Nu är det dags för helg.

Jag har skrivit min predikan för söndag – Alla själars dag, som kyrksöndagen heter.
Välkommen på högmässa i Nacka kyrka klockan 11.

Det är Allhelgonatid och hundratusentals människor besöker i helgen sina näras och käras gravar. Ljusen brinner trotsigt i höstmörkret runtom på kyrkogårdarna.
Det är minnenas högtid.
Så angeläget i kortsiktighetens tid.

Mer om detta i min måndagskrönika.

God helg – tänd ett ljus i mörkret och lev det trotsiga hoppet!

Finansminister Anders Borg angriper bankkapitalismen.

”Det är centralt att alla nu går in i det system som vi har skapat. Det kan inte vara så att bankerna vill säkra ledningarnas bonusar och därför dröjer med att gå in. Det betyder att det blir bankkunderna som får betala i stället,” säger han och efterlyser sänkta boräntor.

Heja!

I går kväll var jag och en väninna på Södra teatern och lyssnade på poeten Jacques Werup och vissångaren Mikael Wiehe – en oslagbar kombination som det tog de över 30 år att komma fram till.
Det blev en underbar kväll i vemodet och det allvarliga skrattets anda.
Deras småspydiga men djupt vänskapliga gnabbande med varandra på scenen var väldigt underhållande – där var ”poetjäveln” och ”den plakatpolitiska pekpinnetrubaduren” och båda brottas de nu med livet, kärleken, åldrandet och döden.

En perfekt Allhelgona-blues för min höstsjäl.

I dag var jag inbjuden att tala för Oscars församlings pensionärsförening.
Det kom runt 50 personer och jag talade över rubriken: Att se Gud i nästan – om att vara medmänniska.

I kväll såg jag Peter Birros mörka pjäs – Den ömhet jag är värd – på Elverket. Riktigt ruggig. Mycket bra.

I morgon kväll ska jag njuta av min favoritpoet Jacques Werup som har en show tillsammans med Mikael Wiehe på Mosebacke.

Höstmörkret kräver sina kulturkvällar om man ska överleva.
I morse var det is på gatan när jag gick till tunnelbanan. Brrrrrrr.

I fredags däckade jag i nån sorts influensa och helgens olika föreläsningar, bland annat en i Mölndal, fick tyvärr ställas in.

I dag mår jag bättre och har tagit mig till jobbet i Nacka. Började dagen med ett fint dopsamtal och har nu precis talat inför över 80 pensionärer – PRO i Nacka hade månadsmöte i Nacka kyrkas församlingssal.

Efter mitt tal satte en trevlig jazzorkester igång och spelade – Erling med jazzvänner – skönt med lite eftermiddagsmusik, ungefär som gamla tiders tedans, fniss.

I dag skriver jag om forskningspolitiken i min måndagskrönika i Aftonbladet. Det är faktiskt en gåta att centerpartiet som tillsammans med socialdemokraterna en gång i tiden stod för utbyggnaden av högskolor och universitetet runtom i landet nu medverkar till rena svältdöden för de mindre universiteten i landsorten.

Med tanke på vissa blogginlägg då jag skrev om avslöjandet att svenskägda Assa Abloy har en fabrik på ockuperad mark på Västbanken kan följande pressmeddelande från Diakonia vara intressant för läsarna av denna blogg:

”Svensk Israelinformations generalsekreterare Lisa Abramowicz hävdar i ett pressmeddelande att 3 500 palestinier kommer att förlora arbetet när Assa Abloy flyttar sitt dotterbolag Mul-T-locks fabrik från den illegala bosättningen Barkan till Israel.
Uppgiften är anmärkningsvärd eftersom Mul-T-lock själva uppger att de har ca 100 anställda i Barkan, varav en är palestinier.

– – –

Svensk Israelinformation citerar även en artikel i dagens Jerusalem Post som säger att Diakonia i Jerusalem inte velat kommentera rapporten, vilket är felaktigt.
Det är beklagligt att Svensk-Israelinformation inte kontrollerar sina uppgifter innan man publicerar dem.”

Det ryktas att regeringen är på gång att lägga förslag om att införa en könsneutral äktenskapslag. Äntligen! Det är sannerligen inte en dag för tidigt.

