på dina två barn. Är du en bra pappa?

– Ja, det tycker jag verkligen även om jag reser för mycket. Flickan är tio, pojken sex. Det är mycket kramar, mycket pussar, mycket fotboll, mycket fiske, mycket jakt, mycket allt möjligt.

Så du är en naturmänniska?

– Ja, jakt och fiske är mina stora hobbyer. Jag fiskar mest abborre och jagar allt möjligt, änder, fasan, rådjur, älg… För det mesta lagar jag maten själv. Finns det något bättre än färsk stekt abborre, färskpotatis och ett gott vitt vin? Jag har jagat sedan jag var liten och får ro i själen när jag sitter där, speciellt när barnen är med och tycker att det är roligt.

Har du mobilen avslagen då?

– Absolut – om det inte är transferperiod.

Agenterna vet hur de ska utnyttja media för att sänka sina konkurrenter och höja sig själva.

– Det är ingen hemlighet att en del agenter kryddar övergångssummor, spelarlöner och sin egen involvering för att få bättre publicitet, säger Fifa-agenten Anders Wallstén.

Oliver Cabrera blev 2010 granskad av TV4 och Fotbollskanalen, vilket han ser som ett beställningsjobb av två konkurrenter. Enligt Cabrera har de utnyttjat sin goda relation till två journalister och hjälpt redaktionen att komma över avtal som förekom i inslagen.

– Jag har dessutom haft en offentlig grej med en av reportrarna, som jag kallade mutkolv under en konferens. Det fick jag igen 2010. Han har alltid sett mig som en nål i ögat, säger Oliver Cabrera.

Han är inte den enda agenten som känner sig smutskastad av branschkollegor. Lamine Touré företräder Moestafa El Kabir och blev minst sagt förvånad när han surfade in på Fotbollskanalen i april i fjol.

Rubriken: ”El Kabirs rådgivare portades av Cagliari”. Enligt artikeln hade Serie A-klubbens företrädare, som träffade Mjällby och El Kabir på ett hotell i Malmö, sparkat ut Touré från förhandlingsrummet. Det var, enligt fotbollssajten, ett krav för att affären skulle avslutas.

”Någon försökte smutsa ned mitt namn”

Lamine Touré, som har fått sin Fifa-licens via förbundet i Guinea, återger en helt annan verklighet.

– Jag satt med hela tiden, som stöd till El Kabir. Det känns som att någon försökte smutsa ned mitt namn. Jag vet ännu inte hur det gick till, men har mina aningar. På omvägar har jag hört att andra agenter inte gillar mig. Alla borde jobba tillsammans, men tyvärr är det värre att vara utlänning i Sverige än svensk i utlandet, säger han.

Martin Klette kände sig angripen på ett liknande sätt när han 2008 och 2009 granskades av Aftonbladet.

– Få journalister är intresserade av att berätta hela bilden och för mig kändes det som någon form av beställningsjobb. I det man skrev kunde man se spår av andra agenter. Det tillfogade mig tillfällig skada. Jag är glad över att Pressens opinionsnämnd konstaterade att det var fel, säger Martin Klette.

Journalister är beroende av agenter, precis som agenter är beroende av journalister. Det har aldrig varit tydligare än 2006, då Expressens dåvarande fotbollsreporter Olof Lundh blev omplacerad sedan det visat sig att han mot betalning hjälpt agenten Kent Carlzon, som han i sin yrkesroll var satt att granska.

Förhållandet är inte problemfritt eftersom en reporter måste lita på agentens ord. Anonymt berättar en agent hur journalister utnyttjas:

– En spelare kan tjäna 60 000 kronor i månaden, men med lite hostningar kan man antyda att det handlar om 120 000 kronor. Vad händer då? ”Expressen avslöjar – Chibsah får drömlön”. Agenten framstår som en skicklig förhandlare, spelaren ökar i status och agenten kan rentvå sig genom att säga ”Ingen kommentar”. Om det sedan blir en diskussion med spelaren är det bara att säga: ”Du vet ju hur tidningarna är.” Det här har många agenter satt i system.

Anders Wallstén uttalar sig sällan i media men berättar för Sportbladet att han ofta reagerar på de överdrivna lönesummor och transferbelopp som förekommer i media.

– Beloppen som nämns i samband med övergångar kan ofta halveras, säger han.

AGENTERNA OM MEDIA

ESKILSTUNA. Spelarna i Eskilstuna City är lediga, men för Lansana Kamara existerar inga träningsfria dagar. Han gör 50 armhävningar och rullar sedan över till ryggläge för att träna magmusklerna. När han är klar med fysdelen plockar han fram en sliten fotboll ur garderoben och sparkar den gång på gång mot betongväggen. Det gnisslar när hans gummisulor gnider mot plastmattan.

