Ofta blir det väl lite sisådär. Ett gäng mer eller mindre upphöjda musiker söker sidospår och vänstrar med varandra på ett eller annat sätt – och så blir det bara ”jaha” av det stora hela.

Du minns kanske The Damned Things. Om inte – det är förlåtet. För samarbetet som skulle viga ihop Anthrax med Fall Out Boy och Everytime I Die tycktes försvinna snabbare än någon hann säga ”We’ve got a situation here” och någon uppföljare till trots allt hyggliga albumet ”Ironiclast” (2001) tycks det inte bli. Vilket nog få sörjer.

Fler exempel på hur illa det kan gå: Rock Star Supernova (vinnaren i en dokutävling på tv uppbackad av Jason Newsted, Tommy Lee och Dave Navarro och Gilby Clarke), Hellyeah och Linkin Park-Chester Benningtons Dead By Sunrise.

Nu finns det emellertid undantag från den regel jag försökte bevisa här ovan. Ganska så nyss bevisade Chino Moreno och medlemmar från nedlagda Isis hur bra det gick att gifta deras talanger, på hemmaplan hittar vi exempelvis Bloodbath och Khoma. För att nämna några få och mindre uppenbara.

Ytterligare rotande i arkiven gräver upp ett kortlivat projekt kallat Nailbomb, som också leder oss fram till det som detta orerande egentligen ska handla om. I detta kortlivade projekt (endast aktivt 1993–1995 och vars diskografi blott består av fullängdaren ”Point blank” och en liveplatta) mullrade nämligen Fudge Tunnels Alex Newport industriell thrash metal tillsammans med en viss Max Cavalera (då fortfarande frontman i Sepultura).

Nu är just nämnde brasse på banan igen. I ett projekt som ännu inte tycks ha ett namn, men ändå en besättning som kan få även den mest sansade att jumpdafuckup av ren upphetsning.

Förra veckan inledde Cavalera (snart albumaktuell med Soulfly) inspelningarna av en platta tillsammans med Troy Sanders (Mastodon), Greg Puciato (The Dillinger Escape Plan) och Dave Elitch (The Mars Volta). Hur detta kan tänkas låta går det bara att drömma om, men troligtvis inte som en blandning av medlemmarnas ordinarie grupper.

Enligt brittiska Terrorizer, som har hälsat på i studion, kommer resultatet av nämnda studiobesök i Los Angeles att släppas nästa år och är tänkt som en engångsgrej. Och soundet? I en intervju med Noisecreep tidigare i år har Puciato avslöjat att själva utgångspunkten tycks vara medlemmarnas gemensamma kärlek till gammal punk, hardcore och thrash vilket säkert kan skvallra om vartåt det barkar.

Den ännu odöpta skivan sätts ihop tillsammans med Josh Wilbur (Lamb Of God, Gojira med flera). Vilket bolag som slutligen ser till att den når handeln är även det i dagsläget Max-imalt oklart.

Spännande att höra lär det bli, i vilket fall som helst.

Tänk så snabbt tio år kan gå. Vi pratar om i runda slängar 3 650 dagar som springer förbi likt en försenad pendlare, en hastig blinkning i mänsklighetens historia, ett kort andetag i det stora sammanhanget.

Så lång tid har i alla fall förflutit sedan Connecticuts hårdaste släppte sin andra fullängdare, även känd som ”Perseverance”. Ett jublieum värt att fira i sig (vilket gruppen gör just nu under sin pågående turné i USA), men också en händelse som bör uppmärksammas med tanke på att det är en av blott fyra skivor som jag under ett decennium som avlönad tyckare har gett full pott i Aftonbladet.

Fem jävla plus. Rent grafiskt ser det ut så här: :+++++:.

Ett betyg som därefter bara har utdelats till The Haunted (”One kill wonder”, 2003), System Of A Down (”Mezmerize”, 2005) samt Khoma (”The second wave”, 2006). Hedersbetygelser och entusiastiska hyllningar som jag, med bara ett undantag, står för även så här flera år i efterhand.

Ska jag vara självkritisk angående just Hatebreed är anmälningen ni kan läsa ovan, publicerad i den då högst aktiva Puls-bilagan, fredagen den 18 oktober ingen njutbar läsning i dag. Det märks att jag rent stilistiskt försöker finna mig i Aftonbladet-formen men utan att vara riktigt bekväm i den. Famlar efter en ”röst” som det tar mycket tid och övning att kunna kalla sin egen. Självspäkningsbetyg: :++:.

Anledningen till detta inlägg och orerande är emellertid inte att kokettera över min tidigare oduglighet eller nuvarande förträfflighet – utan i stället det faktum att ovan nämnda moshfantomer hälsar att de har slutfört inspelningarna av sitt nya album, det första sedan 2009 års självbetitlade utgåva.

Det var då sannerligen på tiden, kan tyckas. Ett besked som funkar bättre än en intravenös laddning dunderkoffein denna gråregniga fredag – speciellt då frontmannen Jamey Jasta avslöjar att det kommande materialet är väldigt präglat av exempelvis Cro-Mags, Killing Time, Obituary, Slayer, Bolt Thrower och Entombed.

Skivan, som är producerad av bandet tillsammans med Josh Wilbur och Chris ”Zeuss” Harris, släpps troligtvis tidigt nästa år – samtidigt som kvintetten ämnar headlina Persistence-turnén i Europa tillsammans med bland andra Agnosic Front.

Sverigebesök på gång? Det förutsätter jag presenteras inom kort.