Vi har väl alla drabbats av det rådande höstliknande klimatet. Regnet har ju fullständigt öst ner hela helgen. Ett varmt tropiskt regn hade ju varit uppfriskande. Älskar varma vårregn då alla dofter kommer fram. Men det här har bara varit deprimerande. Iskallt, huvudvärkframkallande och allmänt trist. Men jag motade deppet i grind med att laga mat och umgås med en massa jag tycker mycket om.

Jag måste säga en sak jag har tänkt mycket på i dag. Att den här tiden jag befinner mig i just nu är så satans lyxig. Lyxen och hela härligheten är barnen. Mina barn och andras barn. Det är så fruktansvärt underbart att få vara med när barn föds och växer upp. Det är kaosigt och knasigt. Men livet blir så himla mycket mer.

I veckan fick vi en ny liten kusin. I dag träffade vi henne. Så fantastiskt! Jag blir nu förtiden rörd till tårar av att se en sån liten alldeles ny person. Det coola är ju att vi kommer följa den här lilla tjejen hela livet. Hon är vår lilla släkting. Det fina att se hennes stolta föräldrar som kommer vara bäst i världen på att vara just hennes mamma och pappa. Jag blir rörd av hur duktig hennes mamma Tove har varit som har klarat förlossningen så bra. Att man klarar det. Ja, allt det där är så stort och fint.

Jag älskar när livet är nära och det är det just nu.

Som någon lite yngre än jag hade sagt. Men herre gud vad det är mycket just nu. Jag börjar mina dagar i ottan för att stupa handlöst i säng sent om kvällarna. Så mycket roligt så jag ska verkligen inte klaga men jag ligger lite över maxgränsen just nu. Därav lite trista och korta blogginlägg…

Det här inlägget blir lite allt möjligt.

Jag börjar med en jeansrapport: Dagarna bara springer i väg och jag är alltså inne på den femte veckan på denna jeansresa. Drog på mig paltorna härom dagen och nu kan jag i alla fall stänga dem. Men det är inte bra nog då allt över linningen liksom pöste över. Lite pös kan absolut vara helt okej men det här tog priset. Någon frågade hur övergången till GI hade påverkat mig. Jag kan bara säga att det gick som smort. Livet blev lite lättare och godare framför allt. Jag tror på långsamma livsförändringar och det är den vägen jag är inne på nu. Utan potatis/pasta/bröd/socker är jag snart där jag vill vara. Massor av grönsaker och protein är min grej!

Alla fina kommentarer!

Jag älskar att ni tycker, berättar, delar… När ni skriver fint blir jag helt superrörd. Ville bara att ni ska veta det. Tack!

Nu ska jag stormsova. Någon gång vid femrycket i morse vaknade jag av att något gjorde ont och insåg att jag sov på en napp. Ni kan kalla mig ”Mamman på nappen”…

God natt!

PS. Bilden visar ett litet kärt kusinbesök från i eftermiddags.

Ni vet ett sånt där ögonblick när hjärtat stannar och tiden står stilla. När livet fladdrar förbi. När livet är så nära att man verkligen känner det i hela kroppen. Så var det för mig i morse. Morgonen började som vanligt. Frukost, packning av skolväska och sånt där helt vanligt. Rosa och Wilma badade. De virade som vanligt in sig i handdukar och gick om kring i lägenheten. Wilma tappade sin och blev jättearg. Jag virade in henne igen. Ser hur hon med sina små ben börjar springa och faller handlöst mot bokhyllan. Jag ser innan det händer vad som ska hända men jag hinner inte fram. En nanosekund efter olyckan lyfter jag upp henne, hon blöder från ögat och näsan. Jag försöker sansa mig, tänka klart, se vad som har hänt. Jag ber Rosa hämta min mobil, ringer Gustav på jobbet, ringer sjukvårdsupplysningen de tycker att jag ska åka in. Skickar i väg Rosa till skolan, ringer taxi de har inga bilar. Packar i hop allt och bestämmer mig för att ta vår bil. På vägen dit börjar Wilma slumra till och det enda jag kan tänka på är att om man har slagit i huvudet får man inte somna. Väl framme får vi komma till doktorn på en gång. Det är inte så farligt. Såren är små och sitter över och under ögat. Näsan är blå. Wilma piggnar strax till och blir sitt vanliga jag. Vi åker hem. Somnar av utmattning båda två, nära, nära.

Min älskade lilla vilda bebis. Rosa var en lugn och försiktig bebis. Som kollade av först och försökte sen. Wilma är precis tvärt om. Hon hejjar på alla hon ser, hon går inte, hon springer, klättrar, hojtar, hoppar, sjunger, pratar som en liten kvarn. Hon är den gladaste och bestämdaste lilla tjej jag har träffat. Hon är min vilding.

Det var ju ett slag sen Rosa var bebis men i dag drog jag mig till minnes och visst besökte vi den där barnakuten ett par gånger i just den här åldern. I dag fick jag en påminnelse om varför allt farligt måste bort och att vad som helst kan hända. Jag är fortfarande lite omtumlad och skör. Måste nog gråta lite innan kvällen är slut. Den där kärleken man har till sina barn är större och starkare än allt.

Nu tar jag tillbaka sommaren och varje dag ska vara viktig. Livet måste vara här, nu och hela tiden.

Gustav fyllde år i går. Det blev en mycket avslappnad middag efter födelsedagsbarnets önskemål med den närmaste släkten på besök. Jag lagade spaghetti och köttfärssås, såsen gjordes dagen innan, mozzarellasallad och marängsuisse med jordgubbar och blåbär till efterätt. Det är min GI tallrik ni kan skåda här nedan. De andra åt så klart spaghetti till.

Jag har en obehaglig, kvävande känsla som bor i mitt bröst. Den är utanför all kontroll och har en väsande röst som hela tiden viskar ”Sommaren är redan slut”, ”Det var det, nu är det över”… Så jävla otäckt. Vad är det för något att redan nu gå omkring och sörja att sommaren är över. Den här känslan båda stressar mig och och finner mig vara uppgiven över det här. Jag undrar om det är för att jag och Amanda har ett stort projekt som ska vara klart till midsommar och ett som börjar direkt i augusti. Två under bara projekt som ni kommer att få åka med på men de ligger och gnager på semestern. Som att jag tror att det är en helg emellan och sen är det över. På riktigt i den verkliga agendan kommer jag vara ledig från midsommar fram till augusti. Visst jag kommer blogga och så men att ha lite smått att tänka på och hålla på med brukar bara göra gott.

Jag måste vända det här ångestskeppet. Mindfullness! Var hittar jag det. NU! Alltså jag ska vara här och nu och ingen annan stans. Inte nästa vecka, efter sommaren eller mitt i. Gahhhhh!

På måndag men jag har just skickat i väg honom till mina svärföräldrar för att lämna Wilma. Sen blir det banrfri överraskningskväll! Så himla mysigt och viktigt att göra såna saker i bland. Det blir inte så mycket mer här för än i morgon kväll. Men jag lovar att uppdatera ofta på twitter och Instagram. På båda ställena heter jag som jag heter @hannahwidell.

Här bjuder jag på en liten sminkad dagens kläder också. Här i tröja från Hope och kjol från Ellos.

Det var någon som ville komma i kontakt med mig. Jag finns på maila hannah@perfectdaymedia.se.

Eller låt mig snälla börja varje dag på det magiska sätt jag började denna dag på. För förra julen fick jag i julklapp av Gustav ett presentkort på en  massage på Sturebadet. Jag var höggravid och hans supergulliga tanke var att jag skulle ta den här massagen när vår bebis hade kommit med allt vad det innebär. En riktig dos med egentid och massage av onda amningsaxlar. Wilma är nu snart ett år och fem månader. I dag blev det av. Så klockan nio i morse fick jag 55 minuters massage som var helt ljuvlig. För er som inte har varit på Sturebadet är det en lyxens må-bra-oas med stor pool och allt du kan tänka dig. Så efter massagen tänkte jag att jag skulle simma men bassängen var upptagen av vattengympa som precis skulle börja. Så jag drog på mig ett flytbälte och hoppade i, jag och en massa underbara tanter. Man förstod att de var på den här gympan varje fredagmorgon. Det var så härligt! När jag duschade efteråt kände jag bara att jag vill börja varje morgon så här. Att vara riktigt snäll mot sig själv. Med eller utan Sturebadet.

Så en liten jeansrapport!

Jag passade på att väga mig då jag inte har någon vår hemma. Nästan fyra kilo ner! Precis enligt planerna på snart fyra veckor. Jag har glidit över i sträng GI det vill säga proteiner och massor av grönssaker. Mår som en prinsessa.

Nu några möten kvar sen sol och helg.

Jag älskar mitt liv!

Jag sitter i soffan. Min lilla tjej har just somnat i sängen och den stora i soffan bredvid mig. Utmattade av sommardagen som fortfarande lever utanför på gatan. Jag är också trött. På något sätt ända in i själen. Vad är det som gör att vi alltid  blir chockade att vi blir trötta när våren kommer? Ljuset ska väl vara något lika med att vara pigg. Men det är ju inte så konstigt att vi stupar av trötthet när målet är nära. Den där härliga sommaren. Då har vi ju jobbat ihjäl oss i nästan ett helt år. Vi har kämpat på med våra vardagar i ur, skur och snömodd. Mammat och pappat, hämtat och lämnat. Någon kanske har skilt sig en annan fått barn. Så kommer vi till våren. Då alla ska göra en paus från det vanliga livet. Det som annars pågår. Inte konstigt att man är trött.

Jag har haft en ljuvlig dag i dag. Den började i och för sig med ett blixtinkallat möte men därefter spenderades den med Amanda och Mikaela i Rosendahls trädgård. I solen , på gräset skapade vi ett nytt projekt som alldeles strax ska bli till för er också. Hämtade mina fina tjejer. Blev i skolan medbjudna hem av Rosas klasskamrats mamma. Det blev grill på uteplatsen. Som Lisa för själen. Nu avsminkning och sömn.

I morgon är en annan dag.

Amanda fyller år! Det är sol! Vi ska pitcha i dag igen! Livet är snällt! I morgon åker jag till Gotland!

Amanda frågar alla vad de gör denna afton. Jag tänker att jag ger mitt svar här. Jag är på botten av eländighet. Dagen stannade liksom av då delar av familjen är drabbade av någon otäck magåkomma och regnet som fullständigt öser ner var femte minut. Det är ju lika med att det är ändå ingen idé att laga någon god mat för det är ingen som kommer uppskata den och att gå ut är lika med frys och väta. Trist det låter va? Och precis så trist har den här dagen varit. Just nu sitter jag och googlar vad som är i den där 7 eleven-yohurt-glassen för att i alla fall hitta någon ljusglimt.

Stoppa pressarna, vilken jäkla tur att jag inte gick loss på den. Här läser jag att den innehåller ett ämne som är samma som socker…

Vad gjorde man innan Google? Ja, ni hör hur det ligger till. Min nya trista kalorijagande person får ta sig ett glass Fun Light Appear, spela några matcher Rumble och gå och lägga sig.

Jag börjar om i morgon!

PS.Om någon undrar vad jag har på kinden så är det två finnar. Har inte haft det sen dackefejden. Kan det ha med utrensningen att göra? DS