Arkiv för tagg återblicken

- Sida 1 av 1

Veckans texter

av Mattias Kling
Amon Amarth

:++++:

Amon Amarth

Surtur rising

Metal Blade/Border

METAL Den dynamiska renovering av soundet som lyfte ”Twilight of the thunder god” till så hisnande höjder fortsätter att ge ett resultat som imponerar. För även om kraftklubben från Tumba ännu är mästare på att göra slagkraftiga utbrott drivna av en laboratorieperfekt avvägning mellan dödstordön och traditionalistmetal är det främst i de mer finkänsliga detaljerna som den når störst slagfärdighet. 

Det märks exempelvis i en subtil ”Dexter”-passning i plattans avrundande monsterclou. I de påträngande refrängmelodier som en supervass ljudbild spränger sig igenom berg eller i den ohämmat ståtliga avrundningen på ”The last stand of Frej”. För det är just där – i avvägningen mellan barbröstat stridslarm och sansat handlag – som Amon Amarth hittar det segervapen som gör att gruppen kan smula sönder konkurrensen. 

Och samtidigt lyckas bevisa att man inte behöver attackera i parti och minut för att gå segrande ur striden.

Bästa spår: ”Doom over a dead man”.

Godflesh

ÅTERBLICKEN: GODFLESH SLÄPPER GENREDEFINIERANDE DEBUTALBUM

Titeln är hämtad från ett slangord för maskingevär. Men det är ingen höghastighetseld som avlossas.

Möt en städpatrull som i stället maler dina öron till köttfärs med dundrande envishet.

VAR? Birmingham, England.

NÄR? November 1989.

VARFÖR? Att påstå att skivan är före sin tid är både korrekt och helt urbota dumfel.

Mer sant är då att duons fullängdsdebut är en skapelse som såg ljuset i en kontext där det stod ut som en illa hopknuten skräppåse på soptippen. Inklämd mellan epokdefinierade verk signerade Bolt Thrower, Napalm Death, Terrorizer och Carcass i utgivningskatalogen hos då så tongivande mangelleverantören Earache placerades Godflesh nämligen i ett sällskap där de inte hörde hemma.

Fjärran från kollegernas banbrytande dödsmangel och virvelvindssnabba attacker är ”Streetcleaner” minst sagt en väldigt udda fågel. Influenser från filmer av Ken Russell och David Lynch, hemstadens deprimerande vardag, Throbbing Grissle, Crass och mycket fult tjack upphör allmän väg redan i de första tonerna på ”Like rats”. Trummaskinen bultar som en asfaltsborr i slow motion, gitarrerna är så nedstämda att tonerna spricker och skaver medan lyssnaren för varje ton skjuts allt närmare en mental kollaps.

Om fyra veckor framför upphovsmännen Justin K Broadrick och Benny Green ”Streetcleaner” i sin fulla prakt på den holländska finsmakarfestivalen Roadburn.

Det låter som rena rama närvaroobligatoriet, inte sant?

Veckans texter

av Mattias Kling
Yngwie Malmsteen

:+:

Yngwie Malmsteen

Relentless

Rising Force/Sound Pollution

METAL Att bonusspåret är döpt till ”Arpeggios from hell” säger lika mycket som något annat. Knivsöders egen Fenderfantom jobbar sig med en dåres envishet mot ett klart definierat mål – att sätta sig själv och sina flinka fingrar i sådan fokus att allt annat blir underordnat. En naturlig konsekvens av detta: Åtta av skivans femton stycken är helt instrumentala drilltirader. En mycket bedrövligare slutsats: De spår som ändå liknar riktiga låtar är så trist formulerade att det likväl blir huvudpersonens strängövningar som erbjuder någon slags spänning. Och då är det illa.

Bästa spår: ”Shot across the bow”.

ÅTERBLICKEN: X-MAS PROJECT

 Så här kan det låta när thrashnissarna slevar lite för djupt i glöggrytan.

När 1980-talet nyss hade passerat halvtid drog några tyska metaldignitärer på sig tomteskäggen – och släppte loss ett högljutt bjällerklang.

Eder vare X-mas Project fött.

x-mas project

NÄR? Augusti 1986.

VAR? Autobahnland.

VARFÖR? Vådligt högt uppskruvade förstärkare och familjemysigt dopp i grytan är kanske inte den mest uppenbara kombinationen. 

Men våra östersjögrannar strax söder om Blekinge är inte för inte kända för sin lätt skeva inställning till muntrationer – vilket också kan sägas gälla dess mer prominenta metalmusiker. 

Just kanske därför samlade skivbolaget Aaarrgh Records ett gäng hårdrocksskallar, gav dem obegränsade mängder glühwein och lät den brokiga samlingen gå loss på några traditionella helgfirarstycken. 

”Jingle bells” med vansinnigt otajta körer och galopptempo? En ”Stille nacht, heilige nacht” som pryds av det mest sladdriga gitarrsolo Axel Rudi Pell troligtvis kan tänka sig? Musiker som har gjort sig kända i Living Death, Rage, Holy Moses, Running Wild och Mekong Delta

Aber natürlich. 

Allt detta hittar du på ”Bangin’ round the x-mas tree” (på cd återutgiven med uppföljarskivan som släpptes nio år senare).

Albumet finns på Spotify – man kan ju bli het på gröten för mindre.

Och någon stilla natt lär det ju knappast bli hädanefter.

