Av de nio biskopar som för en tid sedan gick ut i Dagens Nyheter och ansåg att kyrkan skulle avstå vigselrätten när äktenskapslagstiftningen öppnar upp för samkönad vigsel fortsätter nu fyra att driva frågan – denna gång i Svenska dagbladet.

Biskoparna försöker göra hela frågan till ett vackert försvar för att kyrkan inte ska ha en myndighetsroll i ett mångkulturellt samhälle. Det går förstås att principiellt anse det.
En annan inställning kunde vara att staten mycket väl kan delegera samhällsuppgifter till det civila samhället såsom kyrkor och samfund.
De kyrkor och religiösa samfund som accepterar samhällets beslut att äktenskapet också omfattar samkönade par får därmed också bli myndighetsutövare. De andra får avstå.
Svårare än så behöver det inte vara.

Varför ska kyrkan säga nej till att spela en samhällelig roll?

Det förutsätter förstås att kyrkan är FÖR samkönad vigsel. Och det är här biskoparna fegar som teologer. I stället för att ägna sig åt juridiken borde de ägna sig åt att teologiskt stå upp för allas rätt till kärlek och rätten för homosexuella att ingå äktenskap.

För faktum är att även om kyrkan skulle avstå vigselrätten har den ändå att hantera inom sig frågan om kyrkbröllop för samkönade par. Hur ska kyrkan undvika att bli diskriminerande här? Tänker biskoparna kräva av sina präster att kyrkbröllop ska hållas för både homo- och heterosexuella par?
Att kyrkan kan fortsätta diskriminera om den inte är myndighetsutövare borde vara ett moraliskt/teologiskt dilemma för biskoparna. Hur vill de vägleda sin kyrka här?

Om detta har visst Krook, Koskinen, Stiglund och Aurelius ingenting att säga.

Så trist.