SHL-säsongen 2015-16 närmar sig och i vanlig ordning har det blivit läge att blicka in i spåkulan och tippa hur tabellen slutar.
Varje lag får ett eget inlägg och vi går från plats 14 till plats 1.

PLATS 12: BRYNÄS

MÅLVAKTER: +++
> Österrikaren Bernhard Starkbaum är en pålitlig sista utpost i SHL och kan, i sina bästa stunder, agera vägg i buren och vinna matcher på egen hand. Han har däremot en tendens att vara ojämn och kan växla ”omöjliga” räddningar med att släppa in enkla puckar. Till den här säsongen har Brynäs även satsat på 18-årige Felix Sandström som backup. En jättetalang, visst, men pallar han trycket om Starkbaum blir skadad? Inte så troligt, kanske. Men Brynäs behöver egentligen inte oroa sig över målvaktssidan, den känns ändå stabil och fullt godkänd.

BACKAR: ++
> Brynäs försvarsspel svajade stundvis i fjol och taffliga ageranden avlöste varandra innan tränaren Thomas ”Bulan” Berglund kom in och fick mer ordning och reda. I slutändan var det bara Leksand och Modo som släppte in fler mål än Gävlelaget. Värvningarna, Marc Zanetti och Mathias Porseland, kittlar inte och dessutom tappade Brynäs försvarsgeneralen och VM-backen Niclas Andersén till NHL i ett sent skede – en käftsmäll för klubben.
Nu till det positiva: Jonathan Pudas. En väldigt spännande backtalang som är, vill jag påstå, Brynäs bästa värvning den här säsongen. En spelskicklig tvåvägsback som dessutom spelar för en relativt billig peng.
Jag tror också Mattias Nörstebö, 20, kan få sitt genombrott. Han var strålande i VM för Norge i våras och med regelbunden istid, större förtroende och möjlighet till spel i fem mot fyra kan han bli en positiv överraskning.

FORWARDS: +++
> Brynäs hade en av ligans bästa förstakedjor i fjol. Anton Rödin, Greg Scott och Bill Sweatt hittade en fin kemi och alla gjorde över 40 poäng vardera. Nu har visserligen den sistnämnde försvunnit, men Nick Johnson, Växjös guldhjälte från i våras, har hämtats in och han känns som en fullgod ersättare. En annan ”toppvärvning” – Petr Vrana – osar däremot flopp med tanke på att tjecker sällan lyckas i Sverige. Han har också ett tungt fjolår i ryggen.
På pappret är inte Brynäs bättre än förra säsongen, men ”Bulan” har fått chansen att prägla laget från start och påstår att laget är det mest vältränade av samtliga. Det ger ett visst hopp.

Totalt: 8 +

NYCKELSPELAREN:
Anton Rödin.

GENOMBROTTET:
Mattias Nörstebö.

UTROPSTECKNET: Förstakedjan
> Anton Rödin, Greg Scott och, antar jag, Nick Johnson är en enhet som har alla ingredienser. De har potential att bli en av SHL:s vassaste kedjor och kommer att producera starkt i vinter.

FRÅGETECKNET: Skadebenägenheten
> Brynäs skadehistorik är skrämmande. I fjol gick såväl Jesper Ollas, Sebastian Enterfeldt som Jörgen Sundqvist sönder och missade hela säsongen. Den stora frågan: vem blir det i år?

TÄNKBAR FÖRSTAFEMMA:
Simon Bertilsson, Mathias Porseland – Anton Rödin, Greg Scott, Nick Johnson.

Så slutar SHL 2015-16
1. ?
2. ?
3. ?
4. ?
5. ?
6. ?
7. ?
8. ?
9. ?
10. ?
11. ?
12. BRYNÄS
13. KARLSKRONA
14. RÖGLE

SHL-säsongen 2015-16 närmar sig och i vanlig ordning har det blivit läge att blicka in i spåkulan och tippa hur tabellen slutar.
Varje lag får ett eget inlägg och vi går från plats 14 till seriesegraren.

PLATS 13: KARLSKRONA

MÅLVAKTER: +++
> Jag har sällan sett en lika bra målvaktsprestation som Patrick Galbraiths under direktkvalet mot Västerås i våras. Han räddade omöjliga puckar och släppte inga returer. Men, nu är nivån högre och något säger mig att danskens utomjordiska form i kvalet var något tillfälligt. Det är omöjligt att svara på hur han kommer att följa upp succén. Konkurrensen är också större. Linus Fernström, i fjol i Frölunda, har anslutit och han bjuder förstås upp till kamp om vem som ska vakta Karlskronas kasse.

