Handen på hjärtat – debuten ”Considered dead” var en ganska så intetsägande skapelse. Släppt av Roadrunner-sidospåret R/C 1991 hamnade den mitt i dödsmetallexplosionen och försågs därför högst naturligt med ett Dan Seagrave-omslag och en plastig Scott Burns-produktion som tycks ta titeln på öppningsspåret, ”Stiff and cold” på för stort allvar.

Men det där var blott skivan då Quebec-gruppen lärde sig att gå och tog några stapplande steg inom en metalscen som snart skulle vända sin uppmärksamhet mot Norge och dess diskantladdade högkontrastmangel.

Tre skivor till hann det bli i alla fall – ”The erosion of sanity” 1993, ”Obscura” 1998 och ”From wisdom to hate” 2001 – innan verksamheten lades på is 2005. Detta mest genom ett sakta utplånande som väckte föga uppmärksamhet i de stora leden.

Åtta år senare är situationen väldigt motsatt. Helt plötsligt är Gorguts en referenspunkt inom den tekniska dödsmetallen och kan nu se sig åtnjuta samma pionjärstatus som exempelvis Atheist, Suffocation och landsmännen i Cryptopsy. Branschtidningarna vräker på med bjärta fyrfärgsomslag och överallt sjungs Luc Lemays lov.

Väldigt rättvist, måste tilläggas. För nu aktuella ”Colored sands” (Season Of Mist/Sound Pollution) är en skiva som går bortom ordinär death metal. Som tänjer på gränserna och mutar in ett helt eget område som slentrianlyssnaren helst inte bör beträda. Det här är minerad mark. Ett avantgardistiskt möte mellan genreböjarakter likt Deathspell Omega, Portal och Blut Aus Nord. Fast mycket mer kontrollerat, överprogressivt och … out there.

På så sätt kan femteskivan tilltala även andra än de mest insnöade genretrollen. Det progressiva anslaget lär slå an en sträng hos den mer vidsynte Dream Theater-lyssnaren, djentkonnässören bör finna stort utbyte i de trixiga krumbukterna i leveransen medan de som exempelvis finner mycket nöje i Between The Buried And Mes ”The silent circus” här kan se sig rikligt belönade.

”Colored sands” är ett galet uttrycksfullt verk som utmanar, fodrar och som kräver. Det vill säga – allt som ”Considered dead” inte var. Allt var inte bättre förr.

Fotnot: Här kan du lyssna på plattan på Spotify och på Wimp.

Inte mycket mer att säga om detta, mer än info som levereras via affischen ovan.

Innan den hyllade Los Angeles-kvartetten – vars senaste platta ”Head down” belönades med av Jocke Persson vid release för en månad sedan – ställer sig på Tyrols scen på Djurgården tänkte de kladda autografer på skivor och annan merch i Sound Pollutions butik i Gamla stan.

Intresserade kan härmed se sig upplysta om detta.

Vem var det som sa att samarbete med pressen inte kan löna sig?

Beslutet att släppa singeln ”Reaping death” tillsammans med Sweden Rock Magazine blev i alla fall en pangsuccé för de svenska black metal-hjältarna. Fler än 10 000 exemplar skeppades ut – och i veckan belönades gruppen med en guldskiva vid en så kallad ”ceremoni” hos Sound Pollution i Gamla stan i Stockholm.

– Den här utmärkelsen är ett bevis på att genren som sådan är att räkna med, kommenterade ensemblens sångare Erik ”E” Danielsson (bilden ovan) priset.

”Reaping death” är hämtad från Watains senaste album, ”Lawless darkness”. Plattan släpptes i början av juni och belönades då med fyra svavelosande plus i Aftonbladet av undertecknad.

Det kan verka som rena rama Hedenhös för er yngre läsare, men det fanns faktiskt en tid då man köpte skivor. Ja, betalade för musiken. I affärer. Och fick något i handen. Som man sen lyssnade på. Efter att först ha köpt en skiva, alltså. I en affär.

Vart jag vill komma med detta är kanske inte så klart, mer än att jag önskade en ingång till att det på lördag firas Record Store Day över hela (nåja) världen. Vad som händer i just din håla vet jag inte, men Sound Pollution i Gamla stan i Stockholm slår i alla fall på stort med såväl Masshysteri live i butiken som gäst-dj:er. Bland de sistnämnda märks min väldigt långe Close-Up-kollega Daniel Josefsson, The Victims Gareth Smith, Watain-Erik Danielsson samt – ingen ingen mindre än Annihilators flinke gitarrist och ledare Jeff Waters.

Inte illa, skulle jag vilja säga.

Förutom nämnda gäster utlovas även för dagen exklusiva skivor till försäljning.

Ja, just det. Skivor. Sådana där som en gång för inte så länge sedan faktiskt köpte i just sådana affärer som nu är utrotningshotade.

Svensk death metal och vita duken nämns sällan i samma mening. Men nu ges den möjligheten, då färska At The Gates-dokumentären ”Flames of the end” visas i Stockholm och Göteborg.

Och det bästa av allt – det är gratis.

I huvudstaden visas filmen på Bio Rio (Hornstulls Strand 3, t-bana till Hornstull) måndagen den 15 februari klockan 20.00. Hämta din gratisbiljett på Sound Pollution (Stora Nygatan 18, t-bana Gamla Stan). Max två biljetter per person.

I Göteborg är det torsdagen den 18 februari och Biografen Roy (Kungsportsavenyn 45) som gäller. Dörrarna öppnas klockan 20.30. Friplåtarna hämtar du på Bengans (Stigbergstorget 1). Max två biljetter per person.