En gång i tiden jobbade jag som busschaufför. Jag tyckte det var fantastiskt irriterande att människor gick rakt ut i gatan med hörlurar på utan att se sig för. Slarvade bort sina biljetter gjorde dom också, och kom för sent till busshållplatsen. Herregud det är ingen ordning på folk alls, tänkte jag.

Men de dagar när jag inte själv satt och körde kunde det mycket väl hända att jag någon gång råkade gå rakt ut i gatan utan att se mig för och bli tutad på av en ilsken busschaufför. Jag hade nämligen hörlurarna i och var inte riktigt uppmärksam. Det kunde också hända att jag inte alltid hade stenkoll på alla mina grejer, och ibland var jag så sent ute att jag fick springa till en buss eller ett möte…

Vi har väl alla varit med om människor som är sådär galet vardagsirriterande och gör stört ogenomtänkta saker. Du vet, stannar precis när de klivit av rulltrappan för att se vart de ska härnäst, promenerar i slow motion på stan med sina tre kompisar i bredd, kommer för sent och glömmer grejer. Sånt som du aldrig skulle göra. Eller..?

(Bild av Nina Hemmingsson)

 

Jag tycker det är intressant att observera vilken skillnad man ofta gör mellan sig själv och alla andra. När jag kommer för sent beror det förstås inte på att jag är hänsynslös eller klantig, det var ju bussen som inte gick i tid. Och om jag nån gång råkar stanna precis ovanför en trappa är det ju för att kolla vilken adress jag skulle till på mobilen, inte alls för att jag är en idiot.

Dom störiga är ju människorna som morrar på mig bara för att jag råkar stå lite lite i vägen – herregud, dom kan väl gå runt bara!?

😉