I dag skriver vi om de fega biskopar som försöker bli av med den kontroversiella frågan om samkönade äktenskap genom att förorda att kyrkan ska bli av med vigselrätten. Det är en beklämmande hållning från ett kyrkligt ledarskap.

Som tur är finns det en framsynt minoritet biskopar som exempelvis ärkebiskopen och biskoparna i Linköping, Härnösand, Västerås och Skara – de och förhoppningsvis kyrkomötet i höst säger ja till kyrklig vigsel av homosexuella par!

I dag väljer Stockholms stift ny biskop. Jag hoppas innerligt det blir en som är tydlig i denna fråga…

Jag vaknade till Ekot i morse där nyhetsinslaget handlade om att majoriteten av Svenska kyrkans stiftsstyrelser är för att kyrkan behåller vigselrätten och för att viga homosexuella. Väldigt positivt!
(Däremot är stiften negativa till det förslag till ny vigselordning som gått ut på remiss och det finns säkert goda skäl till att se över formuleringar där.)

Men sen finns den där märkliga alliansen av biskopar som driver att kyrkan ska avsäga sig vigselrätten – i nån sorts strategi att slippa den kontroversiella frågan om samkönade äktenskap. Det håller inte och det är bara tecken på fegt kyrkligt ledarskap.

Lyckligtvis har kyrkan en ärkebiskop och biskopar som exempelvis Martin Lind i Linköping som rakryggat står upp för homosexuellas rätt till äktenskap och värnar den kyrkliga vigselrätten.

Mer om detta på morgondagens ledarsida.

Som gammal republikan känns det ovant att hylla hovet men i dag är jag beredd att stämma in i ett hurra för Victoria som nu äntligen får sin älskade Daniel och tänker gifta sig.
Därmed är frågan om kyrkans vigselrätt avgjord.
Eller tänker biskop Caroline Krook med flera skicka kronprinsessan till skattemyndigheten?

Av de nio biskopar som för en tid sedan gick ut i Dagens Nyheter och ansåg att kyrkan skulle avstå vigselrätten när äktenskapslagstiftningen öppnar upp för samkönad vigsel fortsätter nu fyra att driva frågan – denna gång i Svenska dagbladet.

Biskoparna försöker göra hela frågan till ett vackert försvar för att kyrkan inte ska ha en myndighetsroll i ett mångkulturellt samhälle. Det går förstås att principiellt anse det.
En annan inställning kunde vara att staten mycket väl kan delegera samhällsuppgifter till det civila samhället såsom kyrkor och samfund.
De kyrkor och religiösa samfund som accepterar samhällets beslut att äktenskapet också omfattar samkönade par får därmed också bli myndighetsutövare. De andra får avstå.
Svårare än så behöver det inte vara.

Varför ska kyrkan säga nej till att spela en samhällelig roll?

Det förutsätter förstås att kyrkan är FÖR samkönad vigsel. Och det är här biskoparna fegar som teologer. I stället för att ägna sig åt juridiken borde de ägna sig åt att teologiskt stå upp för allas rätt till kärlek och rätten för homosexuella att ingå äktenskap.

För faktum är att även om kyrkan skulle avstå vigselrätten har den ändå att hantera inom sig frågan om kyrkbröllop för samkönade par. Hur ska kyrkan undvika att bli diskriminerande här? Tänker biskoparna kräva av sina präster att kyrkbröllop ska hållas för både homo- och heterosexuella par?
Att kyrkan kan fortsätta diskriminera om den inte är myndighetsutövare borde vara ett moraliskt/teologiskt dilemma för biskoparna. Hur vill de vägleda sin kyrka här?

Om detta har visst Krook, Koskinen, Stiglund och Aurelius ingenting att säga.

Så trist.

I går efterlyste jag mothugg mot de nio biskoparnas utspel i vigselfrågan.
Redan i dag skriver de fyra biskopar som inte undertecknade gårdagens artikel och försvarar både vigselrätten och de homosexuellas rätt att ingå äktenskap i kyrkan.

”Biskopskollegor förordar kyrklig diskriminering”, skriver biskoparna Martin Lind, Tony Guldbrandzén, Erik Aurelius och Thomas Söderberg.

