BREV 1: Sportbladets mejl till fotbollsakademier,
agenter och klubbledare i Afrika

”Jag har goda kontakter i många svenska fotbollsklubbar och kan eventuellt hjälpa en eller två av dina spelare att komma till Sverige. Afrikanska spelare är väldigt populära tack vare Mohamed Bangura, Teteh Bangura, Abiola Dauda och Waris Majeed, som alla har gjort succé.

Innan vi går vidare vill jag veta vad du kan erbjuda mig om jag ordnar provspel i Sverige och sedan hjälper spelarna att skriva kontrakt.

Med vänlig hälsning,

/XX”

Agenter och andra förmedlare som placerar afrikaner i svenska klubbar tar inte ansvar för sina spelare.

Anklagelsen kommer från Malik Sesay, tränare i IFK Trelleborg.

– De ägnar sig åt en modern form av slaveri, säger han.

Varje år hamnar unga afrikaner i mindre svenska föreningar, där de ska stå på tillväxt och förhoppningsvis upptäckas av allsvenska klubbar.

Affärsidén kan slå väl ut.

McDonald Mariga spelade för Enköping 2005, innan han via Helsingborg nådde Parma och Inter. Bennard Kumordzi, nu i RCK Genk, höll samma år till i division 6-klubben FC Norrköping. David Accam har spelat i Östersund, May Mahlangu och Tokelo Rantie i Hässleholm, Alhassan Kamara i Boden, Mohamed Bangura i Värnamo och namnen Teteh i Köping.

Måste ta ansvar

Men de afrikaner som misslyckas är betydligt fler och det är inte alltid de blir väl omhändertagna.

– En lördagsmorgon för något år sedan fick jag ett samtal från en man som skällde ut mig för att jag hade lämnat tre afrikaner i en park. Först när han insåg att han hade ringt till fel agent lugnade han ner sig, berättar Fifa-agenten John Thornberg.

Enligt Malik Sesay, vars far kommer från Sierra Leone, måste agenter och andra förmedlare ta ett större ansvar och ge spelarna bättre villkor. 41-åringen har kontakt med många afrikanska spelare och hävdar att de är underbetalda. Ytterst få spelare från Afrika har en månadslön på över 3 000 euro, drygt 25 000 kronor. Det är mindre än hälften av snittlönen i allsvenskan.

– Det första kontraktet är i regel fruktansvärt dåligt, säger Malik Sesay.

”Missnöjda”

Spelare som kommer till Sverige på turistvisum har inte rätt till någon ersättning över huvud taget. De får dessutom spela i högst division 3 eftersom det krävs arbetstillstånd för spel i högre serier.

– Spelare har berättat hur missnöjda de är i Sverige. För mig är det en gåta eftersom de kommer från ett helvete. De borde vara överlyckliga men saknar ett socialt nätverk och blir behandlade som varor, inte som människor. Agenterna tittar aldrig på deras matcher och ringer dem inte. Det gör mig upprörd. Agenterna måste ta ansvar, se till att de bor bra och mår bra, säger Malik Sesay, som också ser en annan fara med importen av afrikanska spelare.

– Ja, det är svenska talanger som får stå tillbaka. De får inte spela och sticker utomlands när de är 16-17 år.

Lars Backe Madsen och Jens M. Johansson har skrivit en bok om handeln med afrikanska spelare. I ”Den försvunne diamanten” står att läsa att lokala agenter, mot betalning, hjälper unga afrikaner med visum och provspelningar. När de sedan når Europa visar det sig att allt är en bluff. Spelarna hamnar då ofta på gatan.

– Man kan vara skeptisk till att spelare kommer hit och spelar för svenska klubbar på turistvisum, men så länge man tar hit dem korrekt och de får arbetstillstånd är allt okej. Situationen är betydligt värre i Belgien, dit afrikaner utan tillstånd slussas och lämnas vind för våg, säger agenten Patrick Mörk.

Stefan Holm

Svenska klubbledare får bara förhandla med agenter, advokater och en spelares anhöriga.

Ändå är det ingen som förkastar Sportbladets erbjudande om afrikanska spelare.

