Europe
War of kings
UDR/Warner

ROCK När Judas Priest sviker, Scorpions går på tomgång och Mötley Crüe släpper sin kanske svagaste singel någonsin – tacka rockgudarna för att Europe vägrar slå av på takten. Tionde albumet är också en naturlig konsekvens av den uppåtgående formkurva gruppen har uppvisat sedan skivcomebacken för mer än ett decennium sedan. Genom att söka sig ännu närmare sina jordigaste Deep Purple/Led Zeppelin/Rainbow-rötter har Upplands Väsby-gruppen också tagit ännu ett kvalitetssteg framåt. Överlag tyngre än ”Bag of bones”, och med Mic Michaelis Jon Lord-brötiga klaviatur som viktig sparringpartner åt gitarrerna, är ”War of kings” ett förträffligt bevis på att det går att åldras med stil och finess. Vilket blir strålande tydligt i avrundningsspåret, där John Norum gråter ut sina mest innerliga ”The loner”-toner över ”Vasastan”.

Bästa spår: ”Vasastan”.

VECKANS SPELLISTA:

Slipknot anser att en oljudsmaskin står stadigast på nära tjogtalet ben.

De här akterna behöver bara två.

I den första delen i en dokumentärserie av tre tar Noisey/Vice tempen på enmans-black metal. Och kvicksilverutslaget presenteras i en kvartslång film du kan kolla in nedan, och som tycks visa att läget nu är så gott/ont som önskas.

Det handlar alltså om den mest isolerade och asociala av metalgenrer. Ett uttryck som egentligen bara kräver några instrument av valfritt snitt, ett par effektpedaler, en risig portastudio, lite teatersmink och ett inneboende hat mot allt som är heligt och mänskligt.

Det är där vi hittar de porträtterade grupperna – tasmanska Striborg samt amerikanska Xasthur och Leviathan. En trio som hyllar allt som är mörkt, rått, trve och deprimerande. Själva antitesen till lycka och välgång, med andra ord.

Endast den som tycker att själv är bäste dräng (och är elit nog) tittar vidare. På egen hand, så klart.