Kristdemokraterna konstrar förstås. Men det är otroligt om detta lilla fyraprocentsparti kan stoppa en stabil riksdagsmajoritet från att genomföra det som utredare och svenska folket vill. I kväll ökade trycket på kristdemokraterna då folkpartiets riksdagsgrupp vägrar kompromissa i frågan.
Birgitta Ohlsson (fp) med flera riksdagsledamöter hotar att rösta med oppositionens förslag om inte regeringen kommer fram med en proposition.

Tydligen tänker regeringen gå på utredarens linje och låta det vara upp till präster i olika samfund att viga eller inte viga samkönade par. Det är en olycklig linje. Mer rakt hade varit att säga att de trossamfund som vill behålla vigselrätten måste ställa upp på svensk lag.
Jag anser att kyrkorna ska ha fortsatt vigselrätt för äktenskapet måste kunna ingås både i en religiös rit liksom i en civil. Däremot tycker jag det är oacceptabelt att någon enskild präst ska kunna fortsätta diskriminera.

Om nu regeringen lägger ett sånt förslag så bör Svenska kyrkan klart och tydligt deklarera att den ställer upp på en könsneutral äktenskapslag och att den som vill vara präst i Svenska kyrkan måste kunna samarbeta med HBT-personer och kunna tänka sig viga homosexuella par.

Det vore djupt olyckligt om det infördes en samvetsklausul såsom man gjorde i samband med beslutet att tillåta kvinnor att bli präster för 50 år sedan. (Då präster som var motståndare kunde fortsätta vägra samarbeta med prästvigda kvinnor.)

Gör inte om misstaget med samvetsklausulen. Diskriminering är aldrig acceptabelt!

Underbart höstväder i huvudstaden!

När solen tittar fram går allt på ett förunderligt sätt mycket lättare.

I går samtalade vi om HIV på internationellt café i Nacka församling. Ämnet var vältajmat för i går gick också generaldirektören för Smittskyddsinstitutet ut och ifrågasatte den hårda svenska HIV-lagen.

Han fick bannor av hälsominister Maria Larsson (kd).

Men Aftonbladets ledare håller med om att lagen försvårar kampen mot HIV-smittan.

Jag kommer just hem från det Internationella caféet i Nacka församling där vi samtalade om HIV/Aids-problematiken i ett globalt perspektiv.

De kunniga gästföreläsarna Åsa Regnér från RFSU och Erik Berggren från Svenska kyrkan gav intressanta perspektiv på frågans många dimensioner.

HIV-smittan ställer verkligen alla frågor om sex, makt, kön, religion, politik, fattigdom, solidaritet osv på sin spets. Alltför länge har en ”tystnadens kultur” rått både i vårt land och i omvärlden. Kyrkans förhållande till HIV-frågan är verkligen också dubbel.
I många länder är det just kyrkornas hälsovårdscentraler och sjukhus som tar emot och vårdar HIV-smittade. Samtidigt har, inte minst den katolska kyrkan med sitt förbud mot preventivmedel, bidragit till smittspridning och framförallt skuldbeläggning.

De högerkristna i USA påverkar också Bush-administrationen att hävda avhållsamheten som en väg i aidsbekämpningen. Så kan diskrimineringen och stigmatiseringen av de HIV-smittade fortgå.

Också Svenska kyrkans hållning har varit grumlig. Åtminstone fram till för ett år sedan då biskoparna skrev ett riktigt radikalt biskopsbrev och gjorde upp med gamla tiders sexual- och kroppsförakt. Och biskoparna utropade: Kristi kropp har HIV – en  utmanande men teologiskt välgrundad tanke.

Så kan tystnadens kultur brytas.
I kväll tog vi ett litet steg i rätt riktning i Nacka församling.

I kväll är det höstens första Internationella café i Nacka församling.
Temat är HIV/Aids-frågan och inbjudna gäster är Åsa Regnér (RFSU:s generalsekreterare) och Erik Berggren (internationell handläggare på Kyrkans hus i Uppsala).

Kvällsmässan är klockan 18.00 i Nacka kyrka och cafékvällen börjar 19.00 församlingssalen bredvid kyrkan.
Varmt välkommen!