BACKAR: +
> Nej, på pappret har inte Karlskrona en backuppsättning som pallar att stå emot en hård press mot ligans topplag. Orutinen lyser igenom. Men här finns ändå spelare med potential att överraska. Julien Brouilette är en hårt jobbande back med offensiva egenskaper och han kommer få ta ett stort ansvar. Anton Grundel står för SHL-erfarenheten och är en etablerad back på den här nivån och Maksim Matushkin är en väldigt spännande ung back som gjorde dundersuccé i hockeyallsvenskan i fjol. Men backsidan är Karlskronas svagaste lagdel och jag är, som sagt, osäker på om de pallar trycket.

FORWARDS: +++
> Visst, det är ingen stjärna som sticker ut, men samtliga kvalhjältar – som gjorde ett djupt intryck på mig i våras – är kvar och har potential att fortsätta chocka hockey-Sverige: Alexander Bergström, Joel Kellman, Filip Cruseman, Jimmy Andersson… Sedan har forwardsbesättningen kryddats med hela hockeyallsvenskans bäste målgörare, John Henrion, samt defensivspecialisten Toni Kähkönen. Karlskronas forwards kommer jobba som hundar tack vare en rad tidigare SHL-spelare som söker revansch. Joachim Rohdin, Mattias Guter och Riley Holzapfel kan alla växa av större roller.

Totalt: 7 +

NYCKELSPELAREN:
Toni Kähkönen, Julien Brouilette.

GENOMBROTTET:
Joel Kellman.

UTROPSTECKNET: Mentaliteten
> Tränare Pelle Hånberg har spacklat in en laganda och en tro i omklädningsrummets väggar. Som han nyligen sa till mig; ”Man kan snacka om pengar och budget. Där finns det begränsningar. Men sport är hjärta, och i sport finns inga begränsningar”. Karlskrona kan överraska igen och Hånberg navigerar laget med framgång.

FRÅGETECKNET: Erfarenheten
> Många spelare i laget saknar rutin från SHL och ingen i truppen har haft en större roll tidigare i ett SHL-lag. Den största svårigheten för Karlskrona är att få spelarna att växa in i den större kostymen.

TÄNKBAR FÖRSTAFEMMA:
Julien Brouilette, Anton Grundel – Toni Kähkönen, Riley Holzapfel, Mattias Guter.

Så slutar SHL 2015-16
1. ?
2. ?
3. ?
4. ?
5. ?
6. ?
7. ?
8. ?
9. ?
10. ?
11. ?
12. ?
13. KARLSKRONA
14. RÖGLE

SHL-säsongen 2015-16 närmar sig och i vanlig ordning har det blivit läge att titta in i spåkulan och tippa hur tabellen slutar.
Varje lag får ett eget inlägg och vi går från plats 14 till plats 1.

PLATS 14: RÖGLE

MÅLVAKTER: ++
> Lars Volden tog förvisso upp Rögle i SHL i våras, men han känns inte som en målvakt som kan stå på huvudet och rädda laget i högsta serien. Nu har han fått konkurrens av Oscar Dansk, tidigare juniormålvakt i Brynäs och JVM-succé, men han är ännu oprövad på den här nivån. Tidigare erbjöds han ett A-lagskontrakt av Brynäs, men nobbade och drog till Nordamerika i stället. Där blommade han aldrig ut som förväntat, utan det känns helt öppet om vem som nyper förstaspaden. Eller är det läge att inleda säsongen med ett delat ansvar?

BACKAR: +++
> Jag var beredd att ge Rögles backuppsättning endast två plus till en början, innan klubben nyligen landade värvningen av Ivan Baranka. En slovakisk back som spelade VM i våras samt OS 2014. Känslan är att han kommer göra skillnad. Annars osar det tuffhet om Rögles backsida, med bröderna Bibic – Alen och Almen – i bräschen. De kommer garanterat inte vika sig mot de mer namnkunniga motstånden vilket känns som en nödvändig ingrediens hos en nykomling.
Dominik Granak är den som får stå för skickligheten, men det måste vara någon som överraskar, och får ett genombrott, för att ge Rögles backuppsättning mer spets. Jesper Williamsson, kanske? Han har redan SHL-rutin med HV 71 och kan få en nytändning nu tack vare större förtroende.

