Det påstås att Chuck Schuldiner, Paul Speckman, Jeff Beccera eller till och med Tom G Warrior kan ses som några av death metals verkliga pionjärer.

Snicksnack. Långt före dessa var dockmakaren Jim Henson redan på banan – med såväl ”Sesame street” (premiär 1969) som ”Mupparna” (uruppfört 1976).

Totaltokigt?

Nej, kopplingen är väl uppenbar. Från galne trummisen Animals vansinniga blastbeats till Kakmonstrets högst stilbildande artikulationsvägran. Ytterligare bevis går att finna hos Gonzo (exentrisk snubbe som visar sig vara en utomjording – och som dejtar en höna), i form av Fonzie (misslyckad vokalist med noll känsla för feeling) och i ”Sesame Street”-Oscar (vresigt troll som bor i en soptunna och vars motto är ”I love t(h)rash”). Och hallå, finns det någon tydiligare urkunds-Pig Destroyer än divan Miss Piggy?

Fast det mest vederläggande beviset av alla: de tre videorna nedan.

Där rasar sig plyschensemblen sig brutalt igenom Cryptopsys ”Mutant christ” samt hela två låtar – ”Ethos of coercion” och ”Invert the idols” – signerade favoritbandet Dying Fetus.

Mah-nà mah-nà på er.

Måndag morgon igen. Sägs det. Är det, fullt bevisligen.

Det känns som att gäspningarna börjar någonstans runt anklarna, en väldigt sansad helg till trots.

Därför går det ju alltid att liva upp sig med lite arketypthrash från Los Angeles. Och med några muppar. Och med en video där de båda möts.

Kewl, kewl. Liksom.