Extraträningen är ett botemedel mot ensamhet och tristess, och den hjälper honom att hålla drömmen vid liv.

– Lyckas du inom fotbollen kan du leva ett bra liv. Liverpool, Chelsea… Som alla andra spelare hoppas jag komma till en toppklubb i Europa, säger han.

Lansana är en av alla spelare från Sierra Leone som slussas till Sverige och placeras i en mindre klubb, där han ska utvecklas och förhoppningsvis upptäckas av en allsvensk förening. Han hamnade i City i augusti förra året och har bott här, i en källarlokal i stadsdelen Nyfors, sedan april.

Mitt i rummet står två bärande pelare, som blompinnar åt en ventilationstrumma som sträcker sig däremellan. Små fönster berättar vad som är ovan jord men Lansana har persiennerna neddragna, som om han nöjer sig med ljuset från de meterlånga lysrören. I ena hörnet har hyresvärden placerat ett piano och en blå snurrfåtölj, i ett annat en enkelbädd. På ett furubord i anslutning till det lilla pentryt ligger tre tomma äggplattor, några potatisar, en kortlek och hygienartiklar. Väggarna är, bortsett från några tavelkrokar, helt kala.

Lansana betalar 1 500 kronor i månaden för att bo här. Det är en låg hyra, men mycket pengar för ett proffs som tjänar 14 300 kronor i månaden. Det är minimilönen för att en idrottare utanför EU ska få arbetstillstånd i Sverige.

Efter skatt har Lansana 9 000 kronor kvar och pengarna ska räcka till mer än till hyra, mat, telefon och andra levnadskostnader. I Freetown, Sierra Leones huvudstad, har han sex syskon och en mor att försörja.

– Jag skickar hem 200-300 dollar varje månad. Vad har jag kvar efter det? Ingenting.

Unnar du dig inte något själv?

– Jo, jeans, skor, allt i klädväg, säger Lansana och nickar mot en välfylld vägghylla i hallen.

– När jag återvänder till Afrika måste jag klä mig och uppträda som ett föredöme. Spelar du fotboll i Europa ser alla upp till dig.

”Nu är det tufft”

20-åringen säger att han trivs i City, men gör ingen hemlighet att han vill vidare i karriären. I allsvenskan skulle han kunna fördubbla sin lön.

– Pengarna kommer först. Alla spelare i världen, även Messi och Cristiano Ronaldo, tittar på pengarna. Nu är det lite tufft, men jag är ung och har framtiden för mig.

Almanackan visar den 11 oktober och hösten har klätt Eskilstuna i rödgula toner. Lansana skrattar ofta och ger intrycket av att vara en lycklig människa, men glädjen är inte äkta. För tre veckor sedan ringde en av hans äldre bröder och berättade att deras far dött på ett sjukhus i Freetown. Amara Kamara, som pappan hette, blev 62 år.

– Han var sjuk, men här säger alla att han var för ung för att gå bort, säger Lansana Kamara.

Eskilstuna City gav honom möjligheten att avsluta säsongen i förtid och flyga till Sierra Leone för att sörja med sin familj. Han tackade nej till det. Då skulle han gå miste om en månadslön och den av klubben betalda hemresan skulle knappast utveckla honom som fotbollsspelare.

– Jag mår inte bra, men måste vara stark och koncentrera mig på fotbollen.

Lansana berättar att en lagkamrat, Serkan Pektas, hör av sig eller tittar förbi varje kväll för att försäkra sig om att allt är okej.

– Jag älskar honom så mycket. En gång bjöd han mig på middag när hans föräldrar var på besök.

Det är lätt att tycka synd om Lansana Kamara, men han söker ingen empati. Han föddes 1992, året efter att inbördeskriget mellan regeringsarmén och gerillarörelsen RUF bröt ut. Tio år senare, då det äntligen blev fred, var Sierra Leones historia omskriven i blod.

– 50 000-60 000 människor, även små barn, dödades och många fick händer och fötter avhuggna. Kriget var så grymt, men nu är det fred och det gör alla så lyckliga.

Det betyder inte att Sierra Leone är välmående. Lansana växte upp i ett land där medellivslängden för män är 54 år, där halva befolkningen saknar tillgång till rent dricksvatten, där vart tionde barn dör före sin ettårsdag, där 60 procent av alla människor livnär sig på högst en dollar om dagen, vilket är den internationella definitionen av extrem fattigdom.

