Det är väl i sjunde himlen som det sägs att Guds tron finns.

Och idag var ju Växjös succéman Valdemar Ahlroth sannerligen i sjunde himlen, dunkade in hela sju poäng i 12-5-krossen av Helsingborg på bortaplan, och är välförtjänt av att sitta på den högsta piedestalen, om än bara för en kväll.

Men sett till var Ahlroth gjort i år så lär det bli fler besök på tronen i framtiden.

Sju poäng är det inte så många som gjort i SSL-sammanghang. Vilket placerar Ahlroth i en exklusiv skara.

Jag har inte statistik, men vet i fasen om han inte är den yngste som lyckats med bedriften. Forwarden är ju bara 20 år. Känns tveksamt om någon yngre verkligen dunkat in sju poäng.

Det var ju inga dussinpoäng heller. Några grymt luriga assist, ett kanonskott, bland annat.

– Det känns fantastiskt så klart. Det är kul med poäng och ger en boost för självförtroendet. Hade vi torskat hade det nog inte varit samma grej, men nu kände man verkligen att man bidrog till en viktig seger. Mina poäng var grädde på moset, sa han när jag pratade med honom.

Han har ju haft en grym genombrottssäsong.

– Detta är mitt andra riktiga år i SSL och jag har vuxit i kostymen nu. Jag vet hur jag ska agera, hur jag ska skjuta. Det känns som jag blivit jämnare, förklarade han.

Växjö har ju tydlig coachning också: de som är hetast lirar. Det är inte de unga som får kliva undan när det hettar till, utan de som är hetast för dagen. Enheten med Ahlroth, Ludwig Persson och André Andersson har varit bra – och har fått förtroende. Med rätta.

– Ibland är vi lite väl kreativa och fantasifulla, men vi har inte riktigt etablerat oss i SSL ännu och fallit in i den ramen, utan vi spelar innebandy på vårt sätt, sa Ahlroth om sin kedja.

Kul med unga spelare som tar för sig.

Matchen mellan Helsingborg och Växjö då?

Rolig, fartfylld och målrik. Men också fylld av känslor, gester, upprördhet. Så alla ingredienserna för en riktigt bra innebandymatch fanns där. Det var jämnt till den sista perioden – då rasade Helsingborg fullständigt ihop. Ja, det var hemmalaget som kollapsade. Visst, Växjö var bra, men man ska inte kunna vinna en period med 7-1 i dagens SSL om motståndarna är någorlunda med. Det var inte Helsingborg.

Växjö vann varenda närkamp, fick in varenda boll till slut.

Helsingborg är och förblir ett mysterium. Nyligen hade laget en imponerande vinsträcka, men nu faller man sönder helt. Typ som man gjorde mot Pixbo hemma tidigare i höstas. Det går liksom inte att förklara Helsingborg: kan vara fågel eller fisk och formen skiftar lika ofta som laget spelar match.

Detta var faktiskt Växjös första bortaseger på hela säsongen. Med tanke på hur det såg ut så känns det osannolikt. Laget är kvar som tia i tabellen, men har en hängmatch mot Kais Mora att lira. Dessutom är det bra fyra poäng upp till fyran Warberg. Snacka om tät tabell – och Växjö vill absolut vara med i slutspelsstriden.

Det visade laget i allmänhet, och Valdemar Ahlroth i synnerhet, idag.

***

Välbehövligt trendbrott för Linköping.

4-1-seger mot Sirius borta idag. Starkt så klart, inte minst för att Sirius är så hemmastarka och eftersom Uppsala-laget hade poäng i sex raka matcher. Men: Linköping-coachen Johan Astbrant upplyste mig om att man aldrig förlorat mot Sirius i SSL, detta var åttonde raka segern, så det var kanske inte så konstigt.

Vissa traditioner är djupt rotade.

– Vi har aldrig förlorat mot dem och deras spel passar oss. Men med tanke på förutsättningarna, där de hade sex raka med poäng och där vi hade fyra raka förluster, så var vi nog inte favoriter direkt. Men detta var vår match. Det syntes i ögonen på grabbarna, det var ett jäkla go, bra tempo på bänken, sa Astbrant när jag surrade med honom efter matchen.

– Det är klart att det var ett skönt trendbrott. Annars skulle jag ljuga. En känsla av lättnad. Vi hade ett bra snack efter matchen mot Växjö förra helgen, har börjat inse vad som gjorde oss bra i början av säsongen. Man kan snacka om att kriga och kämpa, och man kan göra det i matcherna, men det måste göras med tajming både i försvar och anfall. Nu hade vi bra tålamod, stressade inte upp oss, spelade med både skalle och hjärta.

I ärlighetens namn: det var inte så vackert på plan.

Linköping var inget offensivt spelande piano, men man stängde bort Sirius nästan helt. Antalet målchanser för hemmalaget var minst sagt lätträknade. Många slet, täckte skott och jobbade, men det var tämligen lite finness. Men det spelade nog ingen roll för Linköping, det var segern som räknades. Hampus Dargren passning till Matej Jendrisaks 2-1-mål var ju dock magisk, Jendrisak fick helt öppet mål och kunde inte missa.

Astbrant hade ju gjort några ändringar: petat Simon Klein, kastat om i kedjorna, plockat in Henrik Qvist i kassen. Genidrag med facit i hand – men den äran ville han inte ta åt sig.

– Simon Klein har haft mycket med sitt jobb och en ny tjänst så vi var överens om att han skulle vila nu för att orka ha fullt fokus på innebandyn, så det var egentligen ingen bänkning. Målvaktsvalet var bestämt sedan innan, vi vill inte köra slut på våra målvakter. Att vi ändrade i femmorna var för att bli lite skarpare i tanken, inte bli bekväma som man kan bli en välbekant miljö.

Vi får se om detta blir vändningen för Linköping.

Sirius? Bleka – men också bortplockade av ett skickligt Linköping. Förutom Billy Nilsson så var det ingen som stack ut. Men Nilsson blixtrade till vid ett antal tillfällen, då bara small det, han drog några gubbar och skapade oreda på egen hand. Dessvärre för hemmalagets del så skedde det inte tillräckligt ofta för att bli ett allvarligt hot. Hemmalaget var faktiskt en besvikelse.

***

Fredagen bjuder på sex SSL-kamper på damsidan. Uppsnack i morgon förmiddag.