FORWARDS: ++
> Här sticker egentligen ingen ut, utan kollektivet kommer få dra laget framåt i vinter. Enligt tränare Anders Eldebrinks utsago kommer Rögle spela ett aggressivt anfallsspel, inte stå i mittzonen och vänta ut motståndarens misstag, och forwardsuppsättningen har ingredienser för en sådan typ av hockey. En uppsjö karaktärer, Sebastian Wännström, Kelsey Tessier, Ludvig Rensfeldt, Taylor Matsson, Christopher Liljewall, kommer göra Rögle jobbiga att möta. Jordan Smothermans skarpladdade bössa kommer bli viktig för effektiviteten och att Jesper Jensen lyckas är en absolut nödvändighet. Han var en av hockeyallsvenskans bäste spelare i fjol, en tvåvägscenter som kommer att bli en motor i Rögles spel.

Totalt: 7 +

NYCKELSPELAREN:
Jesper Jensen

GENOMBROTTET:
Jesper Williamsson

UTROPSTECKNET: Talangerna.
> 18-åringarna, backen Ludvig Claesson och forwarden Ludvig Elvenes, är två spännande talanger som lyfts upp från juniorlaget. De kan mycket väl ta en ordinarie tröja den här säsongen och är två egna produkter i ett lag som har elva importer.

FRÅGETECKNET: Målvakterna.
> Både Volden och Dansk är bra målvakter, men är duon verkligen så bra som det krävs för att rädda en nykomling? Jag är tveksam, mycket tveksam.

TÄNKBAR FÖRSTAFEMMA:
Ivan Baranka, Dominik Granak – Jordan Smotherman, Jesper Jensen, Patrick Cehlin.

Så slutar SHL 2015-16
1. ?
2. ?
3. ?
4. ?
5. ?
6. ?
7. ?
8. ?
9. ?
10. ?
11. ?
12. ?
13. ?
14. RÖGLE

Min närvaro här har varit minst sagt sval i sommar, men lagom till försäsongsmatchandet kickar vi i gång bloggen igen.

Djurgården-Skellefteå på torsdagskvällen, säsongsdebut för mig, och förstås en bra känsla att vara i närheten av en is igen.

Det brukar vara meningslöst att bedöma lagens spel så här i försäsongstider, men jag kan konstatera att båda lagen hade för avsikt att spela offensivt och det var Djurgården som behärskade det spelet bäst.

Skellefteå däremot, kändes tröttkört.

Det här var västerbottningarnas tredje förlust på lika många träningsmatcher (tidigare 2-3 mot Björklöven och 0-6 mot Linköping) och bara tre mål framåt hittills för laget som var målgladast i SHL i fjol.
Det börjar bildas orosmoln.
Om en vecka inleds CHL-spelet, Skellefteå inleder mot slovakiska HK Nitra, och klubben kliver knappast in med någon grundtrygghet i spelet över huvud taget.
Jag vet inte vad det handlar om, om laget krämat ur all kraft på barmarksträningen och är nedtränat, men så här långt är Skellefteå långt ifrån sitt forna jag.
Inget engagemang på isen.
Inte särskilt hungrigt.
Och spelet utan puck är undermåligt.
Skellefteå har mycket att jobba på och laget har, som nämnt, en vecka på sig att slipa detaljerna innan tävlingsspelandet inleds.
Samtidigt är en försäsongsmatcher bara försäsongsmatcher och jag inser att man inte kan dra särskilt stora växlar över spelet, men just nu skickar laget inga bra signaler till sina fans.

Andra reflektioner om matchen:

• Marcus Sörensen, Tomi Sallinen och Alexander Fällström

En bra komponerad kedja som har möjligheter att vara en av seriens vassaste. Klart bästa enhet mot Skellefteå och redan två minuter in i matchen spelade Sallinen pucken till Sörensen som i sin tur avdikat lirade vidare till Fällström och han nöp distinkt pucken upp i nät.

• Målvakterna

Markus Svensson tycks behålla vårens slutspelsform och känns lugn och trygg i kassen. Djurgårdens dito, Mantas Armalis, var minst lika bra och han kommer garanterat att utmana Mikael Tellqvist om förstaspaden.

• Linus Hultström

Visst, bristande kvalitet i defensiv zon, men backen visade många gånger sin offensiva briljans och var Djurgården bäste back. Sättet han kan driva upp pucken kommer vara mycket värt för laget i vinter.

• Janne Pesonen

Han retade upp hemmaspelarna rejält i mittperioden med några dumdristiga beslut. Bland annat genom att dra undan skridskorna på Adam Ollas-Mattsson långt utanför spel. I spelet med puck var också finländaren helt osynlig.

De två inledande matcherna i den här direktfinalserien var förvisso jämna och dramatiska, men Västerås och Rögle hade behandlat varandra ganska ömsint och kärleksfullt – inte alls som jag förväntar mig att ett hett kvalspel i bäst av sju matcher ska vara.

Kort sagt: en kall matchserie – fram till nu.

I kväll svallade känslorna och det var stundvis rejält infekterat på isen. Gruff efter de flesta avblåsningar och stökigt framför målburarna.

Förmodligen var det Per Helmerssons mosning av André Deveaux tidigt i matchen som tände den här matchserien. Rögles kanadensare tvingades utgå efter den tacklingen och jag tycker att Västeråsbacken åtminstone borde fått en tvåminutersutvisning. Den var inte helt rumsren, vilket också irriterade bortalaget.

Att Västerås dessutom reducerade matchserien till 1-2 skapar också extra hetta och dramatik.

Jag trodde Västerås hade bränt sina SHL-chanser efter 3-4-förlusten i Ängelholm i fredags.
Jag kände nämligen redan efter den hockeyallsvenska finalen att förloraren skulle få det jobbigt att ladda om till en ny matchserie, dessutom i bäst av sju matcher.

Ni som såg Västerås-Karlskrona vet vad jag menar. Fyra stenhårda, på gränsen till brutala, matcher där en av drabbningarna också gick till två övertidsperioder.
Jag är övertygad om att varken Västerås eller Karlskrona hade särskilt mycket kräm kvar i benen efter den fjärde matchen där Blekingesensationen fixade SHL-avancemanget.

Västerås tvingades i stället fortsätta kvalspela, mot Rögle, och hamnade direkt i ett 0-2-underläge i matchserien.

Men i kväll, på hemmais, greppade klubben det sista halmstrået och segern i den här tredje matchen var förstås helt nödvändig för att Västerås fortsatt ska kunna drömma om svensk hockeys finrum.
Och jag blev imponerad hur laget genomförde matchen trots att man spelade med kniven mot strupen: Mycket fart, raka vägen mot mål och fysiskt spel. Stefan Gråhns personifierade lagets insats med 15 sekunder kvar av mittperioden. När Västerås gick på knäna i slutskedet av perioden hamnade pucken till slut i Gråhns ägo i offensiv zon. Han stångade sig ensam förbi Röglebackarna, tog sig in på mål och tryckte in sin egen retur. Sen firade han med att vråla ut sin glädje.
En lättnades vrål som skickade en signal till hemmafansen att det fortfarande finns kräm i Västeråsbenen.
Att det finns hopp om SHL-hockey i staden till nästa säsong.
Gråhns mål var också direkt avgörande för matchen.
Dessutom var målkungen Jeremy Williams tillbaka i kväll efter den skada han ådrog sig kort innan kvalspelet.
Det ger förstås Västerås extra spets i spelet i numerärt överläge där laget bara har gjort ett mål hittills på de här tre matcherna mot Rögle.

Nu kan det här gå till sju matcher och plötsligt vill jag följa den här serien igen.

Att ta ut saker i förskott har jag nu lärt mig att jag aldrig mer ska göra. Jag måste ju motvilligt erkänna att jag börjar ligga skrynkligt till och känner mig orolig över det jag skrev innan kvalet:

Ännu mer orolig blir jag när jag ser anrika Södertälje SK spela ishockey just nu.

SSK-spelarna själva pratade efteråt om att de var värda mer än en poäng mot AIK, men jag är inte böjd att hålla med. Jag tycker snarare att Södertälje undvek en förlust vid ordinarie matchtid med blotta förskräckelsen. Hela Scaniarinkens is är en enda stor hönsgård, stundvis.
Hela den tredje perioden var i närmast ett långt AIK-tryck mot Södertäljekassen, likaså förlängningsspelet, och närmast mål var Jonathan Andersson med ett skott i kryssribban.

Södertälje 2014/15 är ett tydligt bevis hur fel det kan gå med ett lagbygge.

Oavsett hur rutinerade och kvalificerade spelarna än är.

