Upprördheten i så kallade sociala medier, den parallellvärld som ibland kan te sig verkligare än verkliga livet, har varit stor sedan Sverigeaktuelle r’n’b-stjärnan fastnat på bild iförd en väldigt nitprydd och väldekorerad skinnpaj.

Inte nog med att karln alltså har en udda vana att låta sin ilska och frustration gå ut över sina flickvänner (2009 dömdes han till fem års villkorlig dom för att ha mosat Rihanna ganska så rejält) – han verkar även vara ett punk- och metalfan.

Nåja. Att 23-åringen visar sig på bild med ett plagg prytt av logotyper från såväl The Exploited som Excel (obskyrt värre), Cro-Mags och Municipal Waste har nog inte så mycket med musikaliska böjelser att göra. Mera rimligt är då att kraftkarlen bär jackan som en chic accessoar snarare än att han drar igång ”Hitler’s in the charts again”, ”World peace” eller ”Sadistic magician” när det vankas fredagsmys.

Hutlöst dyr är plagget i alla fall. Det är nämligen en specialtillverkad kreation från DNA Fashion Design och även om den just nu aktuella modellen inte finns med på företagets hemsida så går en likande – med moderiktig DRI-målning på ryggen – loss på hutlösa 5 300 dollar. Det vill säga runt 37 000 kronor. För en jävla punkjacka.

I vilket fall, även om Brown hade de ädlaste av motiv att föra in punk och hardcoremetal i Los Angeles hippaste kretsar (bilden ovan är tagen på nattklubben Tru Hollywood) så är det inget som imponerar på ett av de exponerade banden.

Municipal Waste svarar nämligen så här, via sitt Twitterkonto:

Vilket ungefär kan sammanfattas med att Richmondgruppen låter hälsa att Brown kan bära deras namn bäst han vill – de tycker fortfarande att han är en jävla tomte.

Tänk så snabbt tio år kan gå. Vi pratar om i runda slängar 3 650 dagar som springer förbi likt en försenad pendlare, en hastig blinkning i mänsklighetens historia, ett kort andetag i det stora sammanhanget.

Så lång tid har i alla fall förflutit sedan Connecticuts hårdaste släppte sin andra fullängdare, även känd som ”Perseverance”. Ett jublieum värt att fira i sig (vilket gruppen gör just nu under sin pågående turné i USA), men också en händelse som bör uppmärksammas med tanke på att det är en av blott fyra skivor som jag under ett decennium som avlönad tyckare har gett full pott i Aftonbladet.

Fem jävla plus. Rent grafiskt ser det ut så här: :+++++:.

Ett betyg som därefter bara har utdelats till The Haunted (”One kill wonder”, 2003), System Of A Down (”Mezmerize”, 2005) samt Khoma (”The second wave”, 2006). Hedersbetygelser och entusiastiska hyllningar som jag, med bara ett undantag, står för även så här flera år i efterhand.

Ska jag vara självkritisk angående just Hatebreed är anmälningen ni kan läsa ovan, publicerad i den då högst aktiva Puls-bilagan, fredagen den 18 oktober ingen njutbar läsning i dag. Det märks att jag rent stilistiskt försöker finna mig i Aftonbladet-formen men utan att vara riktigt bekväm i den. Famlar efter en ”röst” som det tar mycket tid och övning att kunna kalla sin egen. Självspäkningsbetyg: :++:.

Anledningen till detta inlägg och orerande är emellertid inte att kokettera över min tidigare oduglighet eller nuvarande förträfflighet – utan i stället det faktum att ovan nämnda moshfantomer hälsar att de har slutfört inspelningarna av sitt nya album, det första sedan 2009 års självbetitlade utgåva.

Det var då sannerligen på tiden, kan tyckas. Ett besked som funkar bättre än en intravenös laddning dunderkoffein denna gråregniga fredag – speciellt då frontmannen Jamey Jasta avslöjar att det kommande materialet är väldigt präglat av exempelvis Cro-Mags, Killing Time, Obituary, Slayer, Bolt Thrower och Entombed.

Skivan, som är producerad av bandet tillsammans med Josh Wilbur och Chris ”Zeuss” Harris, släpps troligtvis tidigt nästa år – samtidigt som kvintetten ämnar headlina Persistence-turnén i Europa tillsammans med bland andra Agnosic Front.

Sverigebesök på gång? Det förutsätter jag presenteras inom kort.