Utmärkt!

Det är ganska sensationellt med en öppen biskopsfejd i svensk press. När i modern tid hände det senast?

I höstas, i november närmare bestämt, skrev flera präster och tunga teologer för ett bevarande av vigselrätten och ett vidgat äktenskapsbegrepp – läs Brännpunkt 1/11.

”Att vara kyrka, inte minst i reformatorisk tradition, är att ta nya erfarenheter och tolkningar på allvar. Annars hade vi varit kvar i ett försvar av slaveri, auktoritära styrelseformer och dödsstraff. Och kvinnor hade fått fortsätta tiga i församlingen”, skriver prästerna som  också ingår i redaktionen för den teologiska tidskriften Svensk Kyrkotidning.

Det behövs många engagerade röster för en modern folkkyrka som låter kärleksbudet omfatta såväl hetero- som homosexuella och som inte vill ha en sekterstisk kyrka utan en bred folkets kyrka som är en del av samhället.

Låt de nio få mothugg!

Biskop Martin Lind har nu kommenterat sina biskopskollegors pinsamma utspel på DN debatt angående vigselfrågan.

Linköpingsbiskopen är ett ljus i vintermörket.

Måtte han och den överväldigande majoriteten i kyrkomötet få förnuftet att segra inom biskopskollegiet.

Att nio biskopar i ett penndrag överger hela folkkyrkotanken och indirekt förordar fortsatt kyrklig diskriminering av homosexuella är fullkomligt absurt och ställer frågan om Svenska kyrkans identitet och framtid på sin spets.

Om nu dessa nio tycker det är så himla fel att kyrkan utför handlingar i samförstånd med övriga samhället och på statlig entreprenad vill de därmed frånsäga sig begravningsansvaret också?

I så fall bör den delen av skatten som är obligatorisk för all oavsett om man är medlem i Svenska kyrkan eller ej genast tas bort. Vill Caroline Krook, Antje Jackelén, Lennart Koskinen med flera detta?

Det är hög tid för en rejäl debatt om vad det innebär att ha en folkkyrka i dag!

Det behövs fler röster än de nio biskoparna som i dag pläderade mot kyrklig vigsel och indirekt mot ett vidgat äktenskapsbegrepp. Var finns alla de andra i kyrkan som faktiskt är för bibehållen vigselrätt och för att även homosexuella ska kunna ingå äktenskap i kyrkan?

En alltid läsvärd prästblogg är Karin Långström Vinge,  folkpartistisk kyrkomötesledamot.

Jag hoppas att biskoparna Martin Lind i Linköping, Thomas Söderberg i Västerås och Tony Guldbrandzén i Härnösand häver upp sina stämmor.

Och varför inte alla förtroendevalda som vid upprepade tillfällen i kyrkomötet röstat för bibehållen vigselrätt?

Kom igen!

De nio biskopar som storstilat går ut i Dagens Nyheter och kräver slopad vigselrätt för kyrkan är inte bara illojala mot hela folkkyrkotanken utan mot sin egen kyrkas beslut.
(Se mina tidigare / bloggnotiser i dag)

Kyrkomötet har vid två tillfällen på senare år (2003 och 2007) med överväldigande majoritet (70-procentig) sagt att kyrkan ska behålla vigselrätten.

Jag satt själv på läktaren och lyssnade till debatten vid kyrkomötet 2007 – frågan om vigselrätten diskuterades helt klart mot bakgrund av den pågående samhälleliga processen om ett vidgat äktenskapsbegrepp. Somliga biskopar som inte ville acceptera ett äktenskapsbegrepp som inbegrep samkönade par (exempelvis Ragnar Persenius i Uppsala) försökte driva frågan om slopad vigselrätt.

Utan framgång. Kyrkomötet sa tydligt till om att kyrkan ska fortsätta med det samhälleliga uppdraget att låta människor juridiskt ingå äktenskap i hägnet av en kyrklig vigsel.

De nios utspel idag är i högsta grad ett elitistiskt försök att runda både riksdagsmajoriteter och kyrkomötesmajoriteter.

Om jag vore förtroendevald i kyrkan skulle jag bli fly förbannad.