Totalt finns 2 323 SHL-matcher i truppen och sex av lagets spelare – Pär Edblom, bröderna Victor och Oscar Ahlström, Andreas Hjelm, Tim Sandberg och Simon Löf – spelade SHL-hockey så sent som i fjol.
Nu spelar de kvalhockey – för att undvika division 1.
Och är nästjumbo i den tabellen, dessutom.
Det finns ingen harmoni i truppen över huvud taget och spelarna lirar med genomuselt självförtroende. Spelet i egen zon är stundvis under all kritik, målvaktssidan är svajig och offensivt är Södertälje också omständligt och ineffektivt. Det är förstås anmärkningsvärt hur lite man kan få ut av, i grunden, skickliga spelare.

Jag tycker dock att Mattias Beck är en av få i Södertälje som visar driv och engagemang. Han gjorde också ett viljemål i kväll. Men sedan träffades han olyckligt av en avskjuten klubba i halsen, det såg rejält obehagligt ut, men han klarade sig tack och liv undan en allvarlig skada.

Men tyvärr – med betoning på tyvärr – känns Södertälje mer ut som division 1-lag ju längre säsongen fortgår och och nästa säsong kan de finnas på hockeyns bakgård med matcher mot Tierp, Värmdö, Vallentuna och Hudiksvall.

Och jag själv får börja hårdträna inför bakåtvolterna upp till Sundsvall.

Vad hände egentligen, Leksand?

Mattias Ritola gick sönder, tvingades ledas av isen – och laget föll ihop som ett korthus.

4–0 blev 4–3 och Malmö var riktigt nära att fullborda en bragdupphämtning i slutskedet – trots att Rödhökarna varit väldigt blekt, uddlöst och inte hade någon kräm i benen alls i två perioder.

Det blev visserligen Leksandsseger, i slutändan, men det här raset i den tredje perioden bevisar hur svajigt lagets försvarsspel är och det är oroväckande för klubben inför fortsättningen av den här serien.

Och uhhh, vilken käftsmäll Leksand dessutom åkte på med tanke på Ritolas skada.

När laget redan har skador på kapten Johan Ryno, hårdjobbaren Jens Bergenström och Toni Kähkönen fortfarande avstängd, vred Ritola knäet i en sargduell och hade påtagliga smärtor.
Säsongen tog förmodligen slut för hans del där.
Det såg inte alls bra ut.

Ritola, Ryno, Kähkönen och Bergenström är fyra av Leksand absolut bästa och viktigaste spelare. Utan dem, även om Kähkönen snart är tillbaka, försämras lagets chanser till säkrat SHL-kontrakt avsevärt.

Leksands seger blev minst sagt dyrköpt och på grund av det jobbiga skadeläget, hur laget klappade ihop i tredje perioden, är jag rejält orolig för klubben.

Trots 2–1 i matcher till Leksand vill jag påstå att det är fördel Malmö.

Det var som att kastas tillbaka till 80-talet.

En gammal, sliten islada. En speaker på högvarv. En hemmapublik som skanderade ”Vi är vackrast, vi är bäst – vi är dom som vinner mest, Hästen, Hästen, Hästen!” efter måljingeln. Ett enormt tryck i hallen och trångt så in i… Dessutom supportrar som i stället för att bua åt domare och motståndare efter en överkörning av målvakten, i stället började sjunga positiva sånger om Axel Brage.

Det här är hockey PÅ RIKTIGT.

Det var mitt första besök i Himmelstalundshallen och jag njöt från nedsläpp till långt efter slutsignal.

Innan matchen kallade speakern Vita Hästen för världens bästa hockeylag, som spelar i världens finaste arena – inför världens finaste fans.
Jag är visserligen inte böjd att hålla med.
Nu ställs Norrköpingslaget mot Modo och är kraftigt, på gränsen till brutalt, nederlagstippat.

Omöjligt? Nej.

När Vita Hästen var utdömt och nederlagstippat som nykomling inför den här hockeyallsvenska säsongen chockade laget hela Sverige med att placera sig i tabelltopp under långa stunder i oktober.

Men det ansvaret, att vara ett topplag, klarade inte laget av att hantera utan rasade i tabellen, men lyckades knipa den sista playoff-platsen i den sista omgången.

Då började Hästen skrälla igen – som nederlagstippade.

Trots att klubben fick inleda med noll poäng plöjdes Malmö, Björklöven, Mora och Karlskoga ner. Endast övertidsförlust borta mot Rögle var den enda minusnoteringen i den här slutspelsserien.

