Här intervjuas jag i Kyrkans tidning om kyrkostyrelsens konstiga ställningstagande angående förslaget om könsneutral äktenskapslag.
 
På väg till stationen i Uppsala i eftermiddags stötte jag ihop med Levi Bergström ledamot i kyrkostyrelsen. Han tillhör reservanterna och jag passade på att tacka honom för det. (Se min förra bloggnotis i ämnet)

Måtte kyrkomötet nästa år ta ett bättre beslut i frågan, dvs äntligen säga JA till VIGSEL av homosexuella par som vill ingå ÄKTENSKAP. Då har förmodligen Sveriges riksdag redan infört en könsneutral äktenskapslag.

Och sen införa en vigselgudstjänstordning där bibeltexter och böner finns som passar både homo- och heterosexuella kärleksrelationer. Faktum är att den försöksordning som finns för välsignelse av partnerskap har mycket bättre texter än den traditionella vigseln. Jag skulle vilja viga om mig, fniss.

Framförallt önskar jag slippa ingå i en diskriminerande ordning där vi skiljer på kärlek och kärlek och kallar det ena för parterskap och det andra äktenskap och välsignar det ena och viger det andra.
Basta!

Phu, i dag har jag blivit ”grillad” som teolog. Vi har haft slutseminarium i teologisk tolkning på PIUS och studiekamraterna och läraren Maria skulle ge sin syn på mig som tolkande teolog. (Utifrån alla PM jag skrivit i olika teologiska frågor under hela detta studieår.)
Livsbejakande och profetisk var väl två ord som återkom i omdömena.

Jag har med en dåres envishet tjatat om Gustaf Wingren (behövs i Uppsala!) och skapelseteologin liksom om Per Frostin och befrielseteologin. Det är kul att höra att detta också har uppfattats av min omgivning.
Sen håller förstås inte alla med om denna teologiska hållning. Kamraterna i min studiegrupp drar sannerligen åt olika håll.
Det är som det ska.
Vi kunde i alla fall skratta ihop under seminariet.

Nu är det ”helg” vilket innebär: göra utvärderingen av Mari som tolkande teolog, skriva prästexamensarbete samt skriva en predikan som jag ska hålla på vår sista onsdagsmässa på PIUS nästa vecka.
Däremellan ska jag hinna med ett samtal med folk från Skansen, en lunch med en teologvän, två glögg-partyn och en konsert på Fasching.

I kväll ska jag vila.

I dag har kyrkostyrelsen lämnat sitt remissvar på den statliga utredningen om könsneutral äktenskapslag. Kyrkans ledning, biskopar och förtroendevalda, säger ja till en gemensam lagstiftning men nej till att begreppet äktenskap också ska gälla samkönade parrelationer.
Goddag yxskaft!

Positivt tolkat är det bra att kyrkan anser att homosexuellt partnerskap är likvärdigt med ett heterosexuellt äktenskap. Inte heller förs någon teologisk argumentation för att begreppet äktenskap bara kan handla om relationen man-kvinna. Så bra, för det finns inte någon sådan.
Negativt tolkat är detta förvirrade remissyttrande ett utslag av kompromissandets ädla konst. Kyrkan är splittrad i denna fråga även om det finns en klar majoritet för homosexuella kärleksrelationer. Kyrkan är exempelvis för att välsigna ingånget partnerskap.
Men varför i allsin dar väljer kyrkostyrelsen och biskoparna att vara språkpoliser istället för spridare av evangelium? Att begreppet äktenskap historiskt alltid handlat om man-kvinna-relationen är förvisso sant men innehållet i begreppet äktenskap har sannerligen ändrats genom historien – det äktenskap som ingicks för hundra år sedan är inte alls detsamma som det som ingås i dagens samhälle.
Äktenskapet är en social konstruktion och har sett mycket olika ut juridiskt, kulturellt och religiöst under historiens lopp.

Att kyrkostyrelsen fortsätter använda de olika begreppen partnerskap och äktenskap innebär i realiteten ett särskiljande – konsekvensen blir att man fortsätter diskriminera.

”Att först ställa sig bakom en könsneutral äktenskapsbalk, för att i nästa mening påstå att ordet äktenskap ska reserveras för heterosexuella par är ologiskt och riskerar att skada folks förtroende för Svenska kyrkan,” säger s-ledamoten Levi Bergström. Han och de andra socialdemokraterna i kyrkostyrelsen har reserverat sig till förmån för ett könsneutralt äktenskapsbegrepp. Utmärkt!

Enligt mina källor är det två biskopar som förordar att begreppet äktenskap ska omfatta både hetero- och homosexuella relationer: Martin Lind (Linköping) och Claes-Bertil Ytterberg (Västerås). Heder åt dem!

Kyrkan öppnar för att det ska gå att registrera partnerskap också i en kyrklig ordning (alltså inte bara välsignelse i efterhand). Så bra, men allt detta blir ju historia när riksdagen inom en snar framtid kommer att införa ett och samma begrepp och en och samma lag – det kommer inte att finnas några ”registrerade partnerskap”. Hur gör kyrkan då?