– Pappa ville att jag skulle bli fotbollsspelare, så att jag kan ta hand om familjen. Det finns mycket pengar i Europa och om fem år vill jag vara en superstjärna som alla människor i Sierra Leone ser upp till. Det här är en stor möjlighet för mig. Jag älskar min agent, som har tagit mig hit. Om det inte vore för min familj och min flickvän hade jag inte längtat hem. Tänk om jag haft dem här, säger Lansana Kamara och får något drömskt i blicken.

* * *

Som många andra spelare från Sierra Leone företräds Lansana Kamara av Patrick Mörk, som driver Global Soccer Management Sweden AB. I Freetown finns sedan 2005 en agentbyrå med ett liknande namn, Global Soccer Management Sierra Leone Ltd.

”Populär svensk agent”

Bakom bolaget står Chernor Musa Jalloh, som är svenskens högra hand och ögon i Sierra Leone. Innan Jalloh blev agent jobbade han som klubbintendent och manager i FC Kallon, som är moderklubb för majoriteten av de spelare som hamnar i Sverige.

– Jag och Jalloh fick kontakt för sju-åtta år sedan. Vem som hittade vem minns jag inte, säger Patrick Mörk.

I Sierra Leone vill alla spelare komma till FC Kallon, trots att klubben inte har vunnit ligan sedan 2006. Det beror på att föreningen slussar i väg flest spelare utomlands, bort från fattigdom och misär.

Jalloh och Mörk brukar arrangera uppvisningsmatcher och bjuder då in klubbledare från när och fjärran. AIK:s sportchef Björn Wesström och klubbdirektör Jens Andersson har blivit flitiga medresenärer. Lasse Larsson, Trelleborgs förre klubbdirektör, Chelsea-scouten Peder Widlund och Kalmars sportchef Svante Samuelsson har också varit i Freetown.

Afrikanska fotbollssajter brukar skriva om besöken och Patrick Mörk kallas nästan genomgående för ”popular Swedish agent”. Det gjorde han inte 2004, då han tillsammans med Jalloh placerade Sheriff Suma i Åtvidaberg och Samuel Barlay i Malmö FF. Spelarna, som nu är lagkamrater i Kazakstan, hade svårt att hävda sig i sina svenska klubblag och blev snart utlånade.

– Andravågen med Banguras slog desto mer, konstaterar Patrick Mörk.

Det har skrivits spaltkilometer om Mohamed Bangura och namnen Teteh, som lånades ut från FC Kallon till IFK Värnamo respektive Köpings FF och 2010 återförenades i ett konkurshotat AIK. Solnaklubben betalade 1,8 miljoner kronor för spelarna – och sålde dem vidare, till Celtic och Bursaspor, för 55 miljoner.

Försäljningarna väckte en dröm hos många svenska klubbar.

– Det var två Messias som damp ned. Det är bland det häftigaste jag har varit med om, säger Patrick Mörk.

Han återkommer ständigt till Banguras. Det talas betydligt mindre om de afrikaner som misslyckas. I år har det funnits 21 spelare enbart från Sierra Leone i svenska klubblag, ditslussade av Mörk och andra förmedlare. Av dem håller endast en tredjedel till i allsvenska föreningar.

”En jättelön i Afrika”

Ibrahim Tahini gick från Mellerud till Oddevold 2010, men platsade inte och har i år varit utlånad till Svarteborg Dingle IF och Vänersborgs IF. Tejahim Thomas provspelade för Motala AIF 2009 och har sedan dess representerat BK Kenty, Kinna IF, Karlskrona AIF och Norrby IF.

Landslagsmålvakten Christian Caulker vaktade målet i Västerås SK, men är nu tillbaka i FC Kallon. I den inhemska ligan, där alla matcher spelas på FC Kallons hemmaarena, stöter han bland andra på Donald Wellington, som har ett förflutet i IFK Värnamo.

– Jag har aldrig sagt att alla jag har tagit hit från Sierra Leone har varit Bangura-succéer. Min målsättning är att lyckas med åtta av tio spelare. Då är man ett superproffs. Lyckas man med tio av tio har man tagit för lite risk. Jag kan tycka synd om killar som inte lyckas, som Wellington. För dem är det en stor besvikelse, men det är en elitriktad verksamhet och de afrikaner jag tar hit har en minimilön på 15 000 kronor i månaden. Det är en jättelön i Afrika. I vissa fall, som Banguras, lyckas de i Sverige. I värsta fall får de åka tillbaka, men då har de i alla fall fått chansen, säger Patrick Mörk.

Att placera spelarna i småklubbar är en affärsidé som delas av många agenter.

