Veckans texter…
av…så som de publicerades i Nöjesbladet i går, den 12 februari.
++
The Murder Of My Sweet
Divanity
Frontiers/Bonnier Amigo
ROCK Huvudstadskvintetten hymlar knappast med melodifestivalambitionerna då den bjuder in renommerade Bobby Ljunggren som medförfattare till spåret ”Destiny”. Och även om låten i fråga inte blev uttagen till tävlingen är gruppens AOR-goth på schlagersteroider som klippt och skuren för något slags genombrott. Debuten ”Divanity” är därmed ett gångbart hantverk någonstans emellan Within Temptation och All Ends, och samtidigt lika sötlaxerande som ett baklavalavemang. Refrängerna sitter, syntstråkarrangemangen är lagom svullna och sångerskan Angelica Rylin är ett fynd. Med mer skärpa i materialet och en egen profil kan jag köpa det.
Bästa spår: ”Kiss of death”.
Mattias Kling
ÅTERBLICKEN: BAD RELIGION
Tiotalets första år innebär att den moderna punkens chefsarkitekter kan tända 30 ljus på tårtan. Och i måndags offentliggjordes att gruppen kommer att inkludera svenska West Coast Riot-festivalen den 17 juni i detta firande.
När: November, 1989.
Var: Los Angeles, USA.
Varför: Egentligen sattes den melodipunkboll som än i dag studsar runt via band som Neverstore och Rise Against i rullning i och med föregångaren ”Suffer” (1988), men det var på den mäktiga ”No control” som Bad Religion förfinade sin formel.
Med ena benet i ungt uppror och det andra i akademiska teorier är albumet en 26 minuter kort tvekamp mellan två ytterligheter som på något konstigt, men ändå naturligt, sätt förenas i en och samma pogodans. Vare sig det handlar om evolutionära betraktelser (”Big bang”), intellektuella betraktelser över makthunger (”I want to conquer the world”) eller dystopier i förklädnad (”You”) är skivan ett verk som träffar såväl i magen som i läroboken.
Inskaffa gärna den 2004 ljudmässigt upphottade versionen för extra tryck i punkbasen.