Nej, det är hög tid att utforma EN vigselordning för både homosexuella och heterosexuella ÄKTENSKAP.

Har just kommit från styrelsemöte på Aftonbladet.
Jan Helin, 40 år, har i dag utsetts till ny chefredaktör och ansvarig utgivare efter Anders Gerdin.
Det känns så bra och så kul!

Janne är en lysande journalist och skribent. Dessutom har han under senare år visat prov på bra ledarskap både som Ålandstidningens chefredaktör och nu senast som redaktionschef på Aftonbladet.
Vi har känt varandra i över tio år och jag ser fram emot att arbeta tillsammans med Janne. En gång i tiden hade vi en liten lunchklubb ihop som vi kallade Unga Örnar, där vi pratade av oss om tidningen och drömde våra framtidsdrömmar.

Åren går och nu kanske ett mer passande namn skulle vara Unga Urnor eller nåt.
Men en sak är säker: Janne kommer ge ny energi till tidningen.
Stort grattis, Helin!

I dag är jag inte i Uppsala på PIUS.
Ska ägna mig åt Aftonbladets styrelse i stället.
Det blir nog händelserikt.

Läs ledaren om den svenska friskolan som blivit rena miljardindustrin.
Läs också Jesper Bengtssons krönika om Kosovofrågan.

På återseende.

I dag fick vi besök av Per Westberg på PIUS. Han är en levande uppslagsbok i allt som handlar om kyrkoordningen, dvs kyrkans egen lagstiftning.
Per är fenomenal på att föreläsa roligt om ett torrt ämne.
Dessutom har han en läsvärd blogg.

Nobelfestligheterna pågår för fullt. Jag följer dem framför TV:n.
Jag måste erkänna ett pinsamt fel i min krönika i dag. Jag skriver om Marie Curie och hennes ”syster” Iréne Joliot Curie. Det ska förstås vara hennes dotter.
Ber om ursäkt.

I dag är det Nobelfest. Jag gillar den.
Men samtidigt blir jag trött av detta ”Pingvinberg” som sitter bakom pristagarna på podiet i Konserthuset – alla männen i nobelkommittéerna som utsett alla de manliga pristagarna. I år är det bara en kvinna – Doris Lessing, som tyvärr inte kommer.

Män väljer som vanligt andra män. Och den patriarkala forskningsvärlden består.

Så ser det också ut i andra världar – kyrkans exempelvis. I Västerås stift stundar biskopsval. Flera bra kvinnor ställer upp i valet, bland annat Christina Schenning, 46 år.
Kyrkans tidning skrev i veckan om att hon nu kritiseras för att hon hållit öppna möten där hon samtalat med människor om hur de vill ha kyrkan i framtiden….
Hon går sin egen väg. Och pingvinberget skakar av rädsla…

Läs mer i min krönika i dag.

Nu lyser två ljus i min adventsljusstake.
Jag älskar advent med alla ljusen, psalmerna och de kända bibeltexterna.

I dag pratade vi om julens budskap i P3 Morgonpasset – detta att Gud blir människa. Vilken oerhörd hyllning till det mänskliga – humanismen!
Kristna tron handlar inte om att dra sig undan världen, om att vi ska bli änglar och leva i någon sorts förandligad tillvaro. Nej ”Frälsning är att bli människa”, som kyrkofader Irenaeus sa.

Den så kallade Geijer-affären känns mer och mer tröttsam. Jag blev verkligen förvånad när jag hörde att TV4 helt okritiskt bara lät beskyllningar mot Palme få sägas i TV-studion.
Det har mig veterligt ALDRIG tidigare framkommit att Palme skulle ha utnyttjat minderåriga prostituerade. I TV4 framställdes den förre statsministern som rena pedofilen. Groteskt! Vad håller ansvarig utgivaren på med? Dricker champagne med Idol-stjärnor eller?
Läs Olle Svennings krönika i ämnet i dagens tidning.

Nu ska jag skriva min krönika för morgondagen.
På återseende!

Så där ja, nu är jag utsparkad från Pastoralinstitutet.
Det hörs värre än vad det är.
Vi hade den sedvanliga utsparksfesten i går kväll. Klassen som började i höstas gjorde fest för oss som nu snart gått klart vårt år på PIUS.
Fantastisk fest!

I dag är jag lite trött, hm.
Det är två veckor kvar av utbildningen.
Den 20:e december gör jag min sista dag på PIUS.

Separationsångesten är påtaglig.
Att slippa pendlandet till Uppsala kommer att bli en befrielse.
Att inte längre möta alla härliga medstudenter och lärare blir däremot jobbigt.
”Att skiljas är att dö en smula” som en fransk författare har sagt.

I januari blir det prästvigning i Storkyrkan.
Det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på det.