Jag älskar att springa i skogen även om det för det mesta går helt vansinnigt långsamt. Jag är megastolt över att jag kan springa över huvudtaget. Ända upp i vuxen ålder hatade jag innerligt att springa och tyckte bara att det gjorde ont och var allmänt vidrigt. Men så en vårdag för några år sedan bestämde jag mig för att ändra på det och satte som mål att klara att springa 2 km i slutet av sommaren.

Jag började med världens snällaste träningsprogram där jag skulle jogga lugnt en minut och promenera två minuter i sammanlagt typ en kvart. Och i slutet av sommaren sprang jag 2 km! Det var galet utmanande och fruktansvärt segt men just därför också en så himla skön känsla när jag lyckades.

Numera kan jag tom springa 5 km! Det tar typ 45 minuter men jag har ju ingen brådska utan litar på att det blir lite lättare varje gång. Jämfört med var jag började är framstegen enorma och DET är vad som har betydelse. Hur snabbt andra människor springer har ingenting med mig att göra så det struntar jag helt i.