Jag vet. Det händer inte mycket här just nu. Jag försöker bara få i hop livet just nu. Jag vet också att vi alla är i samma kaos. Varför pratar vi inte mer om junikaoset? Innan semester kaoset? När vi är som tröttast och verkligen ska maxa. Vi har aldrig så mycket att göra som just nu. Alla ska bli klara till semestern. Sätta i gång allt som ska i gång i augusti. Samtidigt ska vi ratta familjer med avslutningar, studier med slutprov…

I morgon bär det av. En liten jobbdag kvar och sen tar vi färjan till Gotland. Jag kommer att jobba därifrån men det är en helt annan sak. Jag vet ju att min puls går ner bara jag åker på båten. Jag kan redan höra det hemtrevliga ljudet av kaffekokaren i köket, varje morgon i vad det känns som just nu oändligt många. Är det fint väder så öppnar jag dörren ut mot trädgården. Efter en stund kommer kanske min pappa nyvaket förbi. Sugen på kaffe. Det är fortfarande lite kyligt på trappen då solen inte nått dit ännu. Jag tar min kopp och sätter mig på andra trappen. Solen värmer. Amanda kommer, går in i köket tar en kopp och sätter sig på trappen. Barnen leker runt omkring oss, kivas om en gammal vagn, ger upp och turas om att sitta i den i stället.

Vi gör planer för dagen. Alex vill bestämma hur middagen ska vara redan nu. Gustav och Rosa drar i väg med bilen för att ta ett morgondopp i brottet. Vi skrattar, pratar, kanske gråter lite för något är lite gråtig.

Jag behöver det här så mycket nu. Älskar att det börjar i morgon!