Vita Hästen älskar hockeylivet som underdog och mot Modo har man ännu en gång oddsen mot sig.

Förmodligen ingen spelare i Vita Hästen skulle plats i Modos fyra första kedjor, men jag är försiktig med att döma ut Norrköpingsgänget. Allt är tydligen möjligt för laget, och tränare Niklas Czarnecki beskriver förutsättningarna ganska klokt:

– Vi har ju ingenting och Modo har allt. Och nu ska vi försöka ta det ifrån dem. Det passar oss extremt bra, säger han.

AIK och Södertälje inledde mot varandra i vad många kallar ett ödeskval för de bägge klubbarna.

Visst, AIK och Södertäljes existens som elitklubbar står på spel, men att någon av klubbarna inte kommer att klara av den här uppgiften vore en större sensation än när Väsby gick upp i elitserien 1987.

Det vore alltså svensk ishockeys största skräll – någonsin.

Papper är förvisso en sak, is en annan. Pantern, Tingsryd, Västervik och Sundsvall lär vara rejält hungrigt i matcherna mot storklubbarna – besöken på Hovet och Scaniarinken är trots allt det största många av spelarna i de lagen kommer uppleva i sina karriärer – men skillnaden är ändå så pass stor att jag inte på något sätt kan se varken AIK eller Södertälje bli en av de två sista klubbarna i den här kvalserien som får spela division 1-hockey nästa säsong.
Det kommer snarare att bli skrattmatcher för dem.

Slå bara ett getöga på erfarenheten mellan klubbarna. Så här många SHL-matcher finns det totalt i kvalserielagens trupper:

Södertälje: 2 323.
AIK: 2 022.
Sundsvall: 1 496.
Pantern: 28.
Tingsryd: 27.
Västervik: 21.

Finns det ens något som kan fälla AIK och Södertälje?

Svaret är nej.

Möjligtvis kan IK Pantern med sin fysik nypa någon match mot AIK eller Södertälje på hemmaplan. Den Malmöbaserade klubben har trots allt nio forwards som antingen väger mer – eller närmare – 90 kilo och en 119-kilos-kloss i Patrik Magnusson på backen. Den fysiken skrattar man inte bort.
Och att Södertälje inte tagit en trepoängare på 18 matcher – senast var i en match mot Timrå hemma i Scaniarinken den 27 december – kan visserligen störa klubben.

Men oavsett hur man än vrider och vänder på det, kan jag redan nu slå fast: AIK och Södertälje spelar allsvensk hockey nästa säsong.

Annars simmar jag från Lysingsbadet i Västervik till Västra hamnen i Malmö, kryper genom Smålands skogar till Tingsryd och baklängesvoltar vidare upp till Sundsvall.

Johan Forsberg har förstås varit i ropet under den här play-in-serien och bakgrundshistorien känner ni förstås till.
Nu slipper han utstå fler burop från Djurgårdsfansen eftersom Luleå slog ut Stockholmslaget och själva avancerar till kvartsfinal.

Hur det gick det?

Det är inte Forsberg särskilt bra att förklara.

Jag hann in sent i snacket med honom efter matchen och Sjöberg från konkurrenten hade redan skjutit i väg några rappa frågor innan Forsberg försökte sig på en analys av dels play-in-serien, dels kvartsfinalmöten mot antingen Skellefteå eller Frölunda. Och jag ska väl vara stor nog och erkänna att konkurrenten matade de flesta av frågorna här nedan.
Nåja – så här gick snacket.
– Kvartsfinal. Skönt. Delmål den här säsongen, inleder Forsberg.
Hur har du upplevt matcherna mot Djurgården?
– Oj. Hemmamatchen kommer jag faktiskt inte ihåg så mycket av.
– Men i kväll kom vi ut bra och satte vår prägel på matchen. Sedan gör vi en bra andraperiod. Sedan satte knöt vi ihop säcken. En kort analys, fortsätter Forsberg.
Vad är skillnaden mellan Skellefteå och Frölunda?
– Nu kommer ni med den. Jag är jättedålig att analysera sånt. De spelar ganska lika.
Nä, ingen jättebra analys...
– Nej, men det sa jag ju innan, haha.
Har du koll på hur ni spelat mot Skellefteå och Frölunda?
– Nej.
Har du varit med och spelat mot dem över huvud taget?
– Ja, båda.
Gjort mål?
– Ja, mot båda. Haha. Jag kommer bara ihåg min egen insats. Närå, men jag är dålig på att analysera motståndare.