I dag har kyrkostyrelsen lämnat sitt remissvar på den statliga utredningen om könsneutral äktenskapslag. Kyrkans ledning, biskopar och förtroendevalda, säger ja till en gemensam lagstiftning men nej till att begreppet äktenskap också ska gälla samkönade parrelationer.
Goddag yxskaft!

Positivt tolkat är det bra att kyrkan anser att homosexuellt partnerskap är likvärdigt med ett heterosexuellt äktenskap. Inte heller förs någon teologisk argumentation för att begreppet äktenskap bara kan handla om relationen man-kvinna. Så bra, för det finns inte någon sådan.
Negativt tolkat är detta förvirrade remissyttrande ett utslag av kompromissandets ädla konst. Kyrkan är splittrad i denna fråga även om det finns en klar majoritet för homosexuella kärleksrelationer. Kyrkan är exempelvis för att välsigna ingånget partnerskap.
Men varför i allsin dar väljer kyrkostyrelsen och biskoparna att vara språkpoliser istället för spridare av evangelium? Att begreppet äktenskap historiskt alltid handlat om man-kvinna-relationen är förvisso sant men innehållet i begreppet äktenskap har sannerligen ändrats genom historien – det äktenskap som ingicks för hundra år sedan är inte alls detsamma som det som ingås i dagens samhälle.
Äktenskapet är en social konstruktion och har sett mycket olika ut juridiskt, kulturellt och religiöst under historiens lopp.

Att kyrkostyrelsen fortsätter använda de olika begreppen partnerskap och äktenskap innebär i realiteten ett särskiljande – konsekvensen blir att man fortsätter diskriminera.

”Att först ställa sig bakom en könsneutral äktenskapsbalk, för att i nästa mening påstå att ordet äktenskap ska reserveras för heterosexuella par är ologiskt och riskerar att skada folks förtroende för Svenska kyrkan,” säger s-ledamoten Levi Bergström. Han och de andra socialdemokraterna i kyrkostyrelsen har reserverat sig till förmån för ett könsneutralt äktenskapsbegrepp. Utmärkt!

Enligt mina källor är det två biskopar som förordar att begreppet äktenskap ska omfatta både hetero- och homosexuella relationer: Martin Lind (Linköping) och Claes-Bertil Ytterberg (Västerås). Heder åt dem!

Kyrkan öppnar för att det ska gå att registrera partnerskap också i en kyrklig ordning (alltså inte bara välsignelse i efterhand). Så bra, men allt detta blir ju historia när riksdagen inom en snar framtid kommer att införa ett och samma begrepp och en och samma lag – det kommer inte att finnas några ”registrerade partnerskap”. Hur gör kyrkan då?

Nej, det är hög tid att utforma EN vigselordning för både homosexuella och heterosexuella ÄKTENSKAP.

Kyrkomötet har sagt ja till fortsatt vigselrätt.
Det har dock inte specifikt uttalat sig om frågan om könsneutral äktenskapslag.
Det har däremot kyrkans stiftsstyrelser och domkapitel i en internremiss som kyrkostyrelsen har skickat ut. Bilden är mycket splittrad.
Här finns en bra sammanställning över alla svaren.

Nu väntar kyrkostyrelsens beslut. Styrelsen, där förtroendevalda sitter och ärkebiskopen är ordförande, ska svara på statens utredning om könsneutralt äktenskap.
Förhoppningsvis blir svaret ett rungande JA till att vi ska sluta dela in relationerna i partnerskap och äktenskap.
Ett begrepp för kärleken mellan två personer, tack.
Och samma lagstiftade rättigheter och skyldigheter.
Vore kul om kyrkan för en gångs skull hann före samhället…

I dagens Kyrkans tidning skriver den tidigare Karlstad-biskopen Bengt Wadensjö en lysande artikel där han jämför debatten om vilka som skulle få begravas i vigd jord i början på 1900-talet med dagens debatt om äktenskapet.
Staten kan vara mer kristlig än kyrkan, konstaterar Wadensjö.