– Det här är allvarligt. Klubbarna måste stå emot om branschen ska bli ren, säger Magnus Erlingmark, generalsekreterare i Spelarföreningen.

Sportbladets reporter påstod sig ha bra kontakter inom svensk fotboll och hade snart ett stall med 27 afrikanska spelare.

Sex av dem erbjöds till 52 klubbar i allsvenskan, superettan och division 1 och svaren tyder på att vissa ledare är beredda att göra affärer med vem som helst.

Lätt kringgå reglerna

Föreningarna kan enkelt kringgå regelverket genom att betala den olicensierade förmedlaren konsult- eller scoutingarvode och sedan låta en agent eller advokat skriva under övergångshandlingarna.

– På olika håll har jag sett avtal där mycket pengar inte kommer fram till spelaren. Som jag har förstått det vill mellanhanden ha mycket för att det ska bli någon affär, säger Magnus Erlingmark.

Vid affärer med icke-licensierade agenter riskerar spelaren och klubben bestraffning. Förmedlaren har däremot ingenting att frukta.

– Det är kännbara straff. Spelaren kan bli avstängd i ett halvår och klubben kan stängas ute från transfermarknaden. Då kan de inte köpa spelare det närmaste året och inte förnya utgående avtal, säger Erlingmark.

Förekommer det att svenska klubbar gör affärer med icke-
licensierade agenter?

– Det är troligt, men förhoppningsvis handlar det bara om enstaka fall. Problemet är att någon som känner till det ska göra en anmälan. Ofta är det där det faller.

Patrick Mörk, den agent som placerar flest afrikanska spelare i Sverige, är inte lika upprörd:

– Väldigt ofta vill klubbarna försöka hitta sina egna vägar att finna afrikanska stjärnor. Jag kan inte klandra någon klubbchef för att han läser och svarar på mejl, och det är inte förbjudet att tipsa om spelare. Det är mer anmärkningsvärt om någon är på väg att nappa. Nästan alla afrikanska spelare i allsvenskan och superettan har kommit dit genom kända kanaler.

Stefan Holm

SÅ BLIR MAN LICENSIERAD AGENT

• Förbundet anordnar agentprov två gånger om året. Ansökan ska innehålla personbevis, passfoto, konkursfrihetsbevis och utdrag ur kriminalregistret. För att bli godkänd krävs rätt svar på minst 14 av totalt 20 frågor.
• För att få licens måste den som klarat provet teckna en ansvarsförsäkring, underteckna ett uppförandekodex och skaffa F-skattebevis.

Sveriges agenter är inte förvånade över intresset från Afrika.

De får dagligen mängder av erbjudanden om afrikanska spelare.

– De skriver på vad som helst för att komma ut från Afrika, säger agenten Oliver Cabrera.

En hotmail-adress och två timmars väntan var allt som krävdes för att Sportbladets reporter skulle slå sig in på den lukrativa spelarmarknaden.

Landets licensierade agenter önskar att de vore överraskade – men det är de inte.

”Är baksidan”

Varje dag får de själva åtskilliga mejl och telefonsamtal från agenter, klubbar och spelare i Afrika.

– Det är baksidan med att adressuppgifterna finns på Fifas hemsida. Är det ett +2-nummer tar jag i regel inte samtalet. För mig som inte verkar i Afrika är det ju omöjligt att veta om till exempel Mr X från Nigeria är en bra spelare med bra karaktär. Personer som vill göra affärer med oss måste jag träffa personligen. Det är omöjligt att göra business på internet och telefon, säger agenten Martin Klette.

Enligt branschkollegan Amir Poursamad kommer 70-80 procent av alla mejl från Ghana och Nigeria.

– Väldigt många avsändare kallar sig agenter, men det är de ju inte. Det är ofta kompisar till spelaren, säger han.

Per Jonsson har tagit bort sin mejladress från Fifas hemsida för att slippa alla mejl från Afrika.

– Det har eskalerat de senaste fyra-fem åren. Ett tag var det larvigt, säger han.

Stefan Holm