Jag har skrivit det tidigare och konstaterar igen att den starkast lysande stjärnan bland svenska kyrkans biskopar är Martin Lind i Linköping.
Han har hela tiden varit mycket tydlig i äktenskapsdebatten – självklart ska homosexuella kunna ingå äktenskap likaväl som heterosexuella par och självklart ska kyrkan behålla vigselrätten och sluta diskriminera.

Han har inte skrivit under den pinsamma debattartikeln i DN i dag.
Det har inte heller ärkebiskopen eller biskoparna i Västerås, Skara stift eller Härnösands stift.
Heder åt dem!

I går vaknade jag till nyheten att centern överger sitt kärnkraftsmotstånd. I dag vaknade jag till nyheten att nio av Svenska kyrkans biskopar skriver på DN Debatt att kyrkan borde fråntas vigselrätten.

Man kan få huvudvärk för mindre.

Biskoparnas inlägg är bedrövligt.  En ohelig allians mellan ganska radikala teologer som är för homosexuellas rätt till äktenskap och starkt konservativa som är mot har bildats. Dessa svenskkyrkliga biskopar gör nu dessutom gemensam sak med högerkristna och evangelikala frikyrkor. Det är milt sagt pinsamt!

Vari ligger problemet att kyrkan behåller rätten att på statens uppdrag viga också med den juridiska verkan? Finns det något stort folkligt tryck att Sverige enbart ska erbjuda borgerligt ingångna äktenskap?
Märks det juridiska i själva bröllopsakten? Nej, inte ett dugg. Det går att släppa bröllopen så fria som bara biskoparna vill även om vigseln också får en juridisk verkan.

Kyrkbröllopet har en lång tradition i vårt samhälle och kyrkans sju miljoner medlemmar förväntar sig nog att få tillbaka något för sina skattepengar.
Inte heller staten misstror kyrkans förmåga att förrätta vigsel utan vill fortsätta att lägga ut uppdraget på entreprenad till kyrkor och samfund som vill åta sig det.

Så vad är då problemet? Ja inte heller är det det mångkulturella samhället som biskoparna i sin iver att verka moderna antyder. Staten ska självklart vara sekulär – det borgerliga äktenskapet ska finnas bredvid det kyrkliga och självklart bör religioner annat än den kristna kunna förrätta vigslar med juridisk bärighet.

Att vi i svensk folkrörelsetradition har en stat som inte gör allt själv utan just låter det civila samhället medverka i för samhället angelägna uppgifter är något som bör värnas och som i högsta grad hör samman med svensk folkkyrkotradition. Att biskoparna så oreflekterat vill överge denna kyrkosyn och samhällssyn är djupt beklagligt.

Men vad ÄR då problemet? Ja det enda egentliga skälet som anförs är att staten nu inför en könsneutral äktenskapslag som innebär att äktenskap också kan ingås av samkönade par. Staten måste ju se till att de samkönade inte blir diskriminerade, påpekar biskoparna och tycks därmed inse att vigselförrättare måste kunna viga både hetero- och homosexuella.

Ja, och? Vill kyrkan kunna fortsätta diskriminera?
Just precis! Biskoparna skriver förstås inte det rakt ut utan lindar in det i ett resonemang om att religionsfriheten kan krocka med rätten att inte bli diskriminerad.

I stället för att ta ställning i denna så kallade krock flyr biskoparna sitt ideologiska och teologiska ansvar.

Ja, istället för att stå upp för allas lika värde och bilda motstånd mot den diskriminering som i århundraden pågått mot homosexuella inom kyrkan hukar biskoparna och ropar: låt oss slippa viga!
Så behöver man som kyrka inte ta ställning till det könsneutrala äktenskapet.
Tror man.

Biskoparna värnar sin egen feghet i stället för folkkyrkans roll i det moderna samhället. De alltmer aggressiva ateisterna i föreningen Humanisterna kunde inte få ett bättre eldunderstöd.

Det är sannerligen pinsamt.
Och vad biskopar som Caroline Krook, Lennart Koskinen och Antje Jackelén gör i detta mörkersällskap är en gåta.

Bedrövligt var ordet.