Först ville de fylla din mage – nu dina öron.

Efter den lyckade lanseringen av hojtarolja Motörhead-style (shiraz- och rosévin, öl och vödka) siktar den brittisk/svenska krafttrion nu in sig på en ny business:

Hörlurar.

Döpta till Motörheadphönes (så klart) kommer dessa att saluföras i rad olika modeller och kommer att gå loss på cirka 340 kronor för den billigaste varianten och runt 1 100 för den lyxigaste, rapporterar Blabbermouth.net.

Så här motiverar bandet sin lansering. Det går så klart att översätta citatet, men det är roligare i original.

”No weak-kneed, lily-livered, tin-pot and skinny sounding little pieces of garbage, no, that ain’t Motörheads style. These are headphönes designed to deliver everything louder than everything else BUT with the sort of range, clarity and true rock reproduction you’d expect from a band of road warriors who have been at the top of the tree year after year. Because, like üs, these don’t fuck around… remember, if it’s too loud, you’re too old.”

Den officiella releasen äger rum först om en vecka, via en presskonferens på IFA-mässan i Berlin, men redan nu kan det rapporteras att lurarna är framtagna i samarbete med meriterade svensken Anders Nicklasson.

Motörheadphönes beräkas dundra in på en butikshylla nära dig om ungefär en månad. Till dess går det att fantisera över exakt hur ”Overkill”, ”Bomber” eller ett annat väl valt motörstycke kan tänkas låta i dessa öronprydnader.

Mer info här.

Tre avgörande livserfarenheter 2009: 

1. Hawaii…

Åkte till Hawaii i januari. Jag och min japanska fru beslutade oss att skilja oss när vi väl var där. Kommer ihåg den bisarra känslan av att sitta på Waikiki Beach med vajande palmer, lönnfet efter julen, med tre burkar Miller lite i en plastkasse och inse att man var nyskild medans frugan var i plurret med en hibiskusblomma i håret och såg ut som en hawaiiansk dröm. Vi hade båda insett att vi var mer vänner än någonting annat och känslan gick inte att förneka. Vi beslutade oss dock för ha riktigt förbannat kul ändå och det hela blev till en rock ’n’ roll-skilsmässa. Minns när jag satt på balkongen i Honolulu och drack öl med min då nyblivna ex-svärfar klockan sju på morgonen, han kunde inte ett ord engelska men vi båda log när vi svepte en sista öl innan det bar av

till flygplatsen. Minns också att jag skrev ett sms till Sharlee D’Angelo: ”Sitter och dricker öl på balkongen med svärfar i Honolulu, classic!!!”

2. …Hallonvingar…

Jaha, vad fan har då Hallonvingar med det här att göra? Inte ett dyft. Dock vill jag klargöra att dom är förbannat goda. För alla er som turnerat i USA så har ni säkert blivit ilurade att testa Buffalo chicken wings någon gång. Till det ska det vara blue cheese-dressing. Det brukar sluta med att det fullkomligt brinner i käften och man ser en flinande amerikan framför sig med en Element-keps på sned och fäller en kommentar i stil med ”yeah they’re fakkiiiin hoooot duuuuuude”.

Mina damer och herrar, Hallonvingar är nåt helt annat. Förutom hallonmarinaden har även dessa vingar också frälsts med chipotlemarinad (torkad rökt chili). Det hela låter kanske motsägelsefullt med tanke på vad jag tidigare yttrade angående styrkan på Buffalovingarna. Det är dock inte särskilt spicy, dude. Faktum är att dom är så jävla goda att jag vill frälsa världen med dom med ett svinigt Steffo Törnqvist-smil på fejan.

Testa dom, make ’em crispy.

3. …och sprit är förresten skit

Har precis kommit hem från Phoenix i USA och insett att shots är roten till allt ont. Har dock haft förbannt kul, Phoenix rockar hårt och kaktusarna gör ont. Med facit i hand har det dock blivit alldeles för mycket av den goda varan detta året. Spriten då alltså, Helge. (Eller var det procenten?). Att man aldrig lär sig… eller, jo, det har jag nog fan gjort nu. Har du någon gång vaknat upp alldeles för tidigt efter att ha supit hela dan och dragit i dig en ”5 hour energy drink”, och avrundat kvällen med att helt ovetandes få chrystal meth planterat i din drink? Tydligen ska det vara som att hälla Via i en rom och cola, och jag kan bara intyga… fy för helvete. Har du inte träffat Jesus eller fan själv innan, så lär du göra det då. 

Björn Ove Ingemar ”Speed” Strid, 31 år, är levnadskonstnär och skånsk näktergal i Soilwork. Kuriosa: Isbjörnssupporter och en fena på fisksoppa.

En turnerande musikers tre mest kulinariska ögonblick 2009:

(Ej i inbördes rangordning, det skulle vara ofint, för att inte säga omöjligt)

1. Cheezus, vilken guacamole

Att efter att ha pendlat mellan vedervärdig och icke existerande mat på diverse rockklubbar under mycket lång tid, kallas in från soundcheck av (ganska sträng) cateringdam för att presenteras för de mest kompletta quesadillas tillsammans med den mest utsökta guacamolen jag någonsin ätit. Vinet var inte dumt det heller. Santiago, Chile, jag är fortfarande mätt!

2. Köttets lustar i kubik

När fyra, egentligen för trötta för att äta, hårdrockare möter det argentinska köket med en lokal guide. Tavernan såg inte mycket ut för världen, men att grilla nästa sommar kommer att vara förenat med vissa, rätt grova, komplex. Cirka 1,2 kilo kött per man slank ner som ingenting!  Så. Jävla. Gott!  Vinet var inte dumt det heller. Vegetarianer, välj ett annat resmål.

3. Storleken är inte allt

Vikten av rätt fyllekäk efter att ha druckit väldigt mycket pilsner, med lika mycket linie-akvavit därtill, visade sig i Berlin. När man i sällskap med likaledes förfriskad gitarrist vinglar i (förhoppningsvis) riktning mot turnébuss bör man icke välja den största hamburgare den tyska huvudstaden kan uppbringa. Perfekta vickning – en 600 grams Triple Whopper är icke ditt namn!

Hederomnämnande 1: Att efter att ha genomfört en fantastisk, men mycket varm spelning i 40-gradig hetta på cirka 3 000 meters höjd med vissa luftkonditioneringsproblem (tårgas) i Quito, Ecuador, utan mat på ett drygt dygn, forslas till ett namnlöst hak för att utfordras med gigantiska hamburgare. Och att efter vår trummis mycket uttryckliga dryckesbeställning (Q: ”What would you like to drink?” A: ”One-hundred beers”) faktiskt få 60 stycken kalla pilsner! Hamburgarna var inte dumt det heller!

Hedersomnämnande 2: Att fyllekäka på riktigt bra hotellfrukost efter 30 timmars flyg! Perfekta vickning: Sheraton Monterrey,Mexiko, ÄR ditt namn!

Anders Iwers är en 37-årig tvåbarnsfar/Tiamatbasist/skivnasare/soffpotatis/exilgöteborgare – välj lämpligt epitet efter smak, alla är mycket relevanta – nyss hemkommen från en mycket slitsam, men vansinnigt rolig turné i Sydamerika. Ser fram emot julfrid, men det gör han å andra sidan året runt. Favoritmat på julbordet? Julgroggen.