Veckans texter

av Mattias Kling
Monster Magnet

+++

Monster Magnet

Mastermind

Napalm/Border

ROCK Efter en rad bleka liveshower och ett svagt föregångaralbum befinner sig förväntningarna någonstans runt grundvattennivå. Men Dave Wyndorf – den sexige rockguden som slutade punda och kom ut som en obekväm barbapappafigur – visar nu att formsvackan kan ha varit tillfällig. Bevis för detta kan hittas i de ystra trumrullningarna i ”Perish in fire”, i en Black Sabbath-sävlig ”Hallucination bomb” eller i en högst larmande ”Bored with sorcery”. Monsterbra är det ändå kanske inte. Och inte heller är ”Mastermind” – som det har påståtts – gruppens starkaste album sedan magnifika ”Powertrip”. Men det ger ändå en fingervisning om att karriären kan orka ta ny fart framöver.

Bästa spår: ”Gods and punks”.

All Ends

+++

All Ends

A road to depression

Nuclear Blast/Warner/ADA

METAL Kvalitetsinkonsekvensen – hälsa på dina nya vänner. Även utan låtskrivarstöttning från In Flames Björn Gelotte och en ny sångerska i form av Jonna Sailon chockstartar Göteborgsgruppen med en trio låtar som fullkomligt örfilar upp det mesta på den tre år gamla debuten. ”Obvious”, ”Generation disgrace” och ”I know who I am” ekiperas alla i en något ruffigare och rockiga skrud som passar kvintettens sötsalta framtoning perfekt. Tråkigt nog håller inte sömmarna hela vägen. Mittenpartiet tyngs ner av ett par riktigt såsiga ballader och det är först i avrundningens Depeche Mode-elektroniska ”Wretch” och titelspår som gruppen får upp farten på allvar igen. För en rakt igenom angenäm färd finns det med andra ord en del att jobba på för framtiden.

Bästa spår: ”I know who I am”.

Opeth

ÅTERBLICKEN: OPETH FIRAR SYSTEMBOLAG I FINKULTURENS FINRUM

Det finns ju sämre ställen att hålla ett födelsekalas på än i just Royal Albert Hall.

Det finns det ju sannerligen.

VAR? Royal Albert Hall, London.

NÄR? Den 5 april 2010.

VARFÖR? Att de två gångna decennierna har varit en halsbrytande musikalisk tripp är ett odiskutabelt faktum. Det gäller mycket – och det gäller inte minst huvudstadsensemlens evolution från det tidiga 1990-talets melodiösa dödsmetall till dagens genrebestridande eklekticism. 

Rent instinktivt är det svårt att se logiska tanketrådar mellan den tidiga kärvheten i ”Forest of october” eller ”April ethereal” och en tillbakalutad progvisa som ”Hope leaves”, men i den kronologiska rekapitualtion av valda delar ur diskografin som utgör andra akt på nu aktuella dvd:n ”In live concert at The Royal Albert Hall” är alla inslag lika naturliga och välkomna. Bara en knapp vecka tidigare, den 30 mars på Cirkus i Stockholm, var framträdandet en aning nervigt och det kompletta framförandet av ”Blackwater park”-albumet darrade lätt på manschetterna.

I det anrika konserthuset i South Kensington är det emellertid säkerhet och fingertoppskänsla som gäller – från inledande ”The leper affinity” till finalen med ”The lotus eater” nära tre timmar senare.

Snacka om kungligt jubileum.

Veckans texter…

av Mattias Kling

…så som de publicerades i Nöjesbladet i går, den 12 februari.

 

The Murder Of My Sweet

++

The Murder Of My Sweet

Divanity

Frontiers/Bonnier Amigo

ROCK Huvudstadskvintetten hymlar knappast med melodifestivalambitionerna då den bjuder in renommerade Bobby Ljunggren som medförfattare till spåret ”Destiny”. Och även om låten i fråga inte blev uttagen till tävlingen är gruppens AOR-goth på schlagersteroider som klippt och skuren för något slags genombrott. Debuten ”Divanity” är därmed ett gångbart hantverk någonstans emellan Within Temptation och All Ends, och samtidigt lika sötlaxerande som ett baklavalavemang. Refrängerna sitter, syntstråkarrangemangen är lagom svullna och sångerskan Angelica Rylin är ett fynd. Med mer skärpa i materialet och en egen profil kan jag köpa det.

Bästa spår: ”Kiss of death”.

Mattias Kling

 

 

ÅTERBLICKEN: BAD RELIGION

Bad Religion

Tiotalets första år innebär att den moderna punkens chefsarkitekter kan tända 30 ljus på tårtan. Och i måndags offentliggjordes att gruppen kommer att inkludera svenska West Coast Riot-festivalen den 17 juni i detta firande.

När: November, 1989.

Var: Los Angeles, USA.

Varför: Egentligen sattes den melodipunkboll som än i dag studsar runt via band som Neverstore och Rise Against i rullning i och med föregångaren ”Suffer” (1988), men det var på den mäktiga ”No control” som Bad Religion förfinade sin formel.

Med ena benet i ungt uppror och det andra i akademiska teorier är albumet en 26 minuter kort tvekamp mellan två ytterligheter som på något konstigt, men ändå naturligt, sätt förenas i en och samma pogodans. Vare sig det handlar om evolutionära betraktelser (”Big bang”), intellektuella betraktelser över makthunger (”I want to conquer the world”) eller dystopier i förklädnad (”You”) är skivan ett verk som träffar såväl i magen som i läroboken.

Inskaffa gärna den 2004 ljudmässigt upphottade versionen för extra tryck i punkbasen. 

 

Sida 1 av 1
at the gates Cd recensioner death metal europe festival getaway rock gästblogg hårdrock in flames iron maiden metal metallica motörhead punk Rock slayer spotify sweden rock thrash metal tävling
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Linn Elmervik
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB