Det här är Matte! Han är superduktig kock och en vän till mig. När jag och Amanda ska ge oss på lite svårare mat då ringer jag Matte. Han är expert på allt som heter pochera, flambera, rimma, temperaturer av alla slag. Inte så konstigt kanske då han är utbildat på självaste Grythyttan. I veckans avsnitt ringer jag Matte. Jag vill bara att ni skulle få träffa honom. Om ni har vägarna förbi Bromma och vill äta hans egna fantastiska matskapelser måste ni svänga förbi Elliots. Den driver Matte och hans fru Martina tillsammans. En riktig familjekrog. Ta en titt här!
Vi får en hel del frågor om när våra olika saker kommer,vilken dag, hur ofta och så vidare. Så jag ger mig på att göra en liten, liten Hannah & Amanda tablå… När jag har skrivit klart detta inlägg kommer jag att bota min hybris med att äta en bränd omelett dock gjord med grönkål, den nygamlasupermaten. Låta vardagen ta ner mig på jorden lite.
Onsdagar 10.30 WEB-TV: På middag hos Hannah & Amanda (varje vecka i dag avsnitt 3 av 10)
Torsdag Tidning: C/O Hannah & Amanda (en gång i månaden)
Fredagar Podcast: Fredagspodden (varje vecka året om)
Sen finns vi ju mest hela tiden på våra bloggar, intstagram och twitter!
Året är 1986, jag är elva år och jag älskar bandet Europe. Jag är på tok för liten att åka och se dem på festival, på tok för liten för att få gå på konsert. Men så en dag händer det plötsligt. Min pappa som är filmfotograf blir anlitad att filma helikopterbilderna till videon ni kan skåda ovan. Jag minns så väl hur jag och min bästis fick åka till Hovet, stå utanför i timmar och se hela konserten. När ni ser bilderna när bandet går ut på taket kan ni tänka att jag står där skrikande i folkhavet. Jag tror att det var där min kärlek för festivaler föddes. Nu har VIA en superkul tävling där jag sitter i juryn. En superkul tävling för hela familjen där första priset är biljetter för hela familjen till Sweden Rock Festival 2013 och inte nog med det. Den vinnande familjen får spela in en egen rockvideo.
Nu är det oktober och det innebär Rosa Bandet! I år har vi på Perfect Day varit med och skapat runt det här i och med vårt tv-format ”Du får mig att känna” som har premiär lördagen den 13/10 på TV3. Missa inte det. Våra bästa svenska kvinnliga artister sätter i hop unika välgörenhetskonserter till förmån för Rosa Bandet.
Vad med och stöd det här. Det är sjukt viktigt. Överallt hör jag om kvinnor som drabbas unga som gamla. Forskningen måste gå framåt med rekordfart. Det kan du vara med och påverka. Skicka ett Sms:a ROSA till 72988 och skänk 50 kronor till kampen mot bröstcancer.
Jag kanske är en galen människa eller helt inkompetent som mamma. Denna eftermiddag fick jag för mig att jag och Rosa skulle plocka upp Wilma, dra ut till Ikea i Barkaby och köpa en matta. Hela äventyret började med att vi åkte 3,8 mil fel. För säkerhets skull hade jag köpt ett dygns navigation hos Telia för att verkligen inte åka fel. Utanför tullarna stängs den plötsligt av och jag tänker att det är väl skyltar. Men jag ser inga skyltar. När jag tycker att vi har åkt väldigt långt får jag i gång appen igen och då visar den att vi har 3,8 mil kvar då det från början skulle vara typ 1,7 max…
Väl framme är det helt okej. Alla har humöret uppe. Inne på Ikea blir det så klart kaos när Wilma ska ”poooova” allt från soffor till varuvagnar och leksaker. Rosa är superduktig och hjälper till men det är svårt att försöka bestämma sig för någon matta, läsa mått, tänka klart och få det att funka med barn som är överallt. Jag kände mig som familjen Annorlunda men jag har inte tio barn jag har två.
