I morse var det dags för Kungligt med Jenny Alexandersson igen och vi hann avhandla en hel del i veckans avsnitt.

Vi pratade bland annat om Carl Philips och Sofias nya projekt ”Vi är dyslexialand” och det faktum att man faktiskt kan bli medborgare i Dyslexialand på Facebook. Sofia och Carl Philip har varit med och skapat både en flagga och en nationalsång!

Snygg flagga! Läs mer om ”Vi är Dyslexialand” här och här!

Vi pratade även om prinsessan Märtha Louises nya bok ”Född högsensitiv” där hon delar med sig av många privata händelser från sitt liv. Hon berättar bland annat att hon var så känslig när hon var yngre att hon trodde att hon skulle dö när hon deltog i officiella sammanhang. Hon avskydde att folk tittade på henne och att småprata var det värsta hon visste.

Och så pratar vi om säkerhetshotet mot drottning Elizabeth. En person hittade ett USB-minne på gatan som innehöll säkerhetsklassade information om drottningen.

Se hela avsnittet här!

I dag bjöd prins Carl Philip och prinsessan Sofia in till ett symposium på Kungliga slottet. Temat för dagen var ”Så vill vi att vuxna pratar med oss om nätet”.

De flesta av gästerna var barn och ungdomar i åldern tolv till femton. Den åldersgruppen tillbringar väldigt mycket tid på sociala medier och är också väldigt utsatta för näthat och mobbing på nätet. Som jag har berättat tidigare här på Hovbloggen så har ju Carl Philip och Sofia bestämt sig för att fokusera på två områden i sin stiftelse – näthat och dyslexi. De kan verkligen använda sig av sina egna erfarenheter när de jobbar med dessa ämnen och det var något som de nämnde i sitt gemensamma tal och de har även tagit upp det i den blogg som ligger på Prinsparets Stiftelse. 

– Vi kan inte förstå vad alla går, eller har gått igenom, men vi har båda upplevt näthat. Det har gett oss en förståelse och en drivkraft att arbeta med frågorna och en vilja att hjälpa andra. Hat känns oavsett vem du är och som nyblivna föräldrar känns det viktigare än någonsin för oss, skriver de på bloggen.

– Samtalstonen har blivit ganska hård och alla nyanser saknas, sa Sofia när hon pratade om kommentarsfält och sociala medier. Det hat och de hot som har blivit en del av vår vardag och med jämna mellanrum, så läser vi fruktansvärda nyheter om barn och ungdomar som har fått sina liv förstörda på grund av mobbing, förföljelse och förnedring på nätet. Och så mycket ibland att vissa har valt att inte leva vidare.

– Tillsammans kan vi förhoppningsvis komma en bättre kommunikation mellan vuxna, barn och ungdomar så att nätet blir bättre och tryggare plats för alla, sa Carl Philip.

Talen på scenen varvades med samtal med deltagarna. 

Alla de unga kvinnor och män som gifter in sig i de europeiska kungafamiljerna idag måste skapa sig en egen plattform för sitt kungliga arbete – förutom uppgiften att stötta sin man/fru och resten av familjen i deras arbete såklart. Det är ingen lätt uppgift eftersom det måste vara något som ligger i fas med resterande familjemedlemmars intresseområden och som inte krockar med någon annans arbete. Dessutom bör det ju vara något som verkligen engagerar och som personen med liv och lust vill lägga sin tid på.

Så det gäller att välja med hjärtat. Det har verkligen prinsessan Sofia gjort. Och jag tror att det var ett ganska lätt val för henne. Hon ser inte prinsessrollen som en dekorativ titel med en rad fördelar och förmåner. Tvärtom. Det jag har hört om henne får mig att tänka på drottning Silvia och hur hon resonerade när hon kom till Sverige på 70-talet. Att vara drottning (i Sofias fall då prinsessa) handlar om att arbeta. När drottningen bad om en skrivmaskin och ett kontor var det många herrar på hovet som höjde på ögonbrynen. Jag anar att många kommer att bli förvånade över Sofias vilja till att arbeta också.