– Spelarna har inget direkt cv och då är det svårt att få kontrakt med allsvenska klubbar. Konceptet att ta dem till lägre divisioner har slagit väl ut. Spelarna mår bra av att komma till en klubb där de är givna och blir lite stjärnor, säger Mörk.

När börjar du ta betalt av spelarna som kommer till Sverige?

– När de är i allsvenskan, men att vara agent handlar inte bara om att vänta på att de ska bli stjärnor. Det är människor, inga maskindelar. När Lansanas pappa dog tog Jalloh på sig kostnaden för hela begravningen.

Hur ser du på Lansanas framtid?

– Jag pratar med många elitklubbar och hoppas att det ska bli något, men det finns i dagsläget inget konkret.

Vad betyder ett väl uppbyggt kontaktnät för en agent?

– Allt. Dels när det gäller att hitta spelare, dels när det gäller att hitta klubbar. Spelarna måste trivas.

”Måste göra fler mål”

Att Lansana Kamara hamnade i Eskilstuna City var ingen tillfällighet. Laget tränas av Daniel Wiklund och det var Patrick Mörk som rekommenderade klubben att anställa honom. Nu har han, som likt Mörk kommer från Köping, skrivit på ett kontrakt som sträcker sig till 2016.

* * *

Två dagar efter besöket i Lansana Kamaras hem tar nykomlingen Eskilstuna City emot Akropolis i divison 1 norra. Det är inte direkt någon karnevalsstämning på Tunavallens läktare. 307 personer har sökt sig till en arena som rymmer 7 800 åskådare.

Citys klack består av ett 20-tal människor som samlats bakom ena målet. Vid ett tillfälle skriker de ”Spela fotboll, bonnjävlar”, som om de inte känner till att Akropolis kommer från 08-området.

Hundra meter därifrån, på ena långsidan, sitter AIK-tränaren Andreas Alm med neddragen mössa och uppfälld krage. Han får se City vinna med 2–0 efter mål av Anton Hansén och Adnan Cirak.

Spelaren med nummer 6 på ryggen, Lansana Kamara, springer mil och stångas i luftrummet men tvingas gå mållös av planen ytterligare en gång. Han har gjort fyra mål under säsongen, och det ska bli ytterligare ett. Det är elva färre än Björn Berglund, Sandvikens och seriens skyttekung.

– Jag har blivit utsedd till matchens lirare fem gånger, men min agent säger att jag måste göra fler mål. Det är inte så lätt som mittfältare, säger Lansana.

Du får väl säga till honom att även motståndarlagen har målvakt.

– Ha, ha, ha. Det ska jag göra.

Det går inte att ta miste på glädjen i Citys omklädningsrum. Klockan närmar sig 18.00 och det finns sämre sätt att inleda en lördagskväll än med en seger. Spelarna stimmar och stojar innan de skiljs för att fortsätta kvällen med familjer och kompisar.

– Vad jag ska göra? Åka hem till lägenheten, säger Lansana.

Vad ska du göra där då?

– Se en film på datorn.

Om allt gått enligt planerna hade Lansana Kamara aldrig hamnat i det här omklädningsrummet, än mindre i en källarlokal i Eskilstuna. I mars förra året provspelade han för norska Fredrikstad FK, men klubben erbjöd inget kontrakt. Nästa anhalt blev Trelleborg, dit han kom en regnig augustidag. Då hade han sällskap av Sulaiman Kamara, även han från FC Kallon.

Dåvarande klubbdirektören Lasse Larsson gillade vad han såg när han besökte Sierra Leone med Patrick Mörk, men spelarna imponerade inte lika mycket på Vångavallens B-plan.

Möte – på McDonalds

Det ledde till att de långväga gästerna placerades i Eskilstuna City, där de spelade säsongen ut. Lansana berättar att de bodde på City Hotell och umgicks när det inte var träning och matcher.

– Vi gick promenader och gjorde andra saker tillsammans.

Efter säsongen skickades spelarna tillbaka till FC Kallon. Sulaiman Kamara är kvar där, medan Lansana fick chansen att återvända till Eskilstuna.

Han saknar Sulaiman.

– Ibland är det ensamt och tråkigt. Det händer att jag spelar piano trots att jag inte vet hur man gör, säger Lansana Kamara.

Han vill vidare i karriären, men vet inte var han hamnar nästa år.

– Patrick säger att läget är under kontroll och jag litar på honom, säger Lansana Kamara.

Han berättar att han för några veckor sedan träffade sin agent och City-tränaren Daniel Wiklund för att diskutera framtiden. Mötet ägde rum på McDonalds i centrala Eskilstuna.

Det gav inga raka besked, men han behövde inte gå och lägga sig med kurrande mage.

– Jag älskar hamburgare, säger Lansana Kamara.