Nu undrar jag om det är galet att tro att man kan manövrera ett ikea-besök ensam med två barn eller om jag inte har pli nog på mina barn och för låg stresströskel.
Summa summarum gick det bra. Vi kom hem med en jättematta och nytt skrivbord till Rosa.
Jag åkte hem från Göteborg. Det var härligt och jag har lokaliserat vad det var som gjorde att jag absolut inte kunde stanna. Jag är duktig på att runtjobba mina ångestar. Jag vet att de inte heter så men de är flera. Det här är en. Mitt stora botemedel heter kontroll. Det är när jag tappar kontrollen som det blir jobbigt. Så om jag ska ut och resa måste jag ha kontroll över situationen. Mitt i all tidningslansering hade jag glömt bort att göra läxan. Situationen ändrades också i sista sekund, att Amanda inte skulle med och då blev det knas. Jag vet ju att jag hade haft det hur kul som helst och inga problem alls med att stanna om jag bara hade kollar upp allt. Satt upp ramar för den här grejen. Aja, nu åkte jag hem och det var mycket snällt mot mig själv.
I dag är det ju söndag och ni som känner mig vet vad jag ägnar mig åt då. Att samla i hop mig själv och göra mig redo inför veckan. Sätta ramarna för hur det ska vara. Framför allt har vi fixat som tusan den här helgen. Tro det eller ej men Bankis hög är ett minne blott. Vi har möblerat om i halva lägenheten. Rensat och gått igenom vad vi vill göra. Underbart!
Den här veckan som kommer ser ut att bli en finfin vecka. Inte lika hektiskt som det har varit sen sommaren. Nyttigt och bra på alla sätt och vis. Inte bara klara av saker utan skapa, vara och ägna sig. Alla tider har sitt nu byter vi läge. Det är bra!
Var uppe i ottan denna morgon och är på väg till Göteborg och bokmässan (om ni har vägarna förbi kan man lyssna på mig kl 13.30 i Aftonbladets monter) Amanda skulle också såklart ha varit med men hon orkar inte. Jag fattar det.
När jag bestämde för ett par veckor sen att jag skulle åka bestämde jag också att jag skulle stanna kvar över natten. Unna mig en utekväll, natt på härligt hotel och i grodan ro åka hem lördag förmiddag. Vaknade denna morgon med en röst som liksom skrek i min kropp. Åk hem! Det kommer inte bli kul! Du kan få ångest! Du kommer känna dig ensam! Jag hatar och älskar den här rösten.
Jag backar tillbaka. När vi var små var vår mamma alltid hemma. För om hon lämnade hemmet så blev det kaos. Om jag i dag ska se det i ett vuxet perspektiv så fick nog pappa ångest av att vara hemma själv med oss tre systrar så det blev inte så trevligt. Jag tror att det är anledningen till att mamma valde den enkla vägen och bara var hemma i stället. Hon åkte aldrig på några tjejweekends och resor med jobbet. Hon hade aldrig någon vad vi nu kallar för egentid. Hon var med oss.
Jag är lika dan. Om jag inte verkligen måste stannar jag hemma. Men jag har en man som är världens bästa på att vara hemma. De behöver inte alls mig som någon balansakt, mysfaktor eller trivsamhetsförsäkring. Men känslan sitter kvar. Pratade med mamma härom dagen. Hon ska ut och resa med jobbet, redan en vecka innan började hon förfasa sig. Men nu finns det inga barn att lämna kvar i kaos. Men känslan sitter kvar.
Det är såna här saker jag tänker att jag ska bearbeta i min terapi som jag går i just nu. Under mitt liv skaffade jag ett sätt att överleva om ni förstår vad jag menar. Nu är mitt liv helt fantasiskt. Jag behöver inte överleva längre. Jag behöver bara leva. Det ska jag se till att lära mig nu.
Men jag åker nog hem i alla fall i kväll. Den här gången.