Jag kunde ju tidigare berätta i Kungligt med Jenny Alexandersson att Sofia och Carl Philip fokuserar på näthat och dyslexi i prinsparets stiftelse, två ämnen som berör dem båda på ett personligt plan. Carl Philip pratar ju numera öppet om sin dyslexi och jag vet ingen annan kunglighet som varit så utsatt för elakheter på nätet som Sofia. Att motverka mobbning med visionen att barn och unga ska ha rätt och möjlighet att få vara sig själva är syftet med Prinsparets stiftelse. Arbetet riktar in sig på att motverka näthat och sprida kunskap om dyslexi.

Tidigare idag träffade Sofia Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, och Ängla Eklund, vd på Juridikinstitutet, på Kungliga slottet. De diskuterade näthat ur ett juridiskt perspektiv. Mårten Schultz grundade 2013 Juridikinstitutet som bland annat ger juridisk vägledning till personer som blivit utsatta för näthat. Idag är han institutets ordförande och Ängla Eklund är vd och driver den operativa verksamheten.

Foto: kungahuset.se

I gårdagens Aftonbladet berättade jag om prinsessan Madeleines kamp mot dyslexin. Det har inte varit känt tidigare att även Madeleine har varit drabbad av läs- och skrivsvårigheter. Att kungen, Victoria och Carl Philip har haft problem är ingen hemlighet. Men att yngsta prinsessan också haft det jobbigt har varit en hemlighet fram tills nu. 

Men det som är allra viktigast i den här historien är Madeleines sätt att tackla problemet. Redan när hon var ganska liten upptäckte man att hon hade problem med läsningen. En av hennes klasskamrater berättade att hennes pappa haft samma problem men att han övervunnit det genom att läsa mycket. 

Målinriktad och envis som prinsessan är, bestämde hon sig för att göra samma sak. Hon tog hem massor av böcker och tvingade sig själv att läsa. Och på det sättet klarade hon sig fint i skolan. Eftersom hon hade ”dyslexi light” var det inte tal om någon större stödundervisning som Victoria behövde. Madeleine klarade att övervinna problemet själv. 

I går var jag på plats när kronprinsessan Victoria delade ut Bertil Hults pris på Älvsjömässan. Priset på 500 000 kronor går varje år till en skola som har arbetat och visat resultat inom dyslexifrågan. I år vann Bokenäs skola i Uddevalla.

Alla talare som klev upp på scenen i Mässan i Älvsjö lockade till skratt. Victoria vek sig dubbel när rektor Anders Sjöborg i slow motion visade hur han reagerat när han fick reda på att hans skola i vunnit. Det var knappt att Säpovakterna kunde hålla masken. 

Victoria var som vanligt på gott humör, hon har inte gjort annat än skrattat och strålat sedan förlovningen med Daniel Westling. Men några frågor ville hon tyvärr inte svara på. Det fanns inte tid. 

För två år sedan fick jag en lång pratstund med henne när jag mötte henne på prisutdelningen. Då berättade hon att hon fick träna läs- och skrivövningar en halvtimme extra varje morgon innan de andra eleverna kom till skolan. 

Jag frågade om hon fortfarande hade problem med sin dyslexi. 

– Ja absolut, det har jag. Jag läser fortfarande långsamt. Helst tar jag in informationen genom att lyssna. Talböcker är bra!

Victoria berättade att hon gärna tänker i färg eller form när hon lär in saker. 

– I skolan ritade jag mycket för att förstå. Det tar mer tid att lära in saker på det sättet, men jag utvecklade nya förmågor för att hämta in kunskap. Det gick med mycket envishet. Allt tog längre tid för mig. Jag tycker att det är viktigt att ge elever med de här problemen tid. Mer tid att lära in saker Det är viktigt att förstå  att det inte har något med IQ att göra. 

Victoria berättade även att hon många gånger varit ledsen, gråtit och varit frustrerad över att det tagit för lång tid att lära in något. 

Foto: Magnus Sandberg/Aftonbladet