Dag 7/Vecka 3

En sak jag har lärt mig de här tre veckorna av träning och total hälsotänk är att det krävs att jag är förberedd. De värsta fällorna är att till exempel inte ha ätit och hamna på ett möte där det bara finns mackor eller att inte ha planerat dagen väl så att dubbelbokningar ställer till att man missar träningspass och likande saker. Ja, ni hajjar. Efter en riktig skitvecka är jag på banan igen. Jag har landat att smekmånaden är över i mig själv och är redo för en ny stenhård vecka. Jag har kittat upp mig med nya supersnygga träningskläder från Röhnisch, allt sitter där det ska liksom. Fyllt kyl och skafferi med braig mat. Det kan inte gå fel. Det viktiga är nog också att verkligen ta en vecka i taget. Jag är HÄR! Inte nästa vecka eller om tre när jag verkligen kommit i gång. Jag är nu och här och ska göra det bästa av varje dag. Varje träningspass är värt allt.

En ny grej är att jag har börjat göra något nyttigt storkok på söndagar som också räcker på måndagen. Då har man liksom löst två middagar i ett och det är helt grymt skönt att slipp handla och laga på måndagar. Denna gång blev det grönsakssoppa på en massa ekologiskt smarr. Resten av familjen fick varma mackor också. Här är receptet!

Smarrig grönsakssoppa, 4 port/2dgr

1 purjolök

2 lökar

20 jordärtskockor

500 gr broccoli

4 msk Renée Voltaires grönsaksbuljong

1,5 l vatten

3 dl matlagningsgrädde

vitpeppar, svartpeppar, flingsalt

Skölj och hacka grönsakerna, lägg i kastrull häll på med vatten och i med buljongen. Låt koka tills allt är mjukt. Mixa med mixerstav. Red med grädde och krydda efter smak. Servera!

Dag 3/Vecka 3

Jag som har längtat efter vecka tre. De första två var liksom helst okej. Jag kunde utföra mycket av träningen på rent överpepp. Trodde att vecka tre skulle bjuda på rutin och kanske lite känna-sig-stark-känslor. Dessa tre träningsdagar har känts som en förbannaelse. Jag fasar för träningspassen, hatar min PT under passen och efter sista skitjobbiga tabatan är jag redan arg på nästa pass. Sanningen är att jag har varit nästa tårar ett par gånger. I dag bekände jag alla mina elaka känslor för Cai (PTn alltså) och han blev överlycklig! Han frågade nämligen redan förra veckan om jag kände mig trött. Visst! Jag känner mig piggare än någonsin svarade jag glatt. Tydligen är det så att det är nu det händer. Tröttheten är lika med att kroppen säger i från att det inte finns några depåer kvar. När den har insett det börjar den jobba med fettet och sen blir man piggare. Så den här träningsdepressionen är tydligen bara helt naturlig.

Så nu ber jag bara till tränings-ultra-fat-loss-gudarna. Ge mig ett tecken (eller en midja) så att jag fattar varför jag gör det här!

Dag 1/ Vecka 3

Rev i gång den här veckan med ett träningspass. Bra med helg så att jag får tillbaka lusten. Ska erkänna att jag är väldigt trött på träningen mot slutet. Det som känns underbart är att jag har längtat efter vecka tre för att jag skulle ha kommit in i det och det har jag verkligen gjort. Älskar mitt gym. Alltid samma där, det känns som om resten av de som tränar där har det som jobb. Vi hälsar, snackar lite med tjejerna i omklädningsrummet. Det är trevligt. I morgon ska vi mäta mig igen. Det ska bli spännande. Tro det